Under en skräckinjagande julnatt sluter prästen ett kontrakt med djävulen om att få behålla sin själ mot att kavaljererna driver bort Majorskan från Ekeby och säljer hennes själ till djävulen.
I de värmländska skogarna utspelar sig kampen mellan det onda och det goda. Gösta Berlings Saga, regisserad av Rikard Lekander, spelas just nu på Göteborgs stadsteater.
En av litteraturens mest välciterade förstameningar blir teater: Hur?
– Här möter vi Gösta Berling i en av rök osande inledning tillsammans med Sintram den onde, som bokstavligen vänder det kristna korset uppochned och förvandlar tro till satansdyrkan. Det är från början till slut en oerhört visuell uppsättning skräckmästaren Rikard Lekander har iscensatt. Dimridåer och videoprojektioner, skuggspel och silhuetter, säger Kulturnyheternas teaterkritiker Anna Hedelius:
– Scenografin av Nina Fransson och ljussättningen av Joakim Brink, på scenens stora öppna spelplats, är smått fenomenal. Stumfilmsestetiken ligger nära, vilket inte känns långsökt i denna saga, som ju tidigt blev känd just genom Mauritz Stillers klassiker med Greta Garbo i en av huvudrollerna.
Det låter fantasifullt, men vad händer med berättelsen?
– Ja, Selma Lagerlöf är ju en av vårt lands genom tiderna i särklass mest mästerliga berättare, med ett besjälat språk att drunkna i. Här är det den illvillige sprätten Sintram, ondskefullt spelad av en Jakob Eklund i högklackat, som för berättelsen framåt.
– Det gör han med ett driv som heter duga, men trots det, och trots Anna von Hausswolffs magnifika musik som binder ihop tablåerna, får den här uppsättningen något fragmentariskt över sig. Den får aldrig fatt i den röda tråd av mänskliga tillkortakommanden som löper genom Lagerlöfs berättelse, utan stannar på ytan.
Vad vill Rikard Lekander säga med sin uppsättning?
– Med Sintram i fokus synliggör han ondskan i oss alla. Men så lyfter han också fram kvinnorna och hur de, då som nu, sitter fast i patriarkatet. Det är också hos kvinnorna vi får se prov på riktigt god skådespelarkonst. Cecilia Milocco lyckas ge djup till rollen som Marianne Sinclaire och är mästerlig då hon spelar den ettrigt växande Dovrehäxan. Sådana höjdpunkter gör trots allt den här nära tre och en halv timme långa föreställningen värd besöket.