Enligt en myt tillkom flaggan då Erik den helige, (erkänd kung i Västergötland omkring 1158) såg ”ett gyllene kors mot en blå himmel” år 1157.

Flaggan användes i första hand av kungen och hans krigsmakt, främst flottan. Det finns bildbevis från Gustaf II Adolfs tid (1620-talet) att blågula korsflaggor fördes på svenska skepp. Flaggorna var antingen tvärskurna eller försedda med tungor.

Sveriges första flagglag är från 1663 och säger att flaggan med tre tungor skulle förbehållas örlogsfartygen. Privata handelsfartyg fick nöja sig med den tvärskurna varianten. Till lands hissades den tretungade flaggan vid militära anläggningar, så småningom också vid kungsgårdar och liknande.

LAG (1982:269) OM SVERIGES FLAGGA

1 § Sveriges flagga är blå med ett gult kors. Korset är vinkelrätt ställt mot flaggans kanter.

2 § Flaggan är tvärskuren eller tretungad.

Den tvärskurna flaggans höjd förhåller sig till dess längd som 10 till 16. På de inre fälten förhåller sig höjden till längden som 4 till 5 och på de yttre som 4 till 9.

Den tretungade flaggans höjd är hälften av dess längd, tungorna

medräknade. De yttre fälten är, bortsett från tungorna, lika stora som de inre, och fältens höjd förhåller sig till deras längd som 4 till 5.

De yttre tungornas ytterkanter bildar inte vinkel med flaggans över- eller underkant. Tungorna utgör förlängningar av de yttre fälten och korsarmen.

Korsarmarnas bredd motsvarar hälften av höjden på vart och ett av fälten.