Gatta Cenerentola gjorde succé under filmfestivalen i Venedig 2017 och baseras på historien om Askungen, som nedtecknades av den napolitanske författaren Giambattista Basile på 1600-talet, men är betydligt mer hårdkokt och våldsam än den traditionella sagan.
I den animerade filmen heter Askungen Mia – en stum, tonårig gothtjej, som tillsammans med sina kriminella styvsyskon växer upp på det allt mer förfallna kryssningsskeppet Megaride, som en gång byggdes av hennes idealistiske far – en man med storslagna drömmar om en bättre framtid, men som efter att ha gift sig med den vackra styvmodern Angelica mördas av hennes älskare, Kungen.
Den ondskefulle Kungen ägnar sig, då han inte smugglar kokain, åt att sjunga napolitanska sånger på fartygets nattklubb – vilket ger honom en pikant likhet med den tidigare premiärministern Silvio Berlusconi, som inledde sin karriär som smörsångare på olika kryssningsfartyg.
Fartyg metafor för hopplöshet
Enligt en av filmens fyra regissörer, Alessandro Rak, på Stockholmsbesök, är det en gång så storslagna kryssningsfartyget som aldrig lyckas lämna kajen inte bara en naturlig spelplats för filmen, vars textförlaga innehåller just ett skepp, utan är också en metafor.
– Havet representerar en kommunikationsväg med omvärlden, vilket man kan se i en hamnstad. Är hamnen levande visar det att staden är öppen för övriga världen. Filmens fartyg däremot, som aldrig lämnar kajen, som har en horisont framför sig, men aldrig tar sig dit – är en metafor för en situation som aldrig förändras. Det är en metafor för brist på utveckling, säger han till Kulturnyheterna.
Sagan om Askungen har förvisso napolitanska rötter, men regissörernas beslut att låta filmen utspela sig i staden handlar även om dess natur – där de högsta och lägsta aspekterna av mänskligheten lever sida vid sida, enligt Alessandro Rak.
– Neapel är en stad som är känd för sina motsägelser: det är en enormt livaktig stad, såväl vad gäller kulturliv som kriminalitet. Det är helt enkelt en stad som innehåller mänsklighetens alla aspekter – från de högsta till de lägsta. Att filmen utspelar sig där är en reflektion över det mänskliga tillståndet – över vad det innebär att leva, säger han.
Napolitansk filmvåg
Efter att Gatta Cenerentola och maffiamusikalen (!) Ammore e malavita – som även den utspelar sig i Neapel – kammade hem ett antal av de tunga priserna under den italienska filmgalan Davide di Donatello tidigare i år talar man i landet om en napolitansk filmvåg.
Och enligt Alessandro Rak är också staden, trots att den i hemlandet ofta associeras med kriminalitet och våld, på många sätt själva essensen av Italien.
– Neapel är en stad som trots alla kriser staden upplevt lyckats bevara en enorm vitaliet. Den som kommer till Neapel för första gången tappar andan, men det är som att vi inte lyckas marknadsföra oss på rätt sätt. I Italien beskivs staden ofta som kriminell och våldsam – och basta! Sanningen är att alla de italienska stereotyperna på ett eller annat sätt kommer från just Neapel, som musiken, pizzan och det goda kaffet, säger han.