Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video

Webbläsaren stöds inte

SVT stödjer inte uppspelning i din webbläsare. Vi rekommenderar därför att du byter till en annan webbläsare.
Tenoren Joel Annmo har titelrollen i Kungliga operans uppsättning av Candide. Foto: Kungliga operan

Recension: Candide – Kungliga operan

Uppdaterad
Publicerad

Trots dårpippiga kostymer, effektfulla dråpligheter och en operakör med oanad koreografisk talang så svänger det inte riktigt om Kungliga operans uppsättning av Leonard Bernsteins satiriska operett, det skriver Kulturnyheternas operakritiker Camilla Lundberg i sin recension.

I den bästa av världar vore Leonard Bernsteins operett en ständigt satirisk klassiker. Men lika livskraftig som hans West Side Story är inte Candide från 1956 efter Voltaires berömda lilla bok från 1759. Kungliga Operan satsar på en ny operettsuccé efter framgången med Glada änkan för tre år sedan. Samma regissör (Ole Anton Tandberg), samma sopran (Elin Rombo) och baryton (Jeremy Carpenter). Samt den fine tenoren Joel Annmo i titelrollen.

Plus ett sällan skådat uppbåd av dårpippiga kostymer, klatschiga scenografier och en operakör som visar oanad koreografisk talang. En rimlig handling, däremot, gives icke – men den saknas redan i Voltaires pikareskroman.

Vad Bernstein och hans vassa textförfattare – Lilian Hellman! Dorothy Parker! – istället åstadkom var en ironisk satir över inte bara Voltaire, utan deras samtida amerikanska 50-tal. Mot den käcka optimismen, mot den repressiva McCarthyismen. Här finns referenser och vitsar som går oss förbi. Det vet Tandberg & co, därav det sanslösa slösande sceniska spektaklet som hämtat ur serietidningar och sagoböcker. En läcker snabbkick vid anblicken, precis som den första smakbiten ur en jättelik påse lösgodis.

Bland alla tomma kalorier finns effektfulla dråpligheter, som de kåta morötter Candide möter i Eldorado på sin vandring i den värsta av världar. Och Miriam Treichls bastanta tantberättare är bara hon värd besöket. Men sen blir det inte mycket mer, trots de fina artisterna. Elin Rombo levererar en vass Glitter and Be Gay, operettens berömda men enda showstopper. För Bernsteins partitur är inte lika roligt som det låter. Och Hovkapellet får det inte att svänga.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer