– Vi gick på tågrälsen fram till morgonen, då kände jag mig trött, säger Hadi.
Han är fyra år och äldsta barnet i familjen. Mamma Renia födde den yngsta dottern för tre månader sedan. De två minsta barnen har föräldrarna burit de långa sträckor som familjen har behövt ta sig till fots, i Turkiet, Grekland, Makedonien och Serbien. Men Hadi har fått gå själv.
– Vi motiverade honom inte, vi skrämde honom. Vi gick i många timmar, i grupp för att inte gå vilse. Vi sa till honom att ”titta på dina kusiner hur de går, de gråter inte. Varför gråter du? Mitt barn, gruppen kommer att gå ifrån oss. Vi kommer att sova snart och vila”. Det var därför han gick. Han var väldigt stark, han var tålmodig och kunde stå ut, säger Renia.
När Uppdrag granskning träffar den syriska familjen för första gången har de precis tagit sig till Kos. Efter två misslyckade försök att ta sig över med smugglare från Turkiet kom de till den grekiska ön med båt.
Reporter: Du måste vara lycklig över att ha kommit hit?
– Glad för mina barn, men jag är inte glad. Jag är ledsen för mitt land, ledsen för min mor och far, säger pappan i familjen, Hassan.
Sålde sitt laboratorium
Hassan och Renia och deras tre barn har hamnat mitt i flyktingkrisens Europa. Han är läkare och hon lärare i matematik. De har hört att Sverige är det bästa landet i Europa och vill dit för barnens utbildnings skull.
Reporter: Det verkar som om du är en förmögen man. Du har pengar till resan?
– Nej, jag sålde allt jag hade. Jag sålde mitt laboratorium, min bil och mitt hus.
Många har som Hassan och Renia nått Europa efter en olaglig, farlig och dyr resa med båt. Bara i år har över 600 000 människor kommit på det sättet.
– På grund av krigstillståndet i Syrien så var vi tvingade att lämna landet. Vår by är förstörd av bombningar. Vi har barn och vi är ansvariga för att hitta ett säkert och bättre liv för dem, säger Hassan.
Reporter: Kan du komma till Europa på lagligt sätt?
– Nej, nej. Det är omöjligt att komma till Europa lagligt. Det är väldigt svårt. Men självklart hade det känts bättre om jag kunde åka med visum. Men för att jag ska kunna komma lagligt skulle mitt land behöva ha fred, och då skulle jag inte behöva lämna Syrien, säger Hassan.
Reporter: Vill du inte stanna i ditt land och strida för att bygga upp det till ett bättre land för syrier?
– Jag brukade jobba humanitärt, speciellt med medicinsk hjälp. I fyra år var jag var tålmodig. Området där jag bodde är förstört nu. Jag skulle kunna klara av mer, men mina barn kan inte det, säger han.
Väntar på beslut
Hassan och Renia åker vidare från Kos med målet att söka asyl i Sverige eller Tyskland. Efter att ha tagit sig till fots, med buss och taxi genom Makedonien, Serbien och Ungern hamnar de i Tyskland, i en liten by på landet. Här delar de ett hus tillsammans med andra asylsökande. Det som styrde dem hit var Tysklands beslut att inte tillämpa Dublinförordningen för syrier när det gäller Ungern. Det innebär att familjen inte riskerar att skickas tillbaka till Ungern härifrån.
Notan för familjens resa från Syrien slutade på 15 000 Euro, berättar Hassan. Och hela tiden hade han pengarna i en magväska.
Reporter: När du håller i den här väskan nu, vad känner du?
– Den här väskan var min vän på resan. Den kommer att vara här i en låda tills mina barn blir större och kan se den här väskan från Syrien. Jag ska berätta för mina barn om kriget i Syrien, varför vi lämnade Syrien och åkte hit.
Nu väntar de på beslut om att få stanna från de tyska myndigheterna.
– Ärligt talat så är det ingen skillnad om jag kallas migrant, laglig eller illegal. Jag är en man som respekterar lagen. Jag bröt mot reglerna när jag åkte illegalt. Jag har kommit till länder som kontrolleras av lag, och jag kommer att lyda den vart jag än är, i Tyskland, Sverige eller Schweiz. Jag älskar lagen och systemet. Jag håller med om att jag bröt mot lagen när jag kom hit, men just nu har jag sökt asyl legalt, säger han.
I Tyskland har Hadi fått återgå till att vara fyra år.
– Vad vill du ha här i Tyskland? frågar Hassan sonen.
– Juice and kaka, säger han.