Vi är många som otåligt väntar på sommaren. Men det är nog i allmänhet ingenting mot den väntan som plågar SAS-direktörerna – och de anställda som fortfarande finns kvar.
I februari skickade SAS-ledningen ut ett själv-peppande pressmeddelande om att SAS öppnar 180 linjer till sommaren. Häromdagen kom besked om sju. Mina försök i samband med det att få svar av SAS på frågan om hur många av de 180 som härmed öppnats blev totalt fruktlösa.
”Till sommaren” visade sig i alla fall ha fått betydelsen ”mitten av juli”. Då har halva sommaren gått. Än värre är att folk väntar in i de längsta med att boka de få flighter som går. Därav behovet av nytt lånelöfte på onsdagen om tre miljarder kronor från svenska och danska staten.
Om man ger sig på räkneövningen att summera förlusterna sedan pandemistarten blir det 13 miljarder kronor på fem kvartal. Det råkar vara ungefär lika mycket som SAS fick in i nytt kapital i höstas. Kapitalet går åt i takt med att miljardförlusterna fortsätter. SAS-chefen fortsätter ändå försäkra att pengarna ska räcka tills pandemin är över.
Att SAS behöver låneföfte akut är inte heller samma sak som att kapitalet är på väg att ta slut. Och den första stora frågan för ägarna framöver blir nog inte akuta kapitaltillskott som det i höstas. Snarare handlar det om ifall SAS lyckas göra om sig till ett bolag som klarar sig efter pandemin.
Hotas av Teams och Zoom
Hela basen för SAS existens vid tillkomsten, affärsresandet, har plötsligt eroderats. De svenska globala exportjättarna har upptäckt Teams och Zoom på allvar. Det har tjänat miljarder på de påtvingade resestoppen, och vill nu gärna ha kvar de fina siffrorna i resultaträkningarna framöver.
Ericssonchefen siktar på att halvera resandet. Getinge, som gör respiratorer bland annat, ska efter pandemin skippa tre av fyra resor för internmöten.
Återstår turisterna för SAS. De har i och för sig successivt ökat i betydelse för SAS. För några år sedan var fördelningen 50-50 mellan affärs- och privatresenärer enligt undersökningar.
SAS spelar också ner betydelsen av den förändring som väntar nu. Men den är omvälvande. Det SAS behöver göra för att fylla sina plan är att jaga upp privatresenärer i luften i ganska stor omfattning. Det ska ske samtidigt som klimataspekten av flygresande kanske hamnar lika mycket i fokus, eller mer, som strax före epidemin.
Ifrågasatt nöjesflygande
Nog kan man föreställa sig att många pandemiinstängda glatt slänger sig iväg till Spanien nu i sommar så fort de får chansen. Men på ett eller två års sikt kan synen på nöjesflygande ändå ha ändrats.
Affärsresenärer tenderar att resa måndag-fredag. Privatresenärer under veckoslut, storhelger och på sommaren. Det lär betyda större personalkostnader.
SAS har i nästan tio års tid haft återkommande strider med facket om försämrade villkor, med strejker och strandade passagerare. Nu låter SAS sitt irländska dotterbolag etablera en bas i Köpenhamn för att ytterligare få ner besättningskostnaderna. Det är ingen vågad gissning att pilotfacket kommer protestera hårt.
Lång historia
Svenska staten har en lång, men motvillig historia av räddningsmiljarder till SAS. I höstas blev det 3,7 miljarder. Wallenberg, för vars direktörer och globala exportföretag SAS en gång startades, gick in med mer blygsamma 259 miljoner.
Och frågan är om någon av dem framöver kan motivera kapitaltillskott till ett SAS som mest flyger semesterresenärer och knappt behövs längre för att hålla exportindustrin igång.