Jag är väldigt intresserad av Beyoncé. Men en sak som överhuvudtaget inte intresserar mig är huruvida hon är en bra mamma eller inte.

Att hon i filmen “Renaissance” ständigt återkommer till hur detta att vara mamma är hennes viktigaste jobb får väl ses som ett tecken på att kvinnliga popstjärnor fortfarande döms efter annan måttstock än manliga diton. Jag önskar bara att hon hade ställt sig över det. Struntat i vad folk tycker.

Beyoncé är nämligen den sortens superstjärna som svävar högt ovanför oss andra. Hon är motsatsen till Taylor Swifts vanlighet.

Nackdelen med Beyoncés perfektion är att det är omöjligt att komma henne inpå livet. Hon ger i princip inga intervjuer och “Renaissance” är precis som hennes tidigare filmer skriven, regisserad och producerad av henne själv.

Ena halvan av filmen, den som vill vara en slags dokumentär, blir därför ingen dokumentär. För det enda vi får veta är det som Beyoncé vill att vi ska veta – som att hon är en tuff chef, men att hon värnar om kvinnor, svarta och hbtq-personer.

Hon berättar att hon nästan tappat bort sig själv i den hårda bransch som är musikindustrin, men inget mer än just detta, eftersom det inte finns någon med mandat att ställa följdfrågor.

Och när en sensationell återförening med alla medlemmar i Destiny's child äger rum så får den inte mer än trettio sekunders skärmtid. Det är en musikhistorisk vaskning av gigantiska proportioner som får mig att hoppa upp och ner i biostolen av frustration.

Istället är det när hon pratar om albumet och turnén som det blir mest intressant, och framför allt: själva konserten.

Fotot är så bra att det känns som att man lyckats lägga vantarna på arenans allra dyraste biljetter och till slut är det Beyoncés otroliga låtkatalog och scennärvaro, hennes makalösa röst och det visuella dansmusikmonster hon skapat som golvar mig. När hon till sist glider in på sin glittriga discohäst till tonerna av “Summer Renaissance” så är hon den där gudinnan som kanske inte behöver ge några intervjuer, så länge hon fortsätter ge oss turnéer som denna.