Programledarna Kodjo Akolor, Erik Saade och Marika Carlsson under Melodifestivalens tredje deltävling i Leksand. Foto: TT/Claudio Bresciani

Sekundärskammen blir outhärdlig

Publicerad

KRÖNIKA · Inget norrsken syntes på himlavalvet kvällen då talmannen slog professionella komiker i rolighet och en digital ren röstades vidare i valet till schlager-EM 2019.

Rebecca Haimi

Nöjeskrönikör

När deltävling tre är avslutad har Melodifestivalen kommit halvvägs. Skönt, tycker kanske de som undrar vad Molly, Holly och Polly ville med sin glatt obrydda mellanösternmanga, och skönt tycker möjligen även Eric Saade, som behöver titta i manuskorten för att komma ihåg att ställa frågan “hur känns det?”. 

Riksdagens talman Andreas Norlén säger i en fikaintervju med SVT Nyheter att han kände sig “lättad när allt var över”. Han syftade naturligtvis på den fyra månader långa regeringsbildningen. Men jag vet att jag kommer att uppleva samma lättnad natten mellan den nionde och tionde mars, när den sex veckor långa Melodifestivalen är avslutad. Varje deltävling följs av svekdebatt med mig själv. 

För oss som lider av sekundärskam blir det outhärdligt att se någon kasta upp ett skämt i luften som faller och faller och faller och aldrig landar. Och när Saades svetthandduk med brunkrämsfläck spelar ut bäraren i kampen om tittarens uppmärksamhet efter det oklara öppningsnumret om Ted Gärdestad.

Då är det mer tacksamt att leta efter underhållning i fikaintervjun med Andreas Norlén, som visar upp sonens alfabetspussel i form av en valfisk, och konstaterar att “det är kul att en talman har ett pussel hemma som blir en val”. 

Marika Carlssons självdistans och genuina svinglädje över publikkontakt lyfter möjligen helhetsbetyget, men skulle behövas släppas fritt i större utsträckning.

Låtmässigt fortsätter trenden med pseudopolitik att dominera. Universella samlingsteman om samtidsbesvikelse. Somebody wants att du låter skiten brinna och vi skall alla bli victorious. Härligt dock att schalgern lever med Lina Hedlund, att Omar Rudberg förlusten till trots är en popstjärna och att Jon Henrik Fjällgren är det folkkäraste vi har här i landet efter prinsessan Estelle och Mia Skäringer.

Hans genuina motvilja att förklara vad låten Norrsken (ingen hit) handlar om är älskvärd. Låtskrivaren Fredrik Kempes försök till kontext med den direktsända repliken “vi pratade med Jon Henrik om hans liv – renar och snö och sånt...” – not so much. Tilläggas bör att renen fanns digitalt representerad på scenens ledskärm. Den stod i snö.

Det må vara den turnérande mellons hundrade program, men någon historisk markör i underhållnings- eller populärmusikväg var det inte. Denna krönika var det sannerligen inte heller. Tack ändå, nu går vi vidare – som Ariana Grande skulle ha sagt.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.

Melodifestivalen 2019

Mer i ämnet