Näthat pratas om som en relativt ny företeelse, men fråga Kikki Danielsson som levt omgiven av skvaller och hån om hennes person under stora delar av sin karriär.

Direkt från dagboken

Rubriker om missbruk, kärleksproblem, katten springer bort, gigantiska snarkmaskiner har fått sådana proportioner att det inte känns längre som att det handlar om Kikki själv.

Hon förstår själv att bilden av henne har nått så enorma proportioner att allt det vi läser, alla rubriker – det är något annat. Men här kommer det direkt från hjärtat, direkt från dagboken. Och det hörs på rösten, hon har aldrig sjungit så bra som hon gör nu.

Det här märktes också i uppsättning av ”Kikkiland” på Göteborgs Stadsteater ifjol. Hon hade själv en roll, men pjäsen handlade inte om henne, utan om livet på landsbygden.

Med detta albumet verkar hon på riktigt kommit fram till sitt eget Kikkiland, och där finns inte alltid ”Bra vibrationer”.

Personligare texter

Hennes senaste producent och låtskrivare Sören ”Sulo” Karlsson, har gjort en sorts americana, country och Nashville-pop, som ibland doftar dansband. De har byggt vidare på personliga texterna på förra skivan, och är nu ännu mer nära än tidigare i reflektioner på vad hon upplevt och hur hon mått.

Det hörs på Kikkis röst att hon är väldigt angelägen om att berätta det här. För första gången i Kikkis karriär för vi höra vad hon själv tycker, och det blir väldigt klädsamt. Vi är vana att i den här sortens genre och musik är det hjärta och smärta. Men den här gången är det på riktigt! Och det var på tiden efter alla dessa år, att höra det också från Kikki Danielsson.

Ett steg vidare

Om Kikki vill, kan hon sätta punkt här. Det här är en tänkvärd och värdig summering av ett liv i framgång och ständiga rubriker. Men hon kan också ta det ett steg vidare. Sjunga sin egen historia från början, den som har sin grund om hur det är att vara adoptivbarn, att alltid vilja vara till lags. Gärna så på svenska. Den Kikki Danielsson vill jag höra.