Richard Strauss brutala opera ”Salome”, baserad på Oscar Wildes drama, handlar om våld och förbjuden åtrå i en perverterad familj. Salome är besatt av profeten men blir avvisad, medan Salomes styvfar är besatt av henne. När hon dansat för honom kräver hon Johannes Döpares huvud på ett fat.
Kulturnyheternas operakritiker Camilla Lundberg är skeptisk både till originalet och Sopha Jupiters uppsättning.
– Jag har problem med den här operan, den är ett vedertaget mästerverk. Men samtidigt en enda spekulativ sörja av kvinnoskräck, antisemitism, nekrofili och annat unket från förra sekelskiftet, säger hon.
Galna kvinnor var det bästa konstnärerna visste
Salome, menar Lundberg, är galen för att galna kvinnor var det bästa dåtidens konstnärer visste
– För då kunde de överskrida alla gränser. Strauss släppte lös djärva dissonanser och en hisnande sopranstämma – som Stemme gör som ingen annan, säger Camilla Lundberg.
Hon berättar att man ska se Strauss ”Salome” som ett alltigenom symbolistiskt verk.
– Tvärtemot det förra sekelskiftets realistiska strömningar, typ Puccini. Men här har regissören Sofia Jupither ändå gjort en psykologisk läsning som vill öppna för förståelse av Salomes galenskap och grymhet. Att hon låter hennes vampiga sju slöjors dans bli trotsig krigsdans som spårar ur i gruppvåldtäkt vållar mig bekymmer, eftersom det är storyns fem skriftlärda judar som får utföra den – något som jag inte vill tro är en avsiktlig demonstration från Sofia Jupither, säger Camilla Lundberg.
Imponerad av Nina Stemme
Hon menar att ”Salome” inte är en opera man ska förstå.
– Man ska överväldigas, chockas, häpna och tjusas av Richard Strauss klangfrossande och illustrerande musik. Som är harmonisk bara när den sexualfientlige Johannes Döparen står i fokus, väldigt fint gestaltad här av österrikaren Josef Wagner. Annars är det husets sångare, som efter förmåga försöker matcha den oceaniska kraften i Nina Stemmes sopran. Vilken sångerska! Hon är verkligen Birgit Nilssons värdiga efterträdare, och stundom hennes överkvinna.
Reporter i tv-inslaget: Christina Börjlind
FOTO/KLIPPNING: Don Titelman