– Jag tror att om fler var likgiltiga och fler vägrade att ta på sig ansvar som inte är den enskilde anställdes ansvar utan är företagsledningens ansvar, så skulle något hända. Vad vet jag inte, säger författaren och konstnären Maria Stiernborg som även gjort en performanceföreställning av sin masteruppsats ”Kartbok för likgiltiga”.

I sin performance och mastersuppsats undersöker Maria Stiernborg vad som händer när vi tvingas in i en osäker tillvaro där vi inte kan planera våra liv, när vi inte vet om och vilket jobb vi kommer ha imorgon.

– Vi har gått från ett disciplinsamhälle till ett resultatsamhälle. Tidigare visste vi när vi skulle gå till arbetet, vi visste vem som bestämde, vi visste när vi skulle få lön men idag förväntas vi förvalta at där själva. Att vara våra egna chefer och skapa våra egna möjligheter, men vi är fortfarande disciplinerade. Det jag funderat på är hur länge man orkar hålla på så.

Maria Stiernborg utgår från iden om prekariatet. Ett begrepp som bland annat används flitigt av ekonomiprofessorn Guy Standing och som beskriver den växande grupp människor som har osäkra arbetsförfållanden och små möjligheter att påverka sin arbetessituation. I konstnärskapet har Maria Stiernborg undersökt hur olika likgiltiga metoder kan fungera som motstånd mot de arbetsförhållanden som råder idag.

– Att prova att använda likgiltighet som ett slags motstånd, behöver inte betyda att likgiltigheten är passiv. Det finns olika grader av likgiltighet. Antingen kan likgiltigheten vara att man struntar fullkomligt i saker men det kan också vara att man drar sig undan för att söka efter en ny plats, nya möjligheter, nya vapen eller bara samla kraft. ​