Under arbetet med reportagen om konstbedrägerier nås Uppdrag gransknings reportrar av ett rykte som säger att en norsk konsthandlare i Sverige, vid namn Cato, säljer falsk konst av stora internationella konstnärer. Mannen marknadsför sitt företag och sin konst på världens största handelsplats för konst, Art Price, sida vid sida med de främsta auktionshusen och de mest exklusiva gallerierna i världen.
Uppdrag gransknings reporter ringer upp honom och säger sig vilja köpa konst. Mannen vill göra en snabb affär, och mejlar bilder på påstådda verk av bland annat Edvard Munch, Marc Tobey och Marc Chagall. Han begär 90 000 kronor för målningen av Marc Tobey, och lämnar med ett ”äkthetsintyg” från det anrika Gummessons galleri på Strandvägen i Stockholm.
Men när Uppdrag granskning kontrollerar målningen med en expert blir den utdömd som falsk.
– Det här är någon amatör som har målat, det har ingenting med Tobey att göra, säger Heiner Hachmeister som leder den Tobey-kommitté som utfärdar officiella äkthetsintyg på Marc Tobeys konst.
Galleriet är nerlagt
Och på den adress som Gummessons galleri ska ligga finns inte längre något galleri. Det anrika företag som står på intyget lades ner för 25 år sedan. Den person som skriver under intygen hävdar att han äger galleriets arkiv med all konst som sålts genom åren, och därför skriver han ut intyg att tavlorna Cato säljer kommer därifrån. Men när Uppdrag granskning kontrollerar med de tidigare ägarna av lokalen, som lämnade över den till mannen, bekräftar de samstämmigt att det aldrig har funnits något sådant arkiv.
Intygen från Gummessons verkar vara en bluff.
För en påstådd målning av Marc Chagall begär Cato 350 000 kronor. Men när Uppdrag granskning visar bilden av tavlan för Yves Lebouc i Paris, expert på konst av Marc Chagall, säger han att det rör sig om ett julkort som trycktes upp i 1 000 exemplar och idag är värt cirka 2 000 kronor.
Vad tycker du om personer som gör så här, som försöker sälja konst på det här sättet?
– Det är många människor i världen som gör på samma sätt. Jag hör talas om det varje dag. I morse var jag på Chagall-kommittén och de hade fyra olika förfalskningar, säger Yves Lebouc.
När Uppdrag gransknings reporter träffar Cato och avslöjar sig som journalist hävdar Cato ändå att den påstådda Tobey-tavlan är äkta.
– Den är inte falsk. Den här tavlan är köpt på auktion, så lägg av. Jag har till och med kvitto på den.
Men den kan vara falsk ändå.
– Ja, det är mycket möjligt.
Den där Chagall-tavlan, är den äkta?
– Den vet jag inte sådär jättemycket om.
Du vet inte om den är äkta? Men du säljer den ändå?
– Ja, i det fallet är det fel, om det visar sig att den är falsk.
Du chansar lite där?
– Nej, jag utgår från att om nån kommer med en Chagall så… en Chagall är en Chagall.
Sedan tillägger Cato:
– Man tar en kalkylerad risk, och sen börjar man kanske tänka: är det det här som jag vill hålla på med? Därför säljer jag numera mycket mindre tavlor. Är det för bra för att vara sant så är det för bra för att vara sant.
I ett mejl till redaktionen skriver Cato senare att inga pengar byter ägare förrän tavlan är godkänd av expert.
Således är det inte ett bedrägeri eller försök till bedrägeri. Han skriver också att det inte finns någon som köpt en falsk tavla av honom.
Reportrar: Karin Mattisson och Lars-Göran Svensson