Det ska sägas direkt: Det som gör sig bäst digitalt är de intima, innerliga, mer avskalade musikupplevelserna. Som när Sarah Klang kommer in barfota på scen endast i sällskap av sin gitarrist. Hennes otroliga röst – stark och skör på samma gång – når utan tvekan ut till laptop-publiken hela vägen från Smygehuk till Karesuando.
Det är lika delar stärkande som lugnande, som en vaggvisa för vuxna, speciellt för alla oss med corona-oro. En slags musik som de flesta ändå helst avnjuter i lugn och ro – vilket funkar finfint virtuellt.
De ösigare banden däremot, som Graveyard, gör det tydligt att det är ett element som fattas: Nämligen publiken. Speciellt gänget längst fram som headbangar, skriker, har näven i luften, moshpitar.
Men det som funkar allra minst är de förinspelade konserterna från lilla scenen. Ingen skugga över country/americanafenomenet Bror Gunnar Jansson – han är otrolig. Men trots att vi inte kan vara där rent fysiskt så är det livsviktigt att det är just live – för det är det allt det här handlar om.
På samma sätt som vi delar upplevelsen av att befinna oss i mitt i en pandemi med allt vad det innebär, på samma sätt behöver vi dela konserten i just den här stunden, även om vi inte kan dela platsen eller den rumsliga upplevelsen.
Den 36 timmar långa minifestivalen från Studio Ingrid i Stockholm motsvarar känslan av att bli bönhörd, åtminstone för oss som börjat känna av effekterna av att sitta hemma helg efter helg.
På kvällen spelar dj:s som Nadja Chatti, Axel Boman och Kornél Kovacs. På morgonen är det bara att logga in igen för skön jazz från Jazzagenturen eller psykedelisk pop från Tussilago – som den där kompisen som mot alla odds håller humöret uppe genom helgen.
Ett stort plus i kanten för Ingrid var gruppchatten där vi i publiken kunde dela upplevelsen med varandra, vilket skapar gemenskapen man annars inte får på onlinekonserter.
Visst vilar det något av undantagstillstånd över de digitala spelningarna, och självklart hade de flesta av oss hellre gått ut en lördag kväll än sitta inne och glo på en skärm. Men just nu fungerar streamingkonserterna som en slags lägereld, ett bloss av gemenskap och solidaritet och inte minst: Ett sätt att förhoppningsvis få livemusiken att överleva till tiden efter pandemin.