Bilden som spreds hemma i Sverige var utsålda hus och succé på världens kanske mest prestigefyllda teatergata, Broadway i New York.

I själva verket hyrde man en teater och biljetter delades ut gratis, mestadels till svenskar boende i New York.

Hotell och flyg för de fyra dagarna gick på två miljoner kronor – kanske den dyraste resan Hudiksvalls kommun beställt. Men den gick inte via kommunens egen resebyrå.

Istället gick miljonbeställningen till Tomas Holst, en god vän till Pär Johansson. Biljetterna han hittade blev ovanligt dyra: nästan 20 000 kronor per person för resa och hotell i fyra dagar.

Innan resan inser Pär Johansson att budgeten på fyra miljoner kronor inte längre skulle räcka. Han föreslog därför att all personal som ska med på resan åker utan lön. Men det går inte visar det sig – för att kommunens försäkringar ska gälla krävs att lön betalas ut. Pär Johanssons lösning blir att i efterhand kräva tillbaka lönen.

– Alla fick betalt men det var en frivillighet att skänka tillbaka pengarna, säger Pär Johansson.

Hans bild av frivillighet rimmar illa med det brev och inbetalningskort han skickar till dem som faktiskt vill behålla lönen från kommunen.

”Här kommer den tredje påminnelsen om att betala tillbaka ledsagarlönen för USA-resan som vi kom överens om. Detta är nödvändigt för oss för att vi ska klara USA resan ekonomiskt, notan landade på 4,2 miljoner”

Idag vill ingen på kommunen kännas vid kravbrevet.

Lite generösare är Pär Johansson och Glada Hudik-teatern mot filmteamet bakom SVT:s dokumentärserie ”Elvis i Glada Hudik”.

De fick sina USA-biljetter och hotell betalda. Först när Uppdrag granskning ställer frågor kring fakturan reagerar Pär Johanssons chefer och kräver att han ska se till att de 140 000 kronorna betalas tillbaka. 

Dokumentärserien på SVT om Glada Hudik-teatern var alltså delvis betald av teatern själv.