Det kan vara svårt att sätta ord på känslor och att tala om kärlek. I Per Boströms avhandling ”Det här är ju ett dött tåg liksom..” har han studerat hur vi uttrycker romantiska känslor i det svenska språket. Genom att analysera samtal i två åldersgrupper, med deltagare mellan 25-33 år och 50-54 år har han kunnat identifiera tre vanliga metaforer vi använder för att tala om kärlek.

I avhandlingen framkommer det att vi ofta pratar om kärleken som en resa, en ägodel eller en form av behållare. Han menar att människor gärna refererar till välbekanta objekt när vi talar om något abstrakt.

– Vi har väldigt mycket erfarenhet av behållare i vår vardag, vi går in och ut i rum vilket ju är en sorts behållare, vi lägger saker i behållare, kroppen är en sorts behållare. I de här grupperna som jag spelat in och analyserat pratar man mycket om just att gå in i en relation, säger han.

Äldre uttrycker sig romantiskt

I samtalen såg han också att sättet vi pratar om kärlek tenderar att vara olika beroende på vilken generation vi tillhör. Han beskriver det som att de yngre deltagarna är mer praktiska i sin beskrivning av kärlek.

– Man kan se att de har som ett tydligt mål, vi ska klicka och det ska kännas rätt och så ska vi göra någonting av det här. Och känns det inte rätt är det inte värt det, säger Per.

De äldre uttrycker sig istället oftare i romantiska ordval eller talar om kärleken som en sjukdom. Vanligt förekommande formuleringar i studien är att att de ”faller för någon” eller ”drabbas av” kärlek.

– De pratar oftare om kärleken som en kraft, någonting som liksom påverkar en mer än att man kan påverka det själv. Det är ett mer romantiskt tänk. Hela det här att kärleken tar över och påverkar en så mycket att man kan uppleva sig som förblindad, säger han.