18.36 kommer första nyhetsflashen att Donald Trump ska införa tariffer. En minut senare ringer jag svenska ambassaden för att se om det finns några siffror på hur det påverkar Sverige, det finns inga sådana uppgifter direkt.

18.41, googlar ”Swedish Steel USA” och hittar vid första slagningen fyra fabriker bara för SSAB.

18.43, ringer SSAB:s amerikanska presskontakt i Houston för att få siffror hur de skulle påverkas, inget svar. Jag ringer redaktörerna för Aktuellt och Rapport elva minuter efter första flashen, klockan 18.47. De vill veta mer exakta siffror på hur stort det är innan det bestäms om livemedverkan. Lägger på luren och ringer ytterligare en pressmänniska på stålföretag men utan att få svar (muttrar jobbar INGEN 18.47?).

18.51 får jag tag på handelsministerns pressekreterare som säger att kommerskollegiet nog har snabbaste siffrorna.

18.54 får jag tar på kommerskollegiets pressmänniska som säger att branschorganisationen Jernkontoret har en stilexpert.

18.59 får jag tag på stålexperten.

19.09 ringer jag tillbaks till redaktören och berättar vad jag fått fram. ”Vi kastar in dig, en minut!” säger hon.

19.10 rusar kameraman-Andreas ut och kopplar upp medan jag renskriver anteckningar, slänger på mascara, byter om.

19.39 går vi live och berättar för svenska folket att vi exporterar stål till USA för ett värde av fyra miljarder kronor årligen och att den svenska stålindustrin direkt och indirekt står för 45.000 svenska jobb, och att USA är den näst viktigaste marknaden för svenskt stål, efter Tyskland.

Vi berättar att Donald Trump med sina nya tariffer i princip stänger handeln med internationell stål och att det kan skapa en importflod till Europa, som är en exceptionellt viktig marknad för oss, när andra marknader inte längre kan sälja till USA.

Klockan 19.41 är vi ur sändning och jag sätter mig och låter kroppen andas en smula, tills nästa meddelande kommer från nästa chef: 

”Du toppar Aktuellt.”

Det här är mitt jobb. Det är det roligaste och det svåraste som finns.