Författaren Märta Tikkanen lärde känna Jörn Donner redan i skolåldern och de fortsatte vara vänner livet ut. Jörn Donner filmatiserade även hennes roman Män kan inte våldtas år 1978.
– Jag tänker på den väldigt unga, slängiga och fruktansvärt vackra mannen som jag träffade när vi var skolever. Man var lite skräckslagen inför honom, han utmanade hela världen och gick hela tiden motströms, säger hon.
Jörn Donner arbetade även nära Ingmar Bergman, bland annat som producent för filmen Fanny och Alexander. Han skrev också boken Djävulens ansikte om filmnestorn år 1962.
”Vågade tala om känslor”
Jan Holmberg, vd för stiftelsen Ingmar Bergman minns en begåvad författare och en underhållande kulturpersonlighet.
– Han började som en väldigt begåvad filmkritiker, och är en av alla dessa författare som närmade sig filmmediet på ett intressant och fördjupande sätt. Han har skrivit bland det bästa som skrivits om Bergman, säger Jan Holmberg.
Även Märta Tikkanen lyfter fram hans litterära begåvning.
– Hans styrka som författare var att han vågade tala om känslor. Han var ju egentligen en väldigt känslig man fast man inte skulle tro det.
”Underhållande och skarpsinnig”
Som kulturpersonlighet gjorde sig Jörn Donner känd som provokatör. Jan Holmberg tror att han var medveten om den roll han fick i svensk offentlighet.
– Han blev ju på många sätt en karikatyr i Sverige, något han i högsta grad lekte med själv. Han blev den finlandssvenske intellektuelle, men också buffeln som kunde säga saker om svenskarna som vi inte ville höra. Och det gjorde han på ett underhållande och skarpsinnigt sätt, säger han och fortsätter:
– Han var så enormt produktiv, och en förebild för oss alla: Som konstnär, intellektuell och som levnadskonstnär, inte minst.
Jörn Donner regisserade under sitt liv omkring 15 filmer, och producerade fler därtill. Men mest av allt skrev han, det blev sammantaget omkring 60 böcker. Märta Tikkanen sörjer en vän och författare.
– Jag kommer att minnas honom som en god vän, en sådan som man kunde lita på i alla livets skiften. Och sen en väldigt bra författare. Det är nog det viktigaste egentligen, det tror jag att han själv tycker.