I augusti 2007 klubbade Rikspolisstyrelsen igenom 40 paragrafer som reglerar hur polisen ska hantera informatörer.
Där slås bland annat fast att informatörsverksamheten utgör en del av myndighetens kriminalunderrättelseverksamhet, att en nationell samordning ska finnas och hur verksamheten ska kontrolleras. Allt för att undvika misstag.
Bara ett och ett halvt år efter att reglerna införts kom ett viktigt tillägg, paragraf 41 – som sätter de 40 första reglerna ur spel.
I den sägs att ”Rikspolisstyrelsen får, om särskilda skäl föreligger, medge undantag från dessa föreskrifter.”
Polisen hävdar att paragrafen infördes då man ville anställa en icke-polis och reglerna stoppade det.
– För att man skulle kunna anställa honom var man tvungen att införa ett undantag till reglerna. Så det är den enda gången som det här undantaget har kommit till användning, säger Varg Gyllander, pressekreterare på Rikspolisstyrelsen.
Finns det inte en risk då, att den här paragraf 41, kan användas för att strunta i hela regelverket?
-Det kan jag varken bedöma eller svara på faktiskt, säger han.
Advokaten Peter Althin är kritisk till tillägget.
-Det är ju en sån här gummiparagraf som innebär att om det finns särskilda skäl så kan man ge undantag från de föreskrifter som man tidigare har berättat om. Och då är den intressanta frågan; vad är det för särskilda skäl som ska föreligga och vem är det som bestämmer att det är särskilda skäl? Om det blir Rikspolisstyrelsen som själv bestämmer om det just i det här fallet föreligger särskilda skäl så kan ju de bestämma vad som helst egentligen, säger han.
Två statliga utredningar har tittat på frågan om hur polisens informatörer ska hanteras; polismetodutredningen och insynsutredningen. De blev båda klara förra året, men ännu finns inget lagförslag.
– Ska verksamheten användas – det är väl den första frågan, ska den användas? Och det vill ändå polisen och många andra att det är en del i deras arbete för att få fram information. Och då måste man fråga sig hur ska man göra för att ha en rättssäkerhet i det här systemet.
Det säger Caroline Szyber, som sitter riksdagens justitieutskott och är kristdemokraternas talesperson i rättsfrågor. Hon har träffat Magnus som Uppdrag granskning berättar om och lyssnat på hans historia.
– Jag tror att det är viktigt att vi visar en större lyhördhet, inte bara för att polisen behöver den här verksamheten. Utan att vi också diskuterar; okej, nu ska den här finnas, men hur ska vi kunna reglera den? Och de här personerna som har varit en del av den här verksamheten, vad har de sett och upplevt för problem? säger Caroline Szyber.