Idag är det hundra dagar sedan den ukrainske filmregissören Oleg Sentsov inledde sin hungerstrejk i den straffkoloni i norra Ryssland där han hålls fängslad. Enligt hans advokat och människorättsaktivister som besökt honom är han döende.
Regissören ska ha tappat 30 kg och såväl hans hjärta som hans njurar sviktar. Han sägs inte längre orka resa sig ur sängen. Förhållandena i fängelset, som ligger ovanför norra polcirkeln, är så fruktansvärda att Oleg avböjt besök från familjen för att de inte ska traumatiseras av att se hur han har det. Risken att Sentsov verkligen dör blir allt större.
Rysslands president Putin visar inget tecken på att vilja frige honom och det är hans enda möjlighet att bli fri. Frågan är om Sentsov ens skulle gå med på att friges i nuläget. Han kräver att 64 ukrainska fångar ska släppas ur ryska fängelser för att sluta sin hungerstrejk och den fyrtiotvåårige regissören är en principfast person. Sentsov deklarerade från början att han var beredd att dö för sin sak och han har inte inkluderat sig själv på listan över personer han vill se släppta.
Oleg Sentsov har vunnit priser och erkännanden för sina filmer både i hemlandet Ukraina och internationellt. Hans mest kända film är Gamer (2011) som handlar om en ung datorspelande kille i en ukrainsk småstad. Enligt Ryssland är Oleg Sentsov terrorist. Han greps på Krim 2014 och dömdes senare till 20 år i straffkoloni för att ha planerat två terrordåd, bland annat att spränga en Leninstaty i staden Simferopol på Krimhalvön.
De enda bevis som åberopades i rätten var vittnesmål från personer som greps samtidigt med Sentov. De har senare berättat att de gick med på att vittna mot honom efter att ha blivit torterade. Några andra bevis har aldrig presenterats av ryska myndigheter.
Sentsov är etnisk ryss och född på Krim. Enligt Putin borde han ha glatt sig åt befrielsen som Kreml menar att den ryska annektering innebar för den ryska befolkningen på halvön. Men Oleg Sentsov såg inte annekteringen som en befrielse utan som en ockupation. Han vägrade erkänna sig som rysk medborgare, han vägrade att byta sitt ukrainska pass mot ett ryskt.
Detsamma gjorde många andra av Krims invånare och Oleg Sentsov är långt ifrån ensam om att ha straffats för sitt motstånd mot annekteringen. Tusentals krimbor har förföljts, trakasserats och fängslats för att ha uttryckt sitt missnöje med annekteringen. Många av dem har åtalats för terrorism. Flera har dömts till tvåsiffriga fängelsestraff. Men ingen är så känd som Sentsov och väl medveten om detta har han valt att hungerstrejka och kräva att alla dessa politiska fångar släpps.
Men just det faktum att han är känd och oresonlig i sin inställning till de ryska makthavarna gör att han får svårt att vinna mot Putin. För Putin har Sentsovs fall blivit en personlig prestigefråga. Att Sentsov är känd, etnisk ryss och att han ska ha förolämpat den ryske presidenten under en presskonferens genom att kalla honom för en blodtörstig dvärg gör det svårt för Putin att hitta ett sätt att göra sig fri från sin obekväme fånge.
Sentsovs mamma har bett den ryske presidenten att benåda hennes son, men Putins presstalesman, Dimitrij Peskov svarade att om den frågan ens skulle komma till diskussion måste fången själv först begära det. Med sin principfasthet lär Sentsov, som aldrig, inte ens under den tortyr han utsatts för, erkänt sig skyldig – be Putin om nåd.
Inte heller lär omvärldens påtryckningar få någon effekt. Kritiken och sanktionerna efter annekteringen må vara smärtsamma, men de skulle aldrig få den ryske presidenten att lämna tillbaka halvön till Ukraina. Samma sak gäller med den symboliske fången från Krim. En fånge, som med våld till slut fråntogs sitt ukrainska medborgarskap, eftersom han hela tiden hävdade att han hölls som gisslan av den ryska regimen.
Putin tycks helt obekymrad inför det faktum att Sentsov ligger för döden. Även om något helt oförutsägbart händer (vilket ändå inte går att utesluta i ett land som Ryssland) kan det redan vara för sent för den ukrainske regissörens sviktande, om än envist bankande hjärta.