I höstas undertecknade nuvarande och tidigare medarbetare på Sveriges Radio ett upprop om erfarenheter av rasism och bristande mångfald på arbetsplatsen.

I slutet av förra veckan rapporterade tidningen Journalisten att de medarbetare som undertecknat uppropet fått begränsningar i vilka ämnen de får bevaka.

Bedöms inte som opartiska

Begränsningarna skiljer sig åt  beroende på vilken tjänst den undertecknade har, men Journalisten skriver att några fått byta arbetsuppgifter. Medarbetare har fått höra att de inte kan rapportera om Black lives matter eller ”de frågor rörelsen driver”. Några har också fått höra att de inte kan rapportera om representation eller kvotering.

– Du kan inte bevaka de frågor som du har ett starkt och publikt engagemang i. Det gäller oavsett vilken sakfråga du är engagerad i: om du sitter i styrelsen för en idrottsförening, är engagerad i bensinupproret eller är för eller emot vargjakt, säger Olov Carlsson, biträdande programdirektör på Sveriges Radio.

Maya Abdullah, SR-journalist och initativtagare till Vems SR?, tycker att jämförelsen med bensinupproret och vargjakten haltar och att företagsledningen visar upp en okunskap i frågor om rasism och representation.

– Jag tänker att det handlar om vilken kunskap och förståelse man har för de här frågorna. Och vilken analys man gör och om den verklighetsbeskrivning man har, säger hon.

Publiken avgör

I en intervju med Dagens Nyheter menar Olov Carlsson att det delvis är publikens tolkning som avgör om journalisterna är opartiska och oberoende eller ej. 

Hur gör ni för att avgöra vad publiken tycker?

– ”Publiken” är ett abstrakt begrepp. Vi använder det som en metafor för hur pass allmänt diskuterad frågan är i en samhällskontext. Efter uppropet blev det en allmän debatt i samhället som handlade om Sveriges Radios ställning och hur man uppfattades vara bemött som person med annan härkomst på SR. Den allmänna diskussionen måste vägas in för att göra en bedömning.

Delar av er publik kanske tycker att frågor om mångfald borde vara okontroversiella på ett public service-företag?

– Men det är inte vad det handlar om. Uppropet handlar om att vi ska göra en positiv särbehandling av vissa personer med viss härkomst. Vi menar att där finns ett antal krav som strider mot gällande lagar och att det tas upp ett antal fullständigt felaktiga exempel, publicistiska och andra, om att Sveriges Radio skulle vara strukturellt rasistiskt.

”Har berättat om verkligheten”

Sveriges Radios ledning har pekat på en formulering som de menar utgör ett krav på kvotering och som därmed är oförenligt med svensk diskrimineringslagstiftning:

 ”Att Sveriges Radio sätter upp ett långsiktigt mål, med december 2025 som riktmärke, att minst 25% av alla anställda ska ha utländsk bakgrund och minst 15 % ska ha utomeuropeisk bakgrund. Särskilt fokus bör läggas på att öka andelen svarta anställda på företaget”.

Men Palmira Koukkari Mbenga och Maya Abdullah håller inte med om att formuleringen eller uppropet i sig strider mot svensk lag. En hållning som får stöd av Diskrimineringsombudsmannen, som genom pressansvarige Clas Lundstedt uttalat sig i Journalisten.

– Vi är trygga i att vi berättat om en verklighet så som den faktiskt är. Det handlar om välkända och välbelagda saker: bristande representation på våra redaktioner eller problematiska stereotyper som förekommer i medieberättelserna, säger Maya Abdullah.

Texten har uppdaterats med formuleringen ur uppropet Vems SR?.