När investerare och journalister började ställa frågor om Teliasoneras affär i Uzbekistan försökte Karin Moberg – gång på gång – få svar från bolagets vd Lars Nyberg och koncernledningen, om hur man försäkrat sig om att affären var fri från korruption, och om vad som fanns bakom Gibraltarföretaget Takilant.
– Jag fick begränsade svar. Jag fick svar om att man gjort undersökningar, att man hade kontroll. Men jag fick aldrig hela bilden om hur affären hade gjorts upp.
Ställde du sådana detaljfrågor?
– Absolut.
När ni lyfte de här frågorna med ledningen, vad sa de då till er?
– Att vi inte skulle ägna kraft åt de här frågeställningarna
Ni skulle inte rota i om det fanns korruption inblandat?
– Nej, vi skulle nöja oss med de svar vi fick. Jag, tillsammans med mitt team som bland annat var ansvariga för hållbarhetsfrågor och hållbarhetsredovisningen, var ju väldigt upprörda. Jag tycker att man bör veta vem man gör affärer med, säger Karin Moberg.
Också den dåvarande ekonomichefen på Teliasoneras dotterbolag Ucell, John Davy, hölls ovetande om vem eller vilka som fanns bakom lokala partnern Takilant i Gibraltar.
– Jag fick aldrig veta vilka det var, hävdar han.
Enligt hans uppfattning är Uzbekistan ett av de mest korrupta länderna i världen.
– Alla får betalt för allt, alla blir mutade, hävdar John Davy.
Reportrar: Sven Bergman, Joachim Dyfvermark och Fredrik Laurin
Text: Peter Bagge