Charlotte Gainsbourg är ett självklart centrum för ”Passagerare i natten”. Foto: Draken film

Recension: ”Passagerare i natten” i regi av Mikhaël Hers

Uppdaterad
Publicerad

Franska dramat ”Passagerare i natten” handlar om relationstrubbel och droger – men vidare dramatiskt är det inte. Snarare som en filmatisering av uttrycket ”Jorå, det knallar och småspringer”.

När Lloyd Coles 80-talshit ”Rattlesnakes” ljuder sätter sig min dåtid käpprakt upp i minnesbanken. När det sedan spelas både Television och Kim Wilde sitter jag fast i en emotionell mix av igenkänning och småsnyftigt nostalgi för en period som aldrig återkommer.

På så sätt helt kongenialt groomad av regissören Mikhaël Hers som verkar gilla att titta bakåt – och skapa rörliga bilder av emotionell framåtrörelser. Dramer om att lämna gårdagen bakom sig.

Filmrecensioner

I den förra filmen, det fina sorgebearbetningsdramat ”Amanda”, är det något så spektakulärt som ett terrordåd som gör att huvudpersonen får ta han om sin döda systers barn. Här handlar det om en simpel skilsmässa som lämnar Charlotte Gainsbourgs Elisabeth ensam med två tonårsbarn och en tom plånbok. Hon får överraskande lätt jobb på ett nattradioprogram där hon också möter unga hemlösa Talulah, som hon låter glida in under sina modersinstinkters vingar.

”Passagerare i natten” rör sig från början till slutet av axelvaddarnas decennium och handlar om relationstrubbel och droger – men vidare dramatiskt är det inte. Snarare som en filmatisering av uttrycket ”Jorå, det knallar och småspringer”. Eller i mer filmvetande termer: som en blinkning till vardagsdramatikern Eric Rohmer. Berättelsen släntrar fram, tar sig över några inte allt för höga trösklar och slutstationen ligger ungefär där vi trodde att den skulle göra.

Det är för övrigt inte bara musiken som gör ”Passagerare i natten” till en 80-talsfest. Hers låter klippa in dokumentära snuttar från tiden då det begav sig, sätter stämningen med inomhusrökning, Mitterand och fotbolls-VM – och Talulah är med sitt svartrockarstuk som kommen ur Susan Seidelmans Madonna-drivna drama ”Susan var är du?” (1985).

Charlotte Gainsbourg har en sällsam förmåga att smyga fram sina rollfigurer, när Charlotte viskar lyssnar man. Det är hennes levande porträtt av en sökande människa vid livets vägkorsningar som ger filmen dess stadga och potens. Och, icke att förglömma, ett svärmiskt foto som får en att vilja ta ett tids-warpande tåg till Paris.

Passagerare i natten

Betyg: 3

Regi & manus: Mikhaël Hers

I rollerna: Charlotte Gainsbourg, Noée Abita, Emmanuelle Béart m fl

Biopremiär: 31 mars

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Filmrecensioner

Mer i ämnet