UG-referens: Den dömde tränaren

Publicerad

Ta del av manus och källor till programmet Den dömde tränaren. Du hittar samtliga källhänvisningar både i text och längst ner på sidan.

Rebecka: Han var ju vuxen vid den tidpunkten. Han borde också ha tänkt att ”vad håller jag på med, det här är ett 14-årigt barn”.   

Thomas Billberg: Han var ju handbollsdomare och det tyckte jag var bra för i lagidrott att de får lära sig regler och så vidare. Om jag tänker så, så var det så han kom in, som handbollsdomare och handbollsledare.   

Rebecka: Det var såhär att jag såg att han hade besökt min profil ett par gånger och då vart jag nyfiken, vem är den personen? Varför besöker han mig så ofta?   

Thomas Billberg: Uppfattades som en glad, trevlig kille. Pratsam, lätt att umgås med verkade det som. 

Rebecka: Jag tänkte inte på vilka konsekvenser det här skulle kunna leda till, vad det skulle kunna sluta med.   

Den här historien handlar om en handbollstränare i början av sin karriär, en skör och olycklig 14-årig tjej – och en mötesplats på nätet. 

Men det är också en historia om frågan som hela Idrottssverige brottas med – hur garanterar man att den som tar hand om andras barn är lämplig för uppgiften? 

Reporter: Det var ett träningsläger där er klubb åkte iväg, det var både då pojklag och flicklag.  

Thomas Billberg: Ja, hela klubben brukar åka iväg och samla alla.  

Reporter: Och du var också med på det här lägret?  

Thomas Billberg: Jag var med på det lägret.  

Reporter: Och den här mannen var med?  

Thomas Billberg: Ja. 
 
Thomas Billberg var i många år pojk- och flicklagstränare i handboll för Stockholmslaget IK Bolton. Och 2009, är han på ett träningsläger. 

Thomas Billberg: Ja, men man gör allt möjligt, man har ju lekar tillsammans man spelar och tränar och umgås och så vidare. Kanske spelar lite matcher mot varandra osv. Allt bygger på att bygga upp gemenskapen med klubben, med ledare, med spelare osv. Så att det är därför en hel klubb åker tillsammans liksom så.   

När de unga tjejerna och killarna samlas i Västerås finns en ny förmåga i tränarstaben som främst är känd för att han också är domare. En man i 20-årsåldern som tidigare själv spelat handboll, men som nu också vill axla ansvaret som tränare. 

Thomas Billberg: De skulle avlasta oss eftersom vi hade... Vi hade ju två lag och vi var ju några stycken ledare så att de skulle avlasta oss och så ville vi ha in lite unga för vi var lite... Ja, man vill ha in lite yngre ledare också så att de skulle ta hand om det här laget och vi hade det andra laget. Men ändå är de ett lag egentligen va.  

Reporter: Hur skötte han sin uppgift?  

Thomas Billberg: Ja, det… eftersom jag inte kommer ihåg så mycket, men jag tror att han skötte det ganska bra.  

Reporter: Men du säger att ni har inte fått in några klagomål att något skulle ha hänt?  

Thomas Billberg: Ingenting, ingenting.  

Reporter: För det här lägret som var, två-tre veckor efteråt så polisanmäldes ju den här mannen för sexuellt ofredande.  

Thomas Billberg: Mm... Det berättade du om. 

Långt bort från handbollen och träningslägret i en annan del av landet sitter Rebecka i sitt flickrum. 

Rebecka: Jag mådde ju dåligt under den tiden, jag hade vart med om lite familjebråk och händelser innan. Så mitt liv var lite svajigt redan och det kändes som att allting kom på en och samma gång under den tiden så jag mådde ju psykiskt dåligt och hade psykisk ohälsa under den perioden. Och det var därför jag också sökte ofta nya kontakter för att få stöd ifrån dem och för att inte känna mig ensam. 

Rebecka har märkt att en man ofta har besökt hennes profil på den då populära sajten Bilddagboken. Hon blir nyfiken och lägger till honom som vän. 

Rebecka: Det började väldigt lugnt där och vi började kommentera varandras bilder. Väldigt oskyldigt och lätt. Det ena ledde till det andra och sen så en gång så hade jag lagt ut en bild där jag frågade om ”om jag skulle vara ledsen, om någon skulle kunna tänka sig att trösta mig då?”. Och då var det många som hade kommenterat ”ja, det gör jag” och då hade han även kommenterat. Och då så tänkte jag att jag kunde skicka mitt nummer till honom om det är så att jag skulle behöva ringa någon gång mitt i natten och ville ha stöd. Då sa han ”självklart det kan du göra”.  

Rebecka: Han visste om att jag var minderårig för det står också i min profil på Bilddagboken att jag var född 95 och att jag var 14 år.  

Reporter: Så det var liksom inget snack, han visste hela tiden att du var...  

Rebecka: Han visste hela tiden att jag var 14 år och det sa jag också. När vi pratade om mina dagar kunde jag säga att jag varit i skolan, jag har varit med mina vänner och jag har haft de här lektionerna idag.  

Rebecka: Han gav mig komplimanger, det började först med att jag var fin och jag var vacker och det kunde komma sen att jag var sexig och för mig, som var 14 år, just börjat upptäcka mig sexualitet så var ju det någonting jätteroligt att få höra. Man blev ju jätteglad och... men sen så ville han ha bilder utav mig, han ville ha bilder i underkläder och han skickade även bilder på sin, på sitt könsorgan i erektion.  

Rebecka: Jag var ju bara 14, jag satt i mitt flickrum hemma hos min mamma och pluggade på spanskaläxan medan han kunde skriva till mig ifall jag var kåt, ifall jag ville komma hem till honom på något lov och vi skulle knulla hela helgen och att han ville att jag skulle skicka bild på min våta fitta. Jag var 14, jag hade precis upptäckt min sexualitet, vad ska jag skicka bild på?  

Reporter: Vad svarade du honom då?  

Rebecka: Jag svarade ofta nej, jag kommer inte skicka bild på min fitta till dig för att det var ju något läskigt, det var något man aldrig hade gjort förut och till en person som man inte riktigt känner. Det var inte heller någonting som jag vågade.  

Reporter: Hur reagerade han när du sa nej?  

Rebecka: Han tjatade mycket. Han ville att jag skulle skicka då och sa varför vill du inte skicka till mig, jo men kom igen nu. Och då slutade jag bara svara och då så vart det tyst sen då till nästa gång han frågade mig ifall jag var kåt. Men även fast jag sa nej ett flertal gånger så kom han alltid tillbaka och fortsatte skriva.  

Reporter: Så du försökte verkligen avsluta kontakten?  

Rebecka: Flera gånger försökte jag avsluta kontakten. 

Under de kommande månaderna frågar mannen den då 14-åriga Rebecka upprepade gånger efter nakenbilder. 

“... du har fin kropp stora bröst ;)” 

“På väg hem där jag ska leka i duschen:p skicka bild på dej” 

“...jag vill se en bild på sexiga dej” 

Han skickar dessutom bild på sitt eget könsorgan, kommer med sexuella inviter och ber henne om en tjänst. 

Rebecka: Han ville att jag skulle stöna i telefonen för honom. Vilket jag gjorde vid ett tillfälle väldigt kort och sen la jag på. Men han bad ofta flera gånger efter det att jag skulle göra det oftare och jag skulle göra det längre. Men det var inget jag gjorde för att jag började tänka ”vad är det jag håller på med?  

Rebecka: Det vände för mig då när jag mådde dåligt en kväll och jag var inne på toaletten och jag ville ta livet av mig och jag grät och var jätteledsen och han frågade mig vad gör du för någonting. Jag sa det, jag berättade som det var, att jag mår dåligt och jag är jätteledsen och då frågade han mig om jag är kåt. Och då blir jag väldigt arg, jag blev väldigt arg. Kände mig besviken och tänkte vad håller jag på med? Det här är ingenting som hjälper mig, jag känner bara mer skam och skuld över att jag har kontakt med en äldre man fast jag vet att det är fel. 

Mamman till en av Rebeckas vänner får reda på vad som har hänt och skjutsar henne till polisstationen för att göra en anmälan. 

Sexuellt ofredande, mot barn under 15 år – så lyder polisanmälan mot tränaren som då är i 20-årsåldern. 

Rebecka: Jag anmälde för att jag blev rädd, för att han slutade inte skriva till mig och det blev utom kontroll.   

Mannen erkänner brottet för polisen och drygt 1 år senare döms han för sexuellt ofredande. Tingsrätten slår fast att brottet pågått under fyra månader och riktat sig mot en ung flicka, som ännu inte uppnått ålder för sexuellt självbestämmande.  

Tingsrätten anser också att brottsligheten är av sådant allvarligt slag att gärningarnas straffvärde ligger på fängelsenivå. Men eftersom mannen är ostraffad sedan tidigare och inte bedöms riskera att återfalla i brott blir påföljden en villkorlig dom och dagsböter. 

Thomas Billberg: Men det är ett avskyvärt brott och jag tycker inte, då ska man inte vara ledare. Då ska man inte vara ledare, om man håller på med sådana saker på barn och ungdom. 

Thomas Billberg från IK Bolton berättar att mannen senare slutade i klubben. 
Det var innan domen föll och för IK Bolton hade det varit svårt att upptäcka vad mannen höll på med parallellt med sitt tränaruppdrag i föreningen. 

Reporter: Vad tänker du om att en som ändå varit ledare för ett ungdomspojklag hos er också begår ett brott av den karaktären?  

Thomas Billberg: Ja, som du har berättat om vad det var för brott så är det ju hemskt, det är ett väldigt hemskt brott, det försvarar inte någonting. Det tycker jag inte alls är bra och skulle vi minsta upptäckt något sådant där liksom då hade vi tagit tag i saken direkt. För jag vet att den här klubben har bra värdegrunder, policy och alla sådana saker. Så att då hade vi tagit tag i det med en gång och vid minsta lilla aning om någonting. Men nej, vi har inte upptäckt något. 

Men domen blir inte slutet på mannens karriär. Tvärtom – söker han sig till nya uppdrag som tränare och domare inom ungdomshandbollen i Stockholm. 

XX:  Hallå, vem är det?  

Reporter: David Lindahl heter jag och är reporter på Sveriges Television, Uppdrag Granskning. Har du tid någon minut så kan jag förklara mitt ärende?  

XX: Ja, det beror på vad det är för ärende?  

Reporter: Jo det är så att vi håller på med ett program som handlar om dömda, alltså brottsdömda personer som är inne i ungdomshandbollen och i det så tittar vi på ett ärende som gäller dig. Du har ju en sexualbrottsdom och du har också varit aktiv både som tränare och som domare inom Stockholmshandbollen. Jag skulle gärna vilja prata med dig om det och se liksom din syn av det hela.  

XX: Okej, jag kan inte ta det här beslutet just nu överhuvudtaget.  

Reporter: Jag fattar det.  

XX: Jag måste fundera på det ett väldigt bra tag och vill inte ta ett beslut den här veckan överhuvudtaget.  

Reporter: Men då tycker jag vi kan höras sen så kan vi se.  

XX: Det får tyvärr bli nästa vecka för att jag är jätteupptagen den här veckan med både det ena och det andra.  

Reporter: Då hörs vi nästa vecka istället.  

XX: Det gör vi.  

Reporter: Jättebra, tack så mycket. Hej. 

Vi har kartlagt mannens karriär som tränare och domare inom ungdomshandbollen. Och vi kontaktar de klubbar han varit verksam i. Han beskrivs som en engagerad och handbollskunnig person, men också som att han kan ha svårt att ta ansvar och lovar mer än han kan hålla. 

Året efter domen anlitas mannen av en känd Stockholmsklubb. Ansvarig för tränarrekrytering hos Hammarby handboll är idag Janne Strandberg. 

Janne Strandberg: Ja, han tog ju kontakt med oss, det här var ganska många år sen. Han tog ju kontakt med oss och sa att han gärna ville hjälpa till med barn- och ungdomshandboll hos oss. Han hade spelat själv och var nog intresserad att bli tränare i någon form, så han tog kontakt med oss och vid det här tillfället så hade vi inte så många ungdomslag så att han, jag erbjöd honom att hjälpa mig, assistera mig då. Och ja, det ville han göra.  

Reporter: Kände ni till den här domen om sexuellt ofredande som han hade fått bara något år innan han kom till er?  

Janne Strandberg: Nej, det gjorde jag inte. Det har jag fått reda på alldeles nyss faktiskt.  

Reporter: Vad tänker du kring det, att ni inte kände till det då när han faktiskt var inne i er verksamhet?  

Janne Strandberg: Ja, hade det skett idag så, nu var det här ganska många år sedan, så att hade det skett idag så hade det här aldrig kunnat hända.   

Reporter: Varför inte då?  

Janne Strandberg: Nej, vi har ju under de senare åren, så har vi ju förbättrat våra rutiner runt tränarrekryteringar och ledarrekryteringar väldigt mycket. Och nu sista två åren här skulle jag säga att vi har väldigt bra koll på vilka tränare vi plockar in i föreningen.  

Reporter: Vad gör ni då idag som ni inte gjorde då?  

Janne Strandberg: Dels så träffar vi, eller oftast jag, träffar den aktuella personen flera gånger. Dessutom inte bara jag utan ytterligare någon från styrelsen gärna som småningom ska ta beslutet. Men det står också i våra avtal att när han skriver på ett tränaravtal hos oss så måste han lämna utdrag ur belastningsregistret och innan han får skriva på ett avtal så har vi också tagit referenser från var han har varit förut någonstans.  

Reporter: Just det här att ta ett utdrag ur belastningsregistret det gjorde ni inte då, varför inte?  

Janne Strandberg: Nej, vi kände helt enkelt inte till att vi borde ha gjort det, tror jag. Och dessutom vi var en förening med ganska få lag. Vi tog nog emot just den hjälp vi fick liksom och en smula naivt då kan man verkligen tycka. 

Mannen blir kortvarig som handbollstränare i Hammarby. 

Nåt år senare börjar han som pojklagstränare och ledare hos Stockholmspolisens IF, där är han verksam i runt ett år. 
 

De vill inte medverka i programmet men skriver i ett mejl att mannen tidigare varit ungdomsspelare i klubben och att eftersom hans föräldrar är aktiva ledare i en samarbetsklubb så hade man citat: “inte ens en tanke på att kontrollera honom”. Man känner sig också säkra på att ingenting hände under tiden i klubben. Och skriver att: 

“Så här i efterhand (efter information från Er) så känns det naturligtvis inte bra men vi har alltid minst 2 ledare/lag och det ser vi som en trygghet. 

Enligt uppgift så är ‘brottet’ inte föreningsrelaterat, det är ingen ursäkt att bete sig så men det känns mindre olustigt för oss.” 

Under den här perioden - 2013 – har regeringen fattat ett beslut som hjälper bland annat idrottsföreningar att kontrollera om ledare, tränare och andra vuxna är lämpliga för att arbeta med barn. 

ur Aktuellt:

PGM-ledare: 
“Vi ska börja med skärpta regler för att skydda barn mot sexuella övergrepp. För nu så ska regeringen ändra lagen så att alla som kommer i kontakt med barn inom föreningsverksamhet eller annan ideell verksamhet ska kunna kontrolleras med ett utdrag ut belastningsregistret” 

Inslag: 
“Personer som ska jobba med barn eller har något regelbundet uppdrag där han eller hon träffar barn ska kunna kontrolleras i brottsregistret.” 

Det är individen som på begäran av föreningen kan ta ut sitt eget registerutdrag hos polisen. Det så kallade begränsade registerutdraget är på brott som innebär mycket allvarliga kränkningar av andra människor. 

Det handlar om grova våldsbrott, alla sexualbrott, grovt rån, människorov eller barnpornografibrott. Är personen myndig vid brottstillfället syns det i tio år efter domen.  

Kalle Björklund är expert på GDPR. Lagen som styr bland annat hur idrottsföreningar får hantera den här typen av känsliga personuppgifter. 

Kalle Björklund: Vad föreningen kan göra enligt dagens lagstiftning då är att bara notera att det finns, man får inte spara den här typen av registerutdrag digitalt. 

Föreningar kan alltså kräva av individer som söker sig till dem att de visar upp ett begränsat utdrag ur belastningsregistret. Men de får inte föra någon slags lista eller register digitalt över olämpliga ledare. 

Kalle Björklund: För då har vi GDPR då som säger att man får inte som organisation digitalt lagra uppgifter om brottmålsdomar, det är ett förbud. Du får titta på det fysiskt när den som söker uppdraget visar det och så får du konstatera om du då vill anlita personen eller inte. Du ska egentligen bara titta på det och inte liksom ha kvar det, spara det. Det blir väldigt svårt att ha något slags digitalt svartlistningssystem just med tanke på GDPR. Sen kan varje klubb begära ett utdrag varje gång och inte digitalisera det eller spara det i datorn. Men att börja med någon form utav svartlistningssystem eller ha det på webben eller intranätet eller ha det i deras egna system blir i princip omöjligt. 

Men trots den nya möjligheten 2013 om ett begränsat utdrag kan mannen fortsätta sin karriär inom ungdomshandbollen. 

Efter sin tid hos Stockholmspolisens IF blir han pojklagstränare för storklubben Skuru IK. 

Inte heller dom vill intervjuas i programmet men skriver i ett mejl att mannen var inne som assisterande tränare i omkring ett år och att han slutade på egen begäran.  

“Självklart hade den aktuella ledaren inte fått möjlighet att vara verksam som ledare i vår förening om vi haft en fungerande bakgrundskontroll och därmed kunskap om domen.” 

Idag har klubben en helt annan kontroll, skriver man och att man rutinmässigt begär utdrag ur belastningsregistret. 

“Det inträffade, även om det ligger fyra år bakåt i tiden, tjänar som ett bra exempel på varför vi ska ha detta krav och till varför denna kontroll ska göras. Det kommer nu också att konkret illustrera behovet av denna rutin när vi inför kommande säsong går ut och meddelar våra aktiva ledare att utan fördröjning lämna in utdrag ur belastningsregistret.” 

Parallellt med tränarkarriären dömer mannen även pojk- och flickmatcher i Stockholmsområdet. 

Det var så man kände till honom i Skogås handbollsklubb. Dit han kom hösten 2017. 

Ulrica Engström Nilsson: Han har varit känd som domare, han har dömt ett antal matcher här för Skogås räkning och här i Östra Gymnasiets sporthall. Det är handbollförbundet som tillsätter de matcherna och vår bedömning var att han var en bra person, han var omtyckt som domare. 

Inte heller här begär man något utdrag ur belastningsregistret och missar därför mannens dom. 

Han provtränar först ett flicklag i klubben, och några månader senare ett pojklag. Men får inte fortsätta. 

Ulrica Engström Nilsson: Dels så handlade det om att han ville fokusera på karriären som domare just, han var väldigt aktiv och dels så är det så att här i Skogås så ställer vi också krav på våra ledare att de ska vara ansvarsfulla, pålitliga, respektfulla, pedagogiska, kommunikativa och vi tyckte väl inte heller att han riktigt levde upp till dem kriterierna.  

Ulrica Engström Nilsson: Nu när man ser tillbaka så kan man ju å ena sidan säga att det var skönt att det inte blev mer än så. Men å andra sidan så hade vi sannolikt också gått vidare med både referenstagning och också en bakgrundskontroll, men det gjorde inte vi. Vi behövde inte göra det i det här fallet. Samtidigt som man också känner då ett ansvar att bara för att vi inte gjorde det så kunde han gå vidare någon annanstans så det är ju... vi idrottsföreningar bär ju ett gemensamt ansvar. Vi måste sätta stopp för den här typen av ledare.  

Reporter: Om ni hade sett den här domen, är det, hur olämpligt är det att ha en sån dom i bagaget?  

Ulrica Engström Nilsson: Ja, om jag skulle svara som idrottsmamma, jag är ju också mamma, så skulle jag säga att jag skulle ha jättesvårt att acceptera någon form av dom som handlar om sexuellt ofredande mot barn i den rollen som ledare för mina barn. Det skulle jag ha jättesvårt för.  

Reporter: Om du säger som styrelsemedlem för din klubb?  

Ulrica Engström Nilsson: Ja, jag tror att vi kommer komma till samma slutsats, att handlar det om sexuellt ofredande av barn där är det nolltolerans, det är inte acceptabelt, vi måste värna våra barn och ungdomar.  

Reporter: Så man kan säga att en sådan dom innebär att man skulle vara portad från er klubb?  

Ulrica Engström Nilsson: Ja.  

Reporter: Det är en sexualbrottsdom, men också ganska gammal, det skedde inte inom handbollen. Finns det någon förmildrande omständighet kring en sådan dom som gör att det skulle vara okej?  

Ulrica Engström Nilsson: Det är klart, det kan det säkert finnas och det är svårt att säga såhär generellt men har man fått en dom som visar ändå på sexuellt ofredande mot barn det är klart man måste titta på den specifikt men rent generellt så är det ju svårt att ha ett förtroende för en sådan person. Det skulle jag ha som idrottsmamma i varje fall.  

Reporter: Varför då?  

Ulrica Engström Nilsson: Man vill verkligen våra barns bästa, jag skulle inte vilja utsätta mina barn för någonting och den risken skulle man ändå känna fanns. Sedan kanske det är jättebra personer som verkligen har bättrat sig och tagit det här på stort allvar men, ja just när det handlar om sexuellt ofredande mot barn, där tror jag verkligen att toleransen är bra mycket lägre.  

Reporter: Även om det har gått lång tid efter domen?  

Ulrica Engström Nilsson: Även om det har gått lång tid, mm.  

Rebecka: Jag tänker att det är skrämmande att en man som har utsatt mig för det här fortfarande får ha kontakt med flickor som är minderåriga med tanke på vad han verkar ha blivit upphetsad utav, vad han verkar ha sökt sig till så tycker inte jag att det här är någonting som han borde få vara i närheten. 

Vi tar kontakt med mannen igen, som nu säger att han vill medverka i reportaget. Och vi bokar en intervju. 

*Telefonare med XX  

XX: Alltså jag tror lättast är om det skulle funka prick 18 där för då hinner jag ändå komma dit  

Reporter: Ja, absolut, vi kan säga 18 och som sagt, självklart vi kommer inte filma ditt ansikte och vi kommer förvränga rösten. Exakta detaljer tar vi på plats med fotograf så att vi gör rätt, men så du vet, ansiktet kommer inte synas och rösten är förvrängd.  

XX: Ja.  

Reporter: jättebra, då ses vi nästa vecka.  

XX: Det gör vi.  

Reporter: Tack så mycket, hej. 

Skogås, Skuru, Stockholmspolisen och Hammarby – har alla missat att personen som kommit in i barn- och ungdomsverksamheten är dömd för att under flera månader ha sexuellt ofredat en 14-årig tjej. Alla säger också att man idag har policys och rutiner för registerutdrag, och hade dom vetat vad mannen var dömd för hade han aldrig fått komma in i deras klubbar. 

Men det är inte nya policys och ändrade rutiner som gör att mannens dom till sist blir uppmärksammad. 

För det finns en person som gjorde det som klubbarna missade. 

Reporter: Du var en av de första som upptäckte att den här mannen hade en dom i bagaget, hur gick det till? Hur gjorde ni för att hitta den?  

Christian Vagman: Jag har en väldigt bra vän som har varit domare fram till förra året som fick veta det.  

Reporter: Hur fick personen veta det?    

Christian Vagman: Han hade sagt det till den personen helt enkelt, och vi vart ju nyfikna och tänkte är det här ett väldigt dåligt skämt eller är det sanning.  

Reporter: Vad gjorde ni då?  

Christian Vagman: Då letade vi upp domen helt enkelt och såg att det är sant.  

Reporter: Hur reagerade du då?  

Christian Vagman: Jag vart bestört. Framförallt när jag såg den unga åldern på offret. 

Christian Vagman har själv spelat handboll när han var yngre och har vänner inom ungdomshandbollen i Stockholm. 

Han reagerade för snart ett år sedan, när han fick veta att mannen börjat träna ett flicklag hos handbollsklubben IFK Tumba. 

Reporter: Vad gjorde ni när ni fick den domen?  

Christian Vagman: Då skickade vi den till Tumba först, som tog ett prat med honom och sa att han får inte vara kvar. 

Runt tre veckor efter att Christian och hans vän larmat IFK Tumba slutar mannen. 

Klubben säger att han lämnat föreningen i samförstånd – och att man gjort kontroller av mannens dom. 

Men om kontrollerna gjorts före eller efter man blivit larmade av Christian, vill man inte svara på. 

Reporter: Ni fick ju ut domen.  

Christian Vagman: Ja.  

Reporter: Men ni hade inte sett någonting mer om själva brottet och vad som står där, eller hur?  

Christian Vagman: Nej.  

Reporter: Men här har jag förundersökningen... 

Vi visar polisutredningen för Christian, med korrespondensen mellan Rebecka och den dömde mannen. 

Christian Vagman: Jag saknar ord, det är förskräckligt att han fortsätter när han vet åldern.   

Reporter: Hur ska man råda bukt på det här? Hur ska man förbättra det?  

Christian Vagman: Ta utdrag från brottsregistret för alla som dömer ungdoms- och barnhandboll och tränar ungdoms- och barnhandboll. 

Strax före sommaren 2019 skärper Riksidrottsförbundet, idrottsrörelsens högsta organisation, kraven på landets idrottsföreningar. Nu är det inte längre en uppmaning, utan nu ska klubbarna begära utdrag ur belastningsregistret av den som vill komma in som ledare.  

Och just nu påbörjas ett forskningsprojekt på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm som bland annat ska ta reda på hur väl idrottsförbunden följer sina egna policys och regelverk mot sexuella övergrepp. 

Susanne Johansson: Utmaningen för idrotten idag ligger i hur tar vi nästa steg, hur tillämpar vi policyn, hur utvärderar vi policyn så att den faktiskt har den effekt den ska ha, det är där absolut som utmaningen och bristerna finns idag och det är uppkom ju gång efter gång i de här fallen som förklaras i medier och personer som vittnar och så vidare. Just att det inte finns något förebyggande arbete, man är inte beredd på att hantera den här typen av fall som uppstår så man blir chockad och man blir tagen på sängen, man vet inte hur man ska agera. Det är det typiska scenariot. 

Susanne Johansson är själv gammal elitidrottare och tidigare svensk mästare i styrkelyft. Hon är dessutom en av få som har forskat på sexuella övergrepp inom Idrottssverige. 

Susanne Johansson: Det förekommer ungefär lika mycket inom idrotten och idrottsrörelsen som i andra sociala sammanhang, det är ungefär det som sammantagna forskningsläget säger. Och i Sverige så finns det bara en studie som undersökt förekomsten och det gjorde jag 2012. Då var det ett urval med 25-åriga idrottsaktiva och bland de var det lite drygt 5,5 % som hade varit utsatt för någon form av sexuella trakasserier eller övergrepp, sexuella handlingar utan samtycke. 

Reporter: Hur ska man agera för att förhindra att olämpliga personer från första början tar sig in i en klubb?  

Susanne Johansson: Det är ju svårt att göra det, alltså man kommer ju aldrig kunna helt förhindra det, det får man vara realistisk och inse men till exempel det här med registerutdrag är ju ett steg och en insats som ändå är relativt lätt i sammanhanget och som kräver ganska små medel att kontrollera det. Så att det innebär ju inte att man så att säga har tryggat sin verksamhet, men det är absolut ett steg som bör ingå.  

Reporter: Det är som någonstans det mest ”basic” man kan göra?  

Susanne Johansson: Ja, det skulle jag säga. 1A att man inte är dömd för någonting men sen finns det många som inte är dömda men det är absolut ett första steg. 

Stockholms handbollförbund går 2017 ut med ett pressmeddelande om att samtliga aktiva nu ska kontrolleras med utdrag ur belastningsregistret. Den nye ordföranden Jakob Jansson säger att:  

“Vi har bestämt att alla, oavsett position, ska uppvisa utdrag ur belastningsregistret”.  
 
Men förbundet gör inte som de säger. För hade de gjort det hade de upptäckt den dömde mannen som i flera år dömt matcher i förbundets ungdomsserier. 

Det är inte förrän Christian Vagman mejlar och larmar förbundet i oktober 2018 som mannens dom uppdagas.  

“Hej 

Jag är en mycket orolig handbolls älskare, det som gör mig orolig är att jag fått reda på att en domare hos er(vet inte om han är domare fortfarande, men är det så så är det förjävligt) vid namn XX är dömd för sexuellt ofredande av en 14 åring.” 

 
Stockholms handbollförbund svarar:  

“Tack för ditt mejl. 

Det här ser vi absolut allvarligt på och vi tittar närmare på det.” 
 
Det är Stockholms handbollförbund som har ansvar för mannen i hans roll som distriktsdomare. Men inte heller de ställer upp på en intervju utan skriver i ett mejl att de stängde av mannen från all barn- och ungdomshandboll när de fick informationen förra hösten. 

“Vi arbetar hela tiden med att stärka Stockholmshandbollens förmåga att säkra trygga idrottsmiljöer för barn. I oktober 2018 hade arbetet påbörjats med att ta in utdrag för instruktörer, distriktstränare och medarbetare på kansliet, men vi hade dessvärre inte ännu gjort det för kategorin distriktsdomare.” 

Trots löftet från 2017 om att alla aktiva, oavsett position, ska kontrolleras – skriver man att det inte är förrän nu, inför säsongen 2019/2020, alltså över två år senare, som man citat: “kommit vidare med implementeringen avseende distriktsdomare”.  

Kalle Björklund: Ta det jobbet att varje gång du ska anlita någon ska de be om det. Så kan man förnya det också en gång om året för att följa upp det också om de har bestående uppdrag. Så att ta det arbetet för det är så viktigt, personligen kan inte jag se ursäkten att det här tar lång tid eller att det är jobbigt. Det är den säkra metoden och den är ju laglig.  

Reporter: Om man då är orolig att den här kanske söker sig till en annan klubb eller så har man rätt att till exempel ringa ett samtal?  

Kalle Björklund: Ja, ringa ett samtal, ringa till de man känner eller de man arbetar med och sprida det, så länge det inte hanteras digitalt och inte är något system för det, så är inte det olagligt.  

Kalle Björklund: Jag förstår att det är jobbigt och folk jobbar ideellt men samtidigt är det inte så jobbigt att be personen att göra det. Men jag kan förstå att det kan kännas som att ”litar du inte på mig, tror du att jag är en sexualbrottsling”. Men då är det bara att säga att så här ser regelverket ut, vi har rätt att göra det och vi måste skydda barnen och begär då det. Och det är fullt lagligt att göra det.  

Reporter: Du själv har haft en karriär inom idrotten, du nämnde att du även är domare?  

Susanne Johansson: Stämmer!  

Reporter: Inom vilken idrott då?  

Susanne Johansson: Styrkelyft.  

Reporter: Har du blivit ombedd någon gång att visa upp ett utdrag ur ditt belastningsregister.  

Susanne Johansson: Nej, aldrig! Jag har aldrig vart med riktigt i min egen karriär att... Jag har inte stött på några former av åtgärder alls i det fallet, i några av de idrotter där jag har varit aktiv. 

När vi återigen kontaktar tränaren och skickar våra frågor inför intervjun – bland annat om brottet, varför han gång på gång sökt sig till barn- och ungdomshandbollen och hans eget ansvar så vill han inte längre medverka i programmet. Så vi ringer honom.  

*Telefonsamtal med tränaren (XX  

Reporter: Du har ju i över sju år, är det ju ändå, som du har sökt dig till olika klubbar inom barn- och ungdomsidrotten – och det har du ju kunnat göra tack vare att dom är klubbarna och förbunden inte har gjort den här kontrollen som dom säger att dom ska göra. Vad tycker du själv att du har för ansvar kring det?  

XX: Jag har ingen kommentar. Jag har precis svarat dig att jag vill inte att ni kontaktar mig något mer och det vill jag att ni helt enkelt gör, att ni, jag vill inte bli kontaktad av er.  

Reporter: Men varför fortsatte du söka dig till just barn- och ungdomsklubbar med tanke på vad du utsatt den här 14-åringen...  

XX: Jag har ingen kommentar, jag har ingen kommentar till det där. Jag har sagt det till dig att jag vill inte vara med i det här och jag har inga mer kommentarer till dig... sen får du tolka det hur du vill och jag har ingen mer kommentarer.  

XX: Tack så mycket, hej. 

Det har snart gått tio år sen Rebecka var 14. Idag är hon vuxen, läser till en master i sociologi på universitetet och har gått vidare från det som hände.  

Rebecka spelade aldrig själv handboll men hoppas att hennes historia kan hjälpa andra och sätta ljus på ett problem som varit känt länge. 

Rebecka: Ni ringde mig då när jag satt, jag var på väg hem från universitetet och jag fick stanna bilen för jag tänkte vad är det här liksom, vem är den här mannen? Sen när jag fick höra hans namn förstod jag direkt att, ja det är han. När ni tog upp att den här mannen fortfarande är inom idrotten och speciellt flickidrott med minderåriga, då vart jag också väldigt arg, varför han har tillåtelse att vara där. Med tanke på det som han har gjort mot mig.  

Rebecka: Även om han har avtjänat sitt straff så finns det fortfarande andra sätt för han att kunna ha arbete, han ska kunna arbeta med handboll exempelvis med vuxna, eller med kanske manshandbollen, istället för att just ha flickor.  

Rebecka: Jag skulle inte våga släppa iväg exempelvis mina barn till någon som har utsatt någon, någon minderårig, för det som jag gick igenom. 

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer