1100-talets motsvarighet till Alla hjärtans dag – Kyss mig. Foto: Sigtuna Museum

Efter 900 år – vikingens kärlekskod knäckt

Kyss mig – det kan vara det 900 år gamla meddelandet på en benbit från vikingatiden. Benbiten hittades 1999 men skriften på runan har fram till nu varit ett mysterium.

Benbiten hittades under en utgrävning i centrala Sigtuna och har sedan dess funnits på Sigtuna museum. Benbiten, med sina inristade isrunor har dock skapat stora bryderier bland experterna eftersom den är skriven med så kallade lönnrunor, en sorts kod, och ingen har kunnat tyda skriften. Förrän nu. Lagom till Alla hjärtans dag kan en norsk runolog ha knäckt koden.

– Jag lekte lite med olika möjligheter och fann att om man tog bort ett streck så bildade runkoden ordet kyss mig, eller kyss mik på gammelsvenska, säger runologen Jonas Nordby från Oslo universitet.

Anledningen till att runkoden hittills inte knäckts kan alltså vara att skribenten helt enkelt inte var så bra på att stava.

– Det är inte alltid så lätt att tyda kodsystemen och ibland tror vi att det beror på att den som skrev meddelandet inte kunde skriva bra nog, säger Jonas Nordby.

Troligen inte särskilt hemligt

Isrunor är en variant av de vanligaste lönnrunorna, sifferrunorna. Enligt runologen kan dock meddelandet inte ha varit tänkt att vara särskilt hemligt.

– De flesta under den här tiden visste hur man läste de här runkoderna, säger Jonas Nordby.

Vikingar med samma önskningar som i dag

På Sigtuna museum är man i dag mycket glad för att kärleksmeddelandet nu avkodats.

– När jag fick höra det tänkte jag att människorna på 1000-talet var precis som vi. De hade samma önskningar när de var kära, de skickar ett brev och ber någon vacker flicka kyssa dem. Det är väldigt roligt att vi har benbiten här nu, säger Jacques Vincent, samlingsansvarig på Sigtuna museum.

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer