Forskaren Sofia Pull har undersökt hanböcker i skrivande från 70-talet fram till idag. Till höger den samtida författaren Karl Ove Knausgård Foto: SVT

Ny avhandling: Svenska författare vill inte längre förändra samhället

Publicerad

Varför skriver vi egentligen skönlitteratur? Förr drevs aspirerande författare av att förändra samhället. Men idag skriver man istället för att förändra sig själv . Det enligt en ny avhandling om hur skrivhandböcker beskrev författande på 70-talet, och hur det beskrivs nu.

Aspirerande författare har förmodligen alltid funnits, men sedan 70-talet har handböckerna i litterärt skrivande blivit fler. Men råden om hur man blir en bra författare är inte några odödliga sanningar, utan genomsyrade av samhällets föränderliga normer och värderingar. Det visar en nyligen publicerade avhandling i ämnet.

Sofia Pull är doktorand i litteraturvetenskap vid Umeå universitet, och har undersökt läromedel och handböcker i litterärt skrivande mellan 1979 till 2015.

– Råden förändrar sig ganska mycket faktiskt. Det är relativt tydligt. Den första boken jag tittar på kom 1979. Så jag börjar med att diskutera 1980-talet, säger hon till Kulturnyheterna.

– Under 1980-talet handlar mycket om att skrivandet är ett sätt att delta i samhället, att det handlar om att förändra. Den som skriver ses ofta som en representant för ett större kollektiv, fortsätter hon.

En egen röst förblir viktigast

Just den beskrivningen låter kanske mer som det kollektivistiska 70-talet, snarare än 80-talets individualism. Det beror på att handböckerna i skönlitterärt skrivande släpar efter lite, men kan och bör ses som en reaktion på tidsandan, tror Sofia Pulls.

Hon har tagit sig igenom närmare 60 skrivhandböcker och läromedel som ska lära ut kreativt skrivande under arbetet med sin avhandling. Även om råden som ges handböckerna förändras över tid återkommer vissa saker:

– Alla pratar om vikten av egen röst och vikten av att skriva utifrån egna erfarenheter, från 1979 till nu.

Skrivande som terapi

Under 1990-talet blir skrivandet, som det förmedlas i handböckerna, något kreativt och mindre av en plikt. Själva skrivandet får ett egenvärde.

– Sen kommer vi då till 2000-talet. Där det blir viktigare att skriva för att själv må bra. Det blir mer individualiserat, handböckerna blir just mer av ett stöd. Man ska hjälpa skribenten fram, säger Sofia Pulls och fortsätter:

– På 2010-talet är det viktigt att man lyckas i sitt skrivande, det blir mer av ett projekt. Något som ska slutföras och resultera i en bok, som gärna ska slå igenom på bokmarknaden.

2010-talet: fokus på att sälja sig själv

Idag tar författaren själv stor plats på bokomslagen, och i handböckerna får författaraspiranterna lära sig att marknadsföra sitt varumärke. Skrivandet ska numera ge något tillbaka till författaren själv.

Den här narcissistiska tendensen du beskriver, ger det bättre eller sämre litteratur?

– Det vet jag inte. Jag tror inte att den litteratur som skrivs är avhängig av det som sägs i handböckerna. Jag tror litteraturs skrivs på alla möjliga sätt och att det inte går någon rak linje mellan handböckerna och litteraturen som skrivs, säger Sofia Pulls.

– Däremot kan jag tycka att det är tråkigt att skrivandet inte får vara mer storslaget. För det tänker jag att det kan vara.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer