Uthängningar av såväl oskyldiga som skyldiga kan göra att vittnesuppgifter senare förlorar sitt värde i en rättegång, enligt polisområdeschefen Helena Trolläng. Foto: TT

Experterna varnar för nätmobbar

Uppdaterad
Publicerad

Nätmobben pekar ut både skyldiga och oskyldiga som brottslingar. Avtjänade straff som anses otillräckliga vill de kompensera med våld.

– Vem som helst kan bli utpekad och rättslös, säger Advokatsamfundets ordförande Bengt Ivarsson om utvecklingen.

Redan innan Hagamannen avtjänat sitt straff skrevs det på nätet om hur han skulle straffas ytterligare för de grova våldtäkter han begått. Efter bara några veckor i frihet misshandlades han grovt.

– Om ett uppbåd av olika personer själv tar lagen i egna händer och skipar rättvisa får vi ett Vilda västern. Tycker man att straffen är för korta då är det en politisk fråga, säger Bengt Ivarsson.

Lägre beviskrav

Ivarsson är kritisk mot den utveckling han tycker sig ha sett de senaste åren.

– Det är ett hårdare tonläge på sociala medier — mot EU-migranter, mot asylsökande och mot människor som är misstänkta eller dömda för brott, säger han.

Efter dubbelmordet på Ikea — som begicks av en asylsökande — följde en enorm näthets. Sedan attackerades mannens tidigare asylboende.

Efter en anmäld gruppvåldtäkt i Värmland nyligen spekulerades det vilt om vilka de skyldiga var. När sedan polisen gick ut med att någon våldtäkt inte ägt rum hängdes kvinnan som anmält ut på nätet.

Ett äldre exempel är Instagram-målet i Göteborg 2012 där en oskyldig flicka pekades ut som den som skrivit nedsättande saker om andra på Instagram. Efter en uppmaning på nätet samlades hundratals personer utanför den utpekade flickans skola och våldsamheter utbröt.

– Vi vet att det i dag döms oskyldiga i landets domstolar. Men pöbeln på nätet har ju betydligt lägre beviskrav, säger Bengt Ivarsson.

Skadar utredningar

Efter mordet på Lisa Holm i somras hängdes först flera oskyldiga personer ut som mördare. Sedan greps tre misstänkta. Bara några dagar senare fanns deras namn, bild och födelsenummer på nätet.

– Oavsett om uthängningar är riktiga eller falska så kan de vara negativa för en utredning, säger Helena Trolläng, polisområdeschef i Skaraborg.

Vittnens minnesbilder kan påverkas negativt av att de sett bilder på fel personer. Bilder på rätt personer kan göra att ett vittnes iakttagelser förlorar sitt värde i rätten.

– En försvarsadvokat kan hävda att ett vittne inte är trovärdigt för att det kan ha sett en bild på nätet eller läst sig till uppgifterna det vittnar om, säger Helena Trolläng.

Uthängningar påverkar inte bara rättsväsendet negativt — i förlängningen riskerar de att sätta rättsväsendet ur spel.

– Jag tror att finns en uppenbar risk att någon snart kommer att bli allvarligt skadad, bara utifrån ryktesspridning. I värsta fall skulle det kunna leda till att en helt oskyldig person skadas eller i värsta fall dödas, säger Helena Trolläng.

Bengt Ivarsson anser att lag- och straffskärpningar inte är lösningen på problemen.

– Det här handlar om hur vi ser på våra medmänniskor, säger han.

Falska utpekanden är förtal

Att på nätet utpeka någon som brottsling är normalt sett förtal.

Initiativet till åtal för förtal ligger vanligtvis hos den utsatte. Undantaget är när den utsatte är under 18 år och när åtal anses ”påkallat från allmän synpunkt”. Exempel på det kan vara just stor spridning av uppgifter om att en person ska ha begått ett mycket allvarligt brott.

I vissa fall kan det vara okej att sprida sådana uppgifter men de måste då vara sanna och spridningen måste bedömas som rimligt eller försvarlig.

Under 2014 gjordes en lagändring som ger utökade möjligheter att väcka allmänt åtal för förtal och förolämpning. Det innebär att polis och åklagare kan hjälpa fler drabbade.

En utredning om skärpta straff ska presenteras i början av 2016.

Maxstraffet för grovt förtal är i dag två års fängelse.

Källa: Åklagarmyndigheten, Polisen

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.