Ett knappt halvår tidigare hade Konkurrensverket slagit till i en gryningsräd mot NCC, Skanska, PEAB, Vägverket Produktion och ytterligare några mindre bolag i asfaltsbranschen. Några tidigare NCC-anställda hade skvallrat om möten där företrädare för bolagen delade upp olika vägprojekt mellan sig, och bestämde till vilka priser jobben skulle utföras.

För Konkurrensverket, som tidigare kritiserats för sin tandlöshet, var tillslaget en triumf. Den starka bevisningen och det faktum att åtminstone en av huvudaktörerna hade erkänt ledde till att Konkurrensverket 2003 stämde de inblandade på rekordsumman 1,2 miljarder kronor.

I dag när domen föll i Stockholms tingsrätt var det en besvikelse för Konkurrensverket. Den utdömda konkurrensskadeavgiften slutade på drygt 450 miljoner för de största inblandade företagen.

Det stora bakslaget för Konkurrensverket är att tingsrätten inte anser att det är bevisat att kartellen varit systematisk, utan menar att de kan ha handlat om lokala uppgörelser. Det är också främsta skälet till att avgiften sänkts kraftigt.

De dömda företagen är naturligtvis besvikna över summorna de ska betala och en överklagan är att vänta.

Konkurrensverket generaldirektör Claes Norgren är i sin kommentar

positiv till domen, som han menar sänder en tydlig signal till

företagen att det kostar att fuska.

Men frågan är om det stämmer. En rad branscher lider av stora problem när det gäller konkurrensen och antalet misstänkta karteller har knappast minskat sedan gryningsräden för sex år sedan, trots hot om miljardböter.

Efter att kartellen avslöjades har priserna på asfaltbeläggning sjunkit kraftigt, runt 20 procent i snitt. Det trots att det har gått sex år och att råvarupriserna stigit.

Det om något visar att det är lönsamt att fuska och så länge vinsterna överskrider eventuella böter lär kartellerna fortsätta att verka i det fördolda.

Robert Wiström, ekonomireporter