Det är drygt tolv år sedan vi i Sverige höll folkomröstningen om euron. Då sa folket nej, till det breda etablissemangets stora förtret. I dag, tolv år senare och med en omfattande finanskris och stora problem inom eurosamarbetet, verkar många inom exempelvis näringslivet ångra sitt tidigare stöd för euron, och drar i efterhand en lättnadens suck.
Mats Kinnwall var då det begav sig en av dem som stack ut inom etablissemanget. I dag är han chefekonom hos Industriarbetsgivarna. Då var han en väletablerad tung nationalekonom på Handelsbanken, och gjorde ingenting för att dölja sitt motstånd mot att Sverige skulle införa euron. I dag, då den grekiska krisen börjar nå sin klimax, konstaterar han gärna att han fick rätt. Valutasamarbetet har inte fungerat.
Olika förutsättningar
– Det här med Grekland visar att det är väldigt svårt att hålla ihop ett valutaområde som består av väldigt olika ekonomier, med olika strukturer och förutsättningar på väldigt många sätt. Det är helt enkelt svårt att få en gemensam valuta att fungera, säger Mats Kinnwall.
Ett tydligt exempel på att valutasamarbetet har varit skadligt, enligt honom, är att vissa ekonomier som Spanien, hade en alltför låg ränta i många år, medan andra, som Tyskland, hade en alltför hög ränta. Det bidrog att Spaniens fall under finanskrisen blev större än om landet hade haft en egen valuta. Alltför låga räntor ledde till bubblor som briserade.
Tvingade fram reformer
Carl B Hamilton, som är professor i nationalekonomi, och var Folkpartiets ekonomiskpolitiske talesperson under många år, håller inte med om att valutasamarbetet varit ett misslyckande. Som den euroentusiast han är vill han vända på resonemanget, och peka på att valutasamarbetet hjälpte till att tvinga flera länder inom eurozonen att åstadkomma nödvändiga strukturreformer som var nödvändiga i dessa länder, och som inte skulle ha genomförts om de i stället haft en egen valuta. I det senare fallet skulle de bara devalvera sin valuta och slippa undan tuffa strukturbeslut.
– Oberoenda av valutan har de här strukturella problemen funnits i flera europeiska länder. Och det är ju faktiskt så att den här politiken som har syftat till att reparera Europas ekonomi inom eurozonen har varit väldigt framgångsrik. Titta på länder som Portugal, Irland, Spanien, och de baltiska länderna. Undantaget har varit Grekland, men det är ju inte eurons fel, det är ju grekernas och Greklands eget fel, säger Carl B Hamilton.
På sätt och vis förenas här Mats Kinnwall och Carl B Hamilton. De håller nämligen båda med om att Grekland inte borde ha varit med från början. De fuskade sig till att komma in i eurozonen, vilket alla nu får betala ett pris för. Men medan Mats Kinnwall sedan länge har ansett att Grekland borde lämna euron, en så kallad ”grexit”, så hoppas ändå Carl B Hamilton på det enligt honom bättre alternativet att Grekland åstadkommer de nödvändiga strukturreformer som behövs, och att de stannar kvar. Enligt honom vore detta det allra bästa för hela Europa. Men skulle Grekland misslyckas att leverera detta, så håller han faktiskt med om att en grexit blir nödvändig för hela valutasamarbetets skull.
Lämnar
– Det vore bra om de kunde vara kvar, men annars får de lämna. Jag menar, man kan ju inte leva över sina tillgångar och räkna med att andra länder och deras skattebetalare ska betala. Klarar inte Grekland av att fixa detta så är det mycket möjligt att de får lämna euron, säger Carl B Hamilton.
Mats Kinnwall anser däremot att Grekland – och eurozonen – skulle må bäst av att Grekland lämnar euron, oavsett. Uppoffringarna blir stora oavsett om de lämnar euron eller inte, men de blir större om de är kvar, menar han.
– Det minst dåliga är ändå att Grekland lämnar euron i det här läget. Då kommer de att få en kraftig devalvering av sin valuta, vilket gör att de får en möjlighet till nystart genom en kraftig devalvering som i ett slag gör att deras konkurrenskraft ökar. Det kommer att kosta också, men det blir ändå lättare att komma framåt och gå vidare, säger Mats Kinnwall.