Om man ska välja en bild av pandemin just nu så måste det nog bli sprutselfien. Det är som att varenda en i denna medelåldersmassa känner sig manad att individuellt utropa pandemins slut. 

Inte så konstigt eftersom de flesta av oss minns hur vi redan för ett år sedan hade en känsla av att nu så, nu är det slut. Det var inte slut, som bekant. Hela 2020 blev ett mycket annorlunda år.  

Hade pandemin tagit slut i höjd med den första sommarvärmen förra året hade ganska mycket kunnat återgå till det normala. Det gjorde den inte. Och den verklighet, inte minst ekonomiskt, som vi kan vänta oss efter pandemin, har ändrats radikalt på grund av att pandemin fortsatte.

Lidit och härdat ut

Jobba hemifrån är utan tvekan den största bestående förändringen för flest människor, när det gäller arbetslivet.  

De som kunde jobba hemifrån när pandemin bröt ut slapp först och främst risken att bli smittad på, eller på väg till eller från, jobbet. Den risk som de som jobbar i framförallt vård och omsorg, men också skolan, kollektivtrafiken en rad andra yrken inte kunde slippa undan.  

Utöver det blev det väldigt olika för hemarbetarna. Unga människor instängda i trånga små ettor, dessutom berövade möjligheten att komma ut på lokal på kvällen, har väl mest lidit och härdat ut.  

Medelålders människor med rejält tilltagna villor och dito trädgårdar, och utan alltför energiska små barn som röjer runt, har nog haft det väldigt bra.  Frågan man ställer sig i det sammanhanget just nu i vårvärmen är kanske framförallt: Hur många altanbyggen tål Sveriges småhusbestånd? 

Men största vinsterna har sannolikt arbetsgivarna gjort. Många företag och andra arbetsgivare rapporterar, överraskat, om ökad produktivitet – tydligen går det bra att både jobba effektivt och bygga altaner när diverse störningsmoment som finns på en normal kontorsarbetsplats utgår. 

När Stockholms Handelskammare frågade både arbetsgivare och tjänstemän om man ville fortsätta med distansarbete efter pandemin ansåg båda parter att två dagars distansarbete i veckan vore idealiskt. Det finns stora pengar att tjäna på minskade kontorshyror, och tid och ork att tjäna för arbetstagarna på minskad pendling. 

Formidabla bolagsvinster

De stora börsbolagens formidabla vinst- och lönsamhetssiffror mitt under brinnande pandemi förklaras delvis av besparingar på att folk har jobbat hemifrån – plus förstås att många inte jobbat ens utan fått statligt permitteringsstöd därhemma. En annan förklaring är indragna resor. Stålföretaget Sandvik till exempel rapporterade fjärde kvartalet temporära besparingar på en halv miljard kronor. Det mesta ser ut att handla om inställda affärsresor.   

När pandemin bröt ut var det många företag som stoppade alla resor utom de ”affärskritiska”. Det är ingen vågad gissning att många företag har justerat definitionen på affärskritisk.  Hopplösa bildutsnitt på Teams har helt enkelt hunnit bli det nya normala.  

En global exportjätte som Ericsson ska exempelvis halvera resandet, permanent. 

Turistresandet kan nog däremot ta fart rejält. De som inte blev av med jobbet har gott om pengar att både resa och konsumera för. Därmed kan många nya företag och jobb skapas som tillgodoser de behov som finns i världen som den ser ut efter corona. En sådan jobbtillväxt skulle också få ner den rekordhöga långtidsarbetslösheten. Då blir det inte mycket kvar av den hotande världsdepressionen i coronapandemins spår.

Om det inte blir börskrasch till slut förstås….