Trist för Nanne, som även skrivit Karlbergs låt Om du tror att jag saknar dig. Inget av bidragen kommer att vara saknat i finalen. Carpool karaoke var ett barmhärtighetskoreograferat revynummer. Inget för den professionaliserade samtidsmellon. Men räds nu inte, Nanne. Kom tillbaka snart igen. 

Jag minns Christer Lindarws trötta blick på presskonferensen efter bottenplaceringen i Norrköping 2016. Han hade fått nog och ville gå vidare i livet. Skulle Nanne Grönvall fatta samma beslut går någonting viktigt förlorat. I intervjuer inför kvällens program, berättade Nanne om frågor hon fått om sin medverkan: törs du verkligen tävla? Nu när schlagern är död?

Ja, var Nannes slutsats. “Det är ännu viktigare nu.” Sant. Grönvall och Lindarw är den grund varpå Melodifestivalen vilar. Kittet i ett utdraget tv-format och mellan generationer. 

Själv köade jag tillsammans med min ömma moder i min barndoms lokala köpcentrum för en autograf av Nanne Grönvall 1998.  Min mor, som tycker om att berömma människor hon inte känner, sade att Nanne verkade vara “en härlig person”. Nanne tackade. Jag var åtta år och fick med mig en cd-skiva hem – Cirkus homo sapiens. Rekommenderad lyssning åt vem som helst. Genreförvirrad ekvilibrism. Den lärde mig mycket om mänsklig småsinthet.

Precis som Christer Lindarw har Nanne Grönvall genom åren genomgått ett flertal faser, personor – som Lady Gaga eller David Bowie. Konceptuellt konstnärskap. Det är sådant som behövs i ett tv-program. De slätstrukna, universella poplåtarna tar ut varandra. Vad är Melodifestivalen som konkurrenten TV4:s Idol inte är? Svaret är inte bara “nyskriven musik”, som programmet tagit fasta på genom halvtrista presentationsvideor av låtskrivarna inför varje nummer. Svaret är också underhållning. Så – gå inte, Nanne.