Foto: Njutafilms

Filmrecension: ”On the Milky Road”

Uppdaterad
Publicerad

”Som en historia berättad av en femåring strax före läggdags”. Kulturnyheternas filmkritiker Sofia Olsson är inte imponerad av den serbiske regissörens återkomst till svensk biograf.

Den serbiske regissören Emir Kusturica har skapat en alldeles egen filmgenre med hejdlösa, bisarra, ibland roliga och brutala filmer som ”Svart katt, vit katt”, ”Zigenarnas tid” och ”Underground”. Allt enligt devisen ”more is more” med ompa ompa och knas-trasiga karaktärer som får leva rövare i en burlesk tillvaro med mörk botten.

Den nya långfilmen ”On the Milky Road” (den första på 10 år) har han dränkt sin egensinniga Kusturica-marinad i extra allt. Receptet är inte alls hemligt: det består bland annat av gäss som badar i grisblod, en höna som är besatt av sin egen spegelbild, mjölkdrickande ormar, tokiga gubbar som kan vifta med öronen, blåsorkestrar, lokala gangsterkungar med originella fordon och vilda kvinnor som ej spottar i glaset.

Filmrecension

I en fenomenal inledning skildrar han den kaotiska frontlinjen i Bosnien-kriget genom ett fågelperspektiv. En pilgrimsfalk seglar över människornas stridigheter, obrydd av konflikter och gränser, men måste snart väja för attackplan och explosioner. Det är oerhört stiligt att han börjar sin krigsskildring med fokus på grisar, gäss, huggormar och höns, även om den visuella upplevelsen störs av ett onödigt högljutt larmande.

Kusturica själv spelar mjölkbudet Kosta som fraktar mjölk i krigszonen ridande på en alltför liten åsna. Där, på andra sidan, finns den frejdiga före detta elitgymnasten Milena (Micalovic) som bespetsat sig på att gifta sig med Kosta så fort kriget är över. Melina kidnappar en fästmö (Bellucci) åt sin inkallade bror och väntar ivrigt på freden så att de kan hålla dubbelbröllop.

Givetvis går inget enligt planerna. Vändningarna är ibland som en återberättad dröm eller för den delen: en historia berättad av en femåring strax före läggdags. Det vore helt okej med en hejdlös story, om det inte vore för känslan av att Kusturica inte bryr sig särskilt mycket. Den svarta humorn har stelnat i cynism, Kusturica strösslar med döda kroppar och tar osentimentalt livet av dröser av människor och djur. Får flyger i luften på ett minfält, ett helt festsällskap blir till torra kolbitar. Det är som att han förlorat ömheten i personporträtten, reducerat människorna inte bara till karikatyrer, men till funktioner.

Den fabelliknande symboliken med ormar, smutsiga brudklänningar, leviterande kärlekspar och blodbadande gäss verkar inte bottna i några djupare insikter om mänskligheten, utan mest vara spektakulärt pynt. Det enda som förbryllar mig på ett bra sätt är ett monstrum till klocka som lever sitt eget liv, som att tiden inte är något att lita på, den kan gå fram och tillbaka och när som helst göra livet surt för människorna.

”On the Milky Road” börjar som ett diaboliskt party och slutar i en otroligt seg sista akt där Kosta flyr med Monica Bellucci. Det är som att Kusturica inte kan sluta, han har för gott självförtroende och alldeles för roligt med Monica Bellucci i det vackra landskapet. För oss andra är det inte alls lika kul.

”On the Milky Road”

Betyg: 2

Regi & manus: Emir Kusturica

I rollerna: Monica Bellucci, Emir Kusturica, Sloboda Micalovic m fl

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Filmrecension

Mer i ämnet