En medelålders man vandrar runt bland bråtet efter en brand med gråten i halsen. Christians swingersklubb ”Adam och Eva” har brunnit ned. Investeringen han lagt ned sin själ och hjärta i har bokstavligen gått upp i rök, men det dröjer inte långt in i ”Sextemplet” innan vi anar dess kladdiga återuppståndelse.

Räddningen kommer från ett oväntat håll: Eldsjälen Robin bor med sin man och arbetar på den gamla teatern Arbis i Norrköping. När ekonomin går knackigt ser han en möjlighet. En allians bildas. Robin ordnar med schlager och burlesk på övervåningen medan Christian renoverar källaren för alla kommande gruppknull.

För en stund verkar det som att sextemplet kommer att bli succé, men så kul ska ingen få ha i Sverige och moralpaniken vädras i lokalpressen. Självklart blir det också Robin som drabbas värst och hatbrotts-misshandlas inne på teatern.

Robin får nog och lämnar teatern men för Christian måste showen fortsätta. 

”Sextemplet” är en behjärtansvärd liten dokumentär om ett brokigt gäng sexualitets-outsiders som hittar en fristad. Filmaren Johan Palmgrens insyn i det egenartade universumets sminkloger och källarens darkrooms är unik. Tyvärr (?) är dokumentären så pass avdramatiserande att all mystik kring sexklubbar grusas.

Stanley Kubrick använde livsfara, toppskiktets makt och suggestiv musik för en av filmvärldens bästa orgiescener i ”Eyes wide shut”. Jag undrar vad Kubrick hade tyckt om swingersklubben Adam och Evas egna tolkning av den sektliknande ceremonin, efter att Christian hälsat välkommen med ett enkelt ”Hej alla kåta människor” på östgötska.

Scenerna när Christian springer omkring och ojjar sig inför premiären – i samma kåpa och mask som Tom Cruise hade i filmen – hör åtminstone till något av det ofrivilligt roligaste som fångats på film.