Vi har under flera år haft kontakt med en person som har en unik insyn i konstbranschen och därigenom fått intressanta tips och uppslag. Den här personen har fungerat som ett bollplank under reportagearbetet – i början kände vi inte till hur den här branschen fungerar.

Eftersom konstnären Bengt Lindström är Sveriges mest förfalskade så utgick vi ifrån att försöka ta reda på varför han blivit det och varifrån dessa tavlor kommer.

Konstvärlden är relativt sluten, det är hård konkurrens och det går mycket rykten om tavlor och aktörerna på marknaden. Genom att ikläda oss rollen som konstköpare fick vi kontakt med några nyckelpersoner som det gick rykten om som försäljare av falsk konst. Med dolda inspelningar lyckades vi dokumentera hur sådana här affärer går till i verkligheten.

Eftersom vi också bestämde oss för att granska de stora auktionshusens och antikrundans värderingar blev det problem att hitta oberoende experter. I stort sett alla experter som kan konst har också olika kopplingar till auktionshusen.

Vi dammsög tingsrätterna i Sverige på domar som rörde falsk konst, läste förundersökningar och pratade med ett stort antal personer med insyn – pensionerade poliser, utredare, experter, gallerister, drabbade familjer och deras anhöriga med flera. Vi intervjuade även flera konstutredare och experter i Frankrike, Italien, Finland och Norge.

En stor del av kartläggningen av de falska Bengt Lindström-tavlorna gick ut på att hitta lurade köpare. Och ganska snart stod det klart att de som blivit lurade gärna berättade för oss, men ville absolut inte framträda i tv.

En fråga som vi arbetade mycket med var vem som målat alla falska tavlor, men där kom vi inte hela vägen fram till ett avslöjande. Vi försökte också under lång tid komma in i Bengt Lindströms ateljé utanför Sundsvall, men där blev det stopp från Bengt Lindströms barn och deras advokat.

I teamet som arbetat med Konstbluffen del 1 och del 2 var vi två reportrar Karin Mattisson och Lars-Göran Svensson. Under en vecka arbetade även Marit Strindlund som researcher och översättare av franska.

Huvudfotograf var Rune Bergström och han har även redigerat tillsammans med Åke Wehrling.

Under inspelningen av värderingen hos Antikrundan hade vi hjälp av vår kollega Cecilia Eriksson Granér.

Vi arbetade med reserach och inspelningar i sammanlagt 12 veckor, redigeringstid 7 veckor för tre reportage som sändes i två avsnitt 27/11 respektive 4/12.