Nästan en femtedel av eleverna i årskurs nio i den svenska skolan kan inte läsa ordentligt. Det visar den så kallade Pisaundersökningen från 2009, den senaste som mätte läsförståelse. Andelen elever som inte förstår vad de läser var 18 procent. Vid undersökningen dessförinnan, år 2000, var siffran 13 procent. Bland pojkarna är det nästan en fjärdedel som inte förstår vad de läser.
– Det är ett allvarligt samhällsproblem. Den som inte kan läsa kan inte utbilda sig vidare och blir utestängd från stora delar av samhällslivet. De icke-läsande, icke-studerande, lever ett mindre hälsosamt liv, har kortare livslängd och upplever i större omfattning en avsaknad av mål och mening i livet, säger Martin Widmark.
Just nu ägnar Martin Widmark all sin tid åt ett projekt som går ut på att få svenska barn att förstå vad de läser.
Läskondis
– Rent mekaniskt, på ABC-nivån, klarar de sig bra. Det är läsförståelsen som är problemet, säger Martin Widmark, som en gång var mellanstadielärare.
Förmågan att läsa kan delas upp i olika nivåer. Den första är ABC-nivån, att kunna tyda bokstäverna och ta sig genom en text. Den andra nivån, som man måste uppnå, kallas ibland ”läskondis”. Där handlar det om mängdträning, att läsa så mycket att läsningen ”automatiseras”. Då behöver man inte längre tänka på hur man gör för att tyda bokstäverna.
Det är den tredje nivån, läsförståelse, som är problemet och det är här projektet En läsande klass kommer in i bilden. När man inte klarar den här nivån kan man inte läsa mellan raderna och se vad författaren vill säga när det inte uttryckligen står i texten.
Enligt Martin Widmark vet forskarna att det är den tredje nivån som är avgörande. Det är där som läsarna delas in i ett A- och ett B-lag.
– Jag har studerat en massa om läsning och pratat med forskare och erfarna lärare. Det är påtagligt att elever som tränas i läsförståelse lyckas bättre i tester. De får lättare att läsa mellan rader och lägga ihop ett och ett i texter. Det är här vi behöver sätta in stöten, säger Martin Widmark.
I projektet fokuserar man på de fyra så kallade stödstrategier som krävs för att uppnå läsförståelse.
För det första gäller det att kunna förutspå vad texten ska handla om genom att se på omslag, bilder, bildtexter och rubriker.
Förstå att man inte förstår
För det andra måste man veta hur man gör när man stöter på nya ord.
– Det handlar om att läsa ordet igen, att se vilka delar de består av, att läsa meningen igen. Fungerar inte det ska man veta vart man vänder sig för att ta reda på vad det betyder, säger Martin Widmark.
– Men det kräver att man förstår att man inte förstår, tillägger han.
Därmed är vi inne på den tredje stödstrategin som handlar om att ställa frågor till texten.
– Om det i tredje kapitlet i en bok står ”hon kom gråtande in i rummet” så bör man fråga sig varför hon gråter. Är man en van läsare kommer man ihåg att kvinnans make sade något elakt i första kapitlet. Åtminstone förstår man att något måste ha hänt som får henne att gråta.
Enligt Martin Widmark kan elever utan förmåga till läsförståelse inte se att de måste ta reda på varför ”hon kom gråtande in i rummet”. De gör helt enkelt inte den kopplingen mellan olika delar av texten.
Den fjärde stödstrategin, som eleverna måste lära sig för att uppnå läsförståelse, är att regelbundet sammanfatta det de har läst.
– Det gör vi vana läsare automatiskt när vi börjar läsa i den bok vi lämnade kvällen innan. Vi gör en snabb sammanfattning av vad som hänt, säger Martin Widmark.
Stort problem – enkel lösning
Under våren 2014 kommer en kursplan som ska hjälpa lärare i Sverige att arbeta med texter så att eleverna börjar ”läsa på raderna, mellan raderna och bortom raderna”, som Martin Widmark uttrycker det.
Boken med kursplanen, som är avsedd för årskurserna 1-6, håller på att utarbetas av en grupp lärare inom ramen för projektet En läsande klass och ska delas ut gratis på alla skolor.
På projektets hemsida finns texter att hämta, både skönlitteratur och facktexter. Flera förlag har lovat att texterna ska kunna laddas ned med gratis kopieringsrätt. På hemsidan kommer även handledning för lärarna att finnas.
Enligt Martin Widmark är problemet med sjunkande förmåga att förstå det skrivna ordet jättelikt men lösningen är enkel. Genom att man pratar om texter hittar läsaren självständiga strategier för att göra texten ”levande”.
Det ska inte behöva ta mycket tid att förbättra eleverrnas läsförståelse. Det räcker med 30 minuter om dagen. Lärarna behöver i stort sett bara ta texterna och kursplanen i handen och sätta igång.
– Den är uppdelad i 30 veckoplaneringar per läsår. Det är jättekonkret och jättedetaljerat. Den är så detaljerad att läraren kan trycka ut den och skicka med den hem till föräldrarna med veckobrevet, säger Martin Widmark.
– På så sätt berättar man för föräldrarna att den här veckan håller vi på med det här i läsning. Då blir det ”milt tvingande”.
Varför har det blivit så här?
Man kan fråga sig varför det blivit så här. Varför sjunker svenska elevers förmåga att förstå texter som de ändå rent tekniskt kan ta sig genom?
Martin Widmark tror att det beror på den långt gångna individualiseringen av undervisningen.
– Förr i tiden höll man i hop undervisningen. Man hade en genomgång där man gick genom vad man skulle jobba med. Sedan fick barnen läsa en text efter den genomgången, säger han.
– I dag släpper man ut dem på forskning och på nätet för att söka egna fakta. Då tappar man prata-text-momentet.
Öppet för alla som kan läsa
Martin Widmark är minst sagt optimistisk om vad läsförståelseprojektet kan åstadkomma.
– Jag tror att vi vänder den negativa lästrenden med här projektet. Annars skulle jag inte jobba så hårt och lägga all min skrivtid på det här det närmaste året. Vi ska vara i topp i Pisa 2018, säger Martin Widmark.
Samtidigt ser han väldigt mörkt på famtiden om inget görs åt problemen. De som inte lär sig läsa ordentligt döms till ett ständigt utanförskap.
– De gamla klassbegreppen kan man nästan spola. Det kommer att handla om att tillhöra en läsande klass eller inte , säger Martin Widmark.
– Vårt samhälle är öppet för alla – men du måste kunna läsa.