1938 fick Sverige för första gången lagstadgad semester. Två veckor ledigt för alla anställda i landet.

40 år senare, 1978, blev semesterveckorna fem. Så ser lagen fortfarande ut, men frågan är vad som händer med industrisemestern när fasta jobb för många känns som något ouppnåeligt.

Semester som arbetslös?

Ungefär 15 procent av alla anställda i Sverige beräknas ha tillfälliga jobb. Inom sociologin har den växande gruppen med osäkra anställningsavtal, som på olika sätt står utanför den etablerade arbetsmarknaden, fått namnet ”prekariatet”. Utan fast jobb och med begränsad rörlighet, blir det svårare att ta del av samhällsförmåner – som semester. Trots att de innefattas av lagen likaväl som alla andra.

– Arbetslivet i Sverige ser inte ut så att merparten jobbar på en industri, där industrins produktion planeras utifrån att den ska vara stängd eller öppen. Nu ser det olika ut för olika människor, det är svårt för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. Frågan blir, när man är arbetslös – är man ledig då? Eller kan man ha semester om man är arbetslös?, säger Maria Lexhagen.

Hon har forskat om semestrar vid Mittuniversitetets turismforskningsinstitut Etour i Östersund.

Själv har hon två veckor ledigt, och bilar från Jämtland mot Norrköping och Karlskrona.

”Är mer av en idé”

Turismindustrin har inte varit sena med att uppmärksamma den förändrade arbetsmarknaden, och ledigheten som inte nödvändigtvis längre består av fyra eller fem sammanhängande veckor under sommarmånaderna.

– Jag tror att semestern i dag är mer av en idé om någonting vi ska göra, än ledig tid. Turismindustrin utnyttjar det och vill naturligtvis sprida ut semestersäsongen över hela året, säger Maria Lexhagen.

Idén om semestern förhåller sig till anställningar på en globaliserad marknad. Få svenska storindustrier tar längre uppehåll bara för att solen skiner och resten av året har känts slitigt.

Maria Lexhagen tror att otydligare gränser för vad som är semester och inte, gör att jobbet smyger sig in i fritiden.

– Det blir en belastning som kanske inte är hållbar över tid, säger hon.

”Är goda människor när vi arbetar”

Samtidigt är Sverige ett generöst semester-strösslarland, jämfört med andra. Vi delar tillsammans med Danmark, Nederländerna, Finland och Norge ut flest sammanhängande semesterveckor i världen.

Författaren Elise Karlsson skriver i sin bok ”Linjen” om arbetsnarkomanen Emma. Hon tror, liksom Maria Lexhagen, att jobb och fritid närmar sig varandra på en arbetsmarknad som kräver flexibilitet.

– Mentalt så tror jag att vi går in i idén om att vi är goda människor när vi arbetar. Jag tror att det är någonting som sker med oss, plötsligt känner vi att vi kanske inte vill ha semester. Vi tycker att det är lite trevligt att ha koll på jobbmejlen, säger hon.

”Kommer att få mindre betydelse”

Det gäller framförallt en gynnad del av prekariatet, de som har jobb med hög status, men med låg trygghet, tror Elise Karlsson. Samtidigt återfinns problemen i andra delar av samma prekariat, där lönen kanske inte är lika hög.

– Jag tror att problemet tar sig olika uttryck men i grunden är samma, och jag tror att den här gruppen behöver mötas och prata om hur det ser ut, säger hon.

Så vilken framtid går industrisemestrarna till mötes på en arbetsmarknad i förändring?

– Om det fortsätter att utvecklas på det här sättet så tror jag att semestern kommer att få mindre betydelse. Men jag hoppas samtidigt att vi kommer att komma på andra sätt att organisera arbetet som gör prekariatet får inflytande över och kan påverka sin situation, säger Elise Karlsson.