Betyg: 2 av 5
Regi: Emil Larsson och Martin Jern
I rollerna: Magnus Skog, Sofie Karlsson, Stefan Söderberg, Emelie Sundelin
Regissörerna Martin Jern och Emil Larsson ingick i kollektivet som för sju år sedan gav oss ”Fjorton suger” – en slags hårdare och punkigare version av ”Hipp Hipp Hora”, som fick ett förhållandevis gott mottagande av publik och kritik. Energin fanns onekligen där men de tydliga sentenserna och det platta skådespeleriet förde redan då tankarna till Staffan Hildebrands programmatiska berättarstil.
Deras nästkommande, relationsdramat ”Du och jag”, var något av en kraschlandning och ett tydligt bevis på att duons vilja är godare än dess dramaturgiska förmåga.
Denna gång bjuder de på en rak och lättläst historia från ett Skåne fyllt av rasister, missbrukare och religiösa tokar – allt inspirerat av ett verkligt dubbeldråp där två unga män dödade två tjejbekanta.
”Odjuret” är på många sätt en otäck skapelse där ett ambitiöst och lyckat suggestivt ljudarbete bygger upp onda stämningar och där ett distat videofotografi ger en numera patenterad känsla av autenticitet. Det gör tyvärr inte skådespeleriet. Kamerakänningen är överhängande i de flesta scener, och jo, visst... det är till största del amatörer framför kameran men det friskriver inte filmskapare från ansvaret att skapa ett levande drama.
Filmskaparna har i flera forum sagt sig vilja diskutera ondskan, att Odjuret finns nedtryckt och kontrollerat i oss alla, men allmängiltigheten försvinner tämligen snabbt; Jern och Larsson serverar nämligen så extrema omständigheter att endast en utsatt stackars promille av biopubliken lär kunna känna igen sig det mörker som råder inom och utanför rollfigurerna: En av de unga männen lever i en sliten och parkerad buss och drar in brödpengen genom att sälja bögporr framför webkameran, den andre har en brutal och psykopatisk bodybuilderpappa och flickan i filmens fokus är via sina galna föräldrar tvångsmedlem i en fundamental kristen sekt.
I en skriven dialog i pressmaterialet gnabbas grabbarna Jern & Larssson om huruvida brutala gärningar som de i filmen bottnar i egna val eller ett socialt arv – vilket minst sagt känns förvirrat med tanke på att de trots allt har levererat en historia som på hildebrand-manér pekar med hela handen på den senare teorin. Något annat vore i och för sig oetiskt. Det skulle krävas religiösa skygglappar a la George W. Bush för att påstå att det är Ondskan, och inte dessa vidriga sociala faktorer som ligger till grund för filmens tragedi.
Å andra sidan säger sig Emil Larsson, i samma pressmaterial, vara ”djupt troende”. Så fan vet.
Fredrik Sahlin
Andra recensioner:
Betyg: 3/6 Svenska Dagbladet
Betyg: 2/5 Dagens Nyheter
Betyg: 3/5 Expressen
Betyg: 3/5 Aftonbladet