Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video

Webbläsaren stöds inte

SVT stödjer inte uppspelning i din webbläsare. Vi rekommenderar därför att du byter till en annan webbläsare.
Hör hur Viagra boys senaste album låter i videon. Foto: TT

Recension: Viagra boys är mardrömspojkvänner och hundälskare på Welfare Jazz

Uppdaterad
Publicerad

Svenska rockbandet Viagra boys debut var rak, hård punkrock som skojade med och ifrågasatte normativa mansroller. På uppföljaren har soundet svällt med hjälp av synt, sax och country – men budskapet är en aning mer svårtolkat.

Viagra boys. Redan själva bandnamnet är roligt, och ett uppenbart skämt på sin egen men framför allt på den moderna heteromansrollens bekostnad. Men om klyshorna kring svineriet och rocknroll-livet var tydliga ironiseringar på debuten så är det mer oklart den här gången.

Welfare Jazz inleds med singeln Ain't nice, en låt om att vara en riktig mardrömspojkvän, och Toad som skulle kunna vara soundtracket till höstens tinderdebatt – sjungen av den högst ambivalente och otillgänglige Kanskemannen.

Låt nummer tre, Into the sun, är förlåt-låten, som av allt att döma kommer på tok för sent för svinets kärleksintresse.

Man vill förstås tolka det som ett sätt att göra upp med rockmyten – vända på den, titta på den, skratta åt den. Ändå uppstår känslan av att det kanske också finns en hemlig önskan om att få passa på att gotta sig lite i den.

Kanske för att Viagra boys annars sköna underdogperspektiv går sämre ihop med den här typen av texter, kanske för att ironin som fanns på debuten nu är mindre tydlig.

Men utöver att vara en platta om självupplevda erfarenheter av att ha betett sig illa, så är Welfare Jazz en smäktande, bultande kärleksförklaring – till hundar. Liksom på Street worms är det knappt en enda låt där människans bästa vän inte figurerar.

Secret canine agent är en punkigt kort och snyggt basdriven låt om hundar som spionerar på sina hussar och mattar som inte fattar någonting. Viagra boys-humorn när den är som bäst.

Musikaliskt har Viagra boys tagit stora kliv – på både gott och ont. Creatures vilar på en glittrig syntslinga och är mer pop än rock. I feel alive är en kul, stompig blues om att tacka jesus för att man är ren – det var ju hela tre timmar sen man var hög.

Countryvibbar finns också – inte minst på John Prine-covern In spite of ourselves, en duett tillsammans med Amy Taylor, sjungen med komiskt överdrivna amerikanska södern-dialekter och med en musikvideo framför green screen.

Men som allra bäst är Viagra boys när de är snabba och helt enkelt manglar på. Girls & boys, som inte har någonting med Blur att göra, är en magisk mix av rusande trummor, bas och gitarr och riktigt jazzigt, experimentellt, schizat blås. En påminnelse om att Viagra boys är som allra bäst, och ska upplevas, live.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

musikrecension

Mer i ämnet