Under två dagar har jag susat runt med tre energiska fastighetsmäklare som visat häftiga vindsvåningar, en ateljé i en gammal tvålfabrik, och renoverat och nybyggt av alla de slag.
Vi hitsända ”EU-utlänningar” får ofta en del av hyran betald av vår arbetsgivare och en del Brysselbor klagar ibland på att vi trissar upp priser och hyror. Om de nu inte själva tillhör de många belgare som äger lägenheter, som sparkapital eller ett slags pensionsförsäkring, och gärna ser att de får bra betalt.
Moderaternas presstalesman i EU-parlamentet, Per Heister, har i en debattskrift använt Bryssel som argument mot den svenska hyresregleringen. Han tycker att Bryssel är ett bra exempel på att utan för mycket statliga regleringar så blir det fart på bostadsmarknaden.
Annorlunda boendemönster i Bryssel
Men till bilden hör också delvis annorlunda boendemönster och traditioner. Europas huvudstad Bryssel är oeuropeisk och snarare amerikansk när det gäller boendet. De flesta som haft råd har byggt villor eller sökt sig till lägenheter i de grönskande kranskommunerna som omger Bryssel, och sedan har man susat in i bil eller med pendeltåg till arbetet i Bryssels centrum. Det sägs att pengar från Marshallhjälpen betalade de stora motorvägarna runt Bryssel när Natos högkvarter flyttades hit.
Samtidigt har delar av innerstaden i Bryssel sedan 60-talet närmast fått förfalla, och här hyrs det ut billiga lägenheter till invandrare från Nordafrika och de gamla belgiska kolonierna. Inte amerikanska innerstadsgetton, men det har funnits sådana tendenser.
På senare år har det uppstått en mottrend när många EU-utlänningar sökt sig till en del kvarter i innerstaden, och betalat för upprustning av stora stadsvåningar i vackra Art nouveau-hus eller nya vindslägenheter under takbjälkarna.
Lägenheter i alla priskategorier
Att Bryssel inte har Stockholms förlamande bostadsbrist gör att det går för folk att hitta lägenheter i alla priskategorier, billigt med låg standard eller dyraste lyx. Och Bryssel skiljer sig också från Paris och London och de flesta andra europeiska storstäder där det är svårt och dyrt att hitta lägenheter någorlunda centralt.
Hur gick det med min lägenhetsjakt? Jag hade önskat något förhållandevis nära SVT:s kontor och EU-kvarteren, men ändå med närhet till grönskan och parkerna i Bryssels södra delar. Men av det vi tittade på kändes inget riktigt rätt.
Så efter sista visningen tog jag en promenad förbi huset där jag bodde förra gången jag var korrespondent 1999-2002. Och då ser jag skylten på fönstret ”A louer” – ”Att hyra”. Det visar sig att reparationsarbeten och målning pågår, men allt blir klart till nyår.
Påminner om hembygden i Småland
Jag inser att jag gillar omgivningarna i Watermael-Boitsfort, en liten kommun med alléer av körsbärsträd, mycket grönområden och nära till den stora bokskogen söder om själva Bryssel. Dessutom nära ett trevligt centrum med bageri, delikatessbutik, tvätteri, bokhandel och restauranger.
Från lägenheten ser jag Sankt Clements kyrka med stenmurar från 900-talet. Kyrkomurar som påminner om Nydala kloster i min hembygd i Småland och de cisterciensermunkar som kom från norra Frankrike och dagens Belgien och förde med sig stenbyggnadskonsten och mycket annat.
För mig är det ett exempel på att det inte stämmer att Sverige varit isolerat från resten av Europa, för kontakter och impulser av olika slag har alltid funnits. Och sedan har det blivit vår egen blandning. Så med blick på Sankt Clement och det trevliga grannskapet så insåg jag att denna lägenhet nog är mitt öde i Bryssel – än en gång.
Rolf Fredriksson, Bryssel