Dokumentären  handlar om filmaren Emad Burnat i en palestinsk bynågra kilometer in på Västbanken.

Han filmar motståndssträvanden mot barriären som byggts mellanbosättningar och byn, över marken som tillhör byns bönder,  samtidigt somhan följer sin sons första år i livet.

Demonstrationer mot israelisk militär får en rituell karaktär därdiskussioner och familjärt bråkande med de unga soldaterna varvas med skarpaskott och skotthål i kroppsdelar på män som vrider sig i smärta.

Några vänner till regissören leder kampen i byn, den ena Adeeb,är ett original, tar risker och beter sig uppseendeväckande i allasituationer som uppstår. Konsekvensen blir fängelse i omgångar.

Den andre, Phil, är älskad bland barnen och beundrad av mångatack vare sin ofelbart hoppfulla inställning och framtidstro. Trots att kulornaviner är det otänkbart att en skulle träffa och träffar den kan det inte varaallvarlig fara…

Intressant och sorgligt och vackert blir det.

Upplägget är enkelt och elegant. Berättandet fåordigt och komprimerat,bilderna skoningslösa och poetiska. Fem kameror på fem år under de första årenav den lille sonen Gibreels liv. Varje kamera krossas, blir sönderskjuten eller förstörs under våldsamma omständigheter.Det är sevärt.