Han bedömdes som helt inkompetent. Farlig. Men myndigheten som ska göra vården säker försökte inte stoppa honom utan lät honom arbeta vidare.
Så han reste hundra mil söderut, från Sundsvall till Malmö, och den här vårdcentralen. Härtog han emot patient efter patient som inte visste vem mannen i den vita rocken var eller vad han varit med om. Och hans chef avfärdade tidigare problem kring honom.
Verksamhetschef: Det känns i alla fall som när han berättat att det är vissa rasistiska inslag i detta tycker jag.
Men vad hon inte vet, när hon säger det, är att den stora skandalen inte utspelade sig i Sundsvall. Utan hos henne, på vårdcentralen där hon är chef.
Vi börjar med att resa tillbaka till Sundsvall. Allting rullade igång en dag när en man kom till vårdcentralen med ett sår på näsan. Läkaren, som då var nyanställd, konstaterade att såret var infekterat, och skickade hem patienten med recept på antibiotika.
Annika Serrander, verksamhetschef: Ja den där mannen hade ju då en hudcancer.
Jorun: Och det såg inte läkaren?
Annika Serrander: Nej. Och det här är då ett exempel på där sköterskorna agerar när de ser saker – som då kom till vår kännedom.
Maria Lindström, medicinskt ansvarig och handledare:
Då fick jag i uppdrag av chefen att läsa igenom hans journaler och se vad han hade gjort.
Jorun: Vad såg du?
Maria Lindström: Det spelade egentligen ingen roll vad patienten hade sökt för så fick de en blodtrycksdiagnos och blodtryckstabletter eller möjligen en kommentar om att det var b-vitaminbrist och b-vitaminer fast man såg att det var något helt annat som de hade kommit för från början. Så att Jag ringde till Socialstyrelsen och frågade om han hade svensk läkarlegitimation. Och det var när han varit här i två tre veckor.
Den idag 39-årige mannen, som utbildat sig i Tjeckien, har haft svensk läkarlegitimation sen 2007. Han har arbetat på en rad vårdcentraler när han i februari 2012 får anställning på Hälsocentralen centrum i Sundsvall.
Men efter bara fyra veckor på sin nya arbetsplats bestäms det att han enbart får ta emot patienter med enkla åkommor, alla hans journaler och bedömningar övervakas. Och nu påbörjar de en intensiv utbildning av honom. Steg för steg går de igenom allt en läkare ska kunna.
Jorun: Vad såg ni för framsteg hos honom?
Annika Serrander: Ja, inte så mycket egentligen. Alltså jag kan nog säga att han inte nådde upp ens till en sjuksköterska-nivå.
För att se om utvecklingen ändå går framåt låter de läkaren göra AT-tentor. Alltså prov som läkare måste klara för att få sin legitimation.
Maria Lindström: Han klarade dem inte alls. Vare sig från början eller sen, senare på slutet.
Jorun: Hur är det möjligt?
Maria Lindström: Det vet jag inte. Jag har ingen bra förklaring på det.
Efter ett och ett halvt år på vårdcentralen i Sundsvall säger verksamhetschefen och läkarens handledare att det här fungerar inte längre. Mannen säger upp sig och hans chefer anmäler honom till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
Maria Lindström:
Han är ju legitimerad läkare i Sverige absolut, och det betyder att han kommer att jobba någon annanstans i landet, och när vi nu faktiskt vet det här så måste vi skicka in det här så att inte patienterna drabbas för det är ju det som är risken.
Vårdcentralens anmälan till IVO innehåller bland annat vittnesmål från läkare som handlett honom på Sundsvalls sjukhus, en pensionerad läkare som tagits in för att utbilda honom, läkare från en annan vårdcentral som kommit för att objektivt utvärdera kunskaperna och resultat från de AT-tentor mannen gjorde. Sammantaget är det en allvarlig bild över läkarens kompetens som målas upp.
Efter tio månaders utredning, fattar Inspektionen för vård och omsorg, IVO sitt beslut.
“Det LVN anför är visserligen mycket oroväckande, men då (...) kunskapsbrist inte kan kopplas till någon konkret händelse saknas förutsättning för IVO att anmäla honom till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Ärendet ska därför avslutas utan att någon vidare åtgärd vidtas.”
IVO försöker inte stoppa mannen.
Att vårdcentralen ständigt kontrollerat läkaren och sett till att ingen patient kommit till skada gör alltså att IVO tycker att mannen kan arbeta vidare.
Jorun: Vet du vad han gör idag?
Maria Lindström: Jag har ingen aning.
Jorun: Vad skulle du tänka om det var så att han jobbar som läkare idag på en vårdcentral?
Maria Lindström: Jag skulle hoppas att de har koll på honom, och vet om att han inte kan någonting.
Men jag vet var läkaren tog vägen när han lämnade Sundsvall. Han anställdes direkt på Kirsebergs vårdcentral i Malmö.
Telefonintervju verksamhetschef:
Jorun: Hej PIP. Jag heter Jorun Collin och ringer från SVT, Uppdrag granskning.Verksamhetschef: Ja hej.
Jorun: Du jag kommer precis ut från en vårdcentral i Sundsvall där en av dina läkare arbetade tidigare.
Verksamhetschef: Ja.
Jorun: PIP Och jag undrar om du vet om den kritik som finns mot honom?
Verksamhetschef: Jag vet vad han själv har berättat. Jag var ju inte här när han blev anställd.
Jorun: Har du läst IVO-anmälan?
Verksamhetschef: Nej det har jag inte gjort. Det känns i alla fall som när han berättat att det är vissa rasistiska inslag i detta tycker jag.
Jag fick inte träffa hans chef i Malmö. Hon ville aldrig förklara vad det var i den här historien som hade “rasistiska inslag”. Vi hänvisades istället vidare till hennes chef på landstinget, Karin Träff Nordström, som är ansvarig för vårdcentralen.
Och hon menade att mannen har den kompetens man ska ha som legitimerad läkare.
Karin Träff Nordström: Ja. Svar ja.
Jorun: Nu när ni har läst den anmälan som dom i Sundsvall gjorde, har ni gått igenom hans journaler från hans tid hos er?
Karin Träff Nordström: Inte utöver det som gjorts kontinuerligt under hans tjänstgöring här, han har ju handledning och i den ingår att man går igenom journaler.
Jorun: Men alltså inte alla journaler?
Karin Träff Nordström: Inte alla journaler nej.
Jorun: Så ni har inte gjort någon ytterligare granskning av hans arbete hos er efter att ni fått veta allt som hänt tidigare?
Karin Träff Nordström: Nej det har vi inte gjort eftersom vi har bilden att vi har en kontinuerlig uppföljning och noggrann handledning. IVO har ju tittat på anmälan och lämnat det utan åtgärd också eftersom det inte fanns några avvikelser eller händelser där som hade drabbat någon patient.
Jorun: Men det känns inte det minsta liksom osäkert för dig att sitta där som ansvarig för han jobbar ju vidare hos er och tar emot patienter?
Karin Träff Nordström: Han jobbar och har patienter ja.
Men läkaren sa själv upp sig på vårdcentralen och började arbeta på en vårdcentral i grannområdet Rosengård. Karin Träff Nordström beklagade det och tyckte att det var olyckligt att vår granskning fick honom att sluta hos dem.
Det fanns inga problem med den här mannen. Överhuvudtaget.
Här tog vårt reportage slut i våras. Och jag tänkte att kanske lärde han sig ändå något under utbildningen som vårdcentralen i Sundsvall stod för. Kanske hade han verkligen blivit bättre.
Men bara timmar efter att reportaget sänts så börjar anställda på Kirseberg att höra av sig till varandra. Och en av dem vill träffa oss.
Eva: Den bilden som gavs i programmet från t ex Sundsvall det var ju den bilden som jag hade. Så att den bilden som de från Kirseberg gav – det var inte den bilden jag hade.
Jorun: Nej för där sa ju, framförallt divisionschefen Karin Träff Nordström sa ju att det fanns inga problem runt den här läkaren. Att han liksom, han var bra. Vad tänkte du när du hörde det?
Eva: Det lät ju verkligen som att hon inte hade någon koll. Hur det var där ute då, och på honom hur han var, för det var ju jättemycket problem med honom.
Jorun: Kommer du ihåg vad du hade för första intryck av honom?
Eva: Han var en väldigt glad person. Var alltid glad, lättsam, skojade, verkade väldigt snäll. Fick ett väldigt gott intryck av honom som person.
Jorun: Och sen då – hur utvecklades det?
Eva: Sen med tiden, eller ganska fort så märkte man ju att det var något som inte stämde. Jag kan förstå om man kommer helt ny till en arbetsplats och det är saker man inte kan så här, men detta var så basala grejer som man lär sig innan man blir färdig läkare. Som studenterna kan som kommer ut till vårdcentralen. Så nej, jag tyckte att det var jättekonstigt.
Mönstret upprepade sig alltså. Läkaren är glad och sympatisk, men okunnig. Samma sak som chefer och arbetsledare på hans tidigare sju arbetsplatser i Sverige berättat för mig, men som ju de ansvariga menade inte varit fallet på Kirseberg.
Eva berättar att hon knappt kunde tro sina öron när hon hörde på TV hur Karin Träff Nordström avfärdade kritiken.
Eva: Att uttala sig så tvärsäkert att man vet att någon är bra, när de uppenbarligen inte inte är det. Det förstår jag inte riktigt.
Eva menar alltså att den högst ansvariga på landstingets Division 5 har fel. Det finns allvarliga problem kring läkaren. I ena vågskålen har vi landstinget som menar att mannen arbetar fläckfritt utifrån den läkarlegitimation och anställning han har, och i den andra har vi kollegan Eva som säger att det är långt ifrån sanningen.
Och mitt i finns alla patienter som den här läkaren bedömt och behandlat. Vi bestämmer oss för att försöka ta reda på vad som egentligen är sant. I vårt förra reportage medgav Inspektionen för vård och omsorg att det var ett misstag att avsluta ärendet utan åtgärd.
Thomas Mehralizade: Det vi ser det är att vi har inte haft tillräckligt bedömningsstöd i den första handläggningen. Så det vi gör nu är att öppna ett nytt tillsynsärende.
Inspektionen för vård och omsorg startar sin nya utredning av läkaren samtidigt som vi bestämmer oss för att fortsätta granska historien, och utan att vi vet om det beslutar sig även Region Skåne själva för att utreda mannen.
Tre granskningar, med olika förutsättningar, pågår alltså parallellt. Landstingets, Inspektionen för vård och omsorgs och vår. Den första som presenterar ett resultat är landstinget.
317 av läkarens journaler har gåtts igenom. Var tredje patientbesök under ett halvårs tid. Och det är en skrämmande bild som framträder.
16 patientfall rör så allvarliga misstag att patienterna måste letas upp. Och 6 av fallen leder nu i efterhand till anmälan enligt lex Maria. Alltså händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Läkaren anmäls också till Inspektionen för vård och omsorg som en fara för patientsäkerheten.
En särskild telefonlinje för oroliga patienter öppnas på vårdcentralen. Men vad mer döljer sig i läkarens arbete? Nu fattas beslut om att läkarens samtliga journaler ska granskas.
Läkaren hade inte arbetat fläckfritt på vårdcentralen i Malmö. Han hade fått jobba självständigt utan att någon höll koll och det ledde till så allvarliga misstag att vårdcentralen tvingades anmäla sig själva till Inspektionen för vård och omsorg.
Jorun: Jag tänkte att vi skulle gå igenom journalerna.
Kristian: Mmh.
Kristian Svenberg är specialist i allmänmedicin och har varit läkare i 40 år. Han har kontinuerligt undervisat läkarstudenter vid Göteborgs universitet, och när han doktorerade var huvudtemat i hans avhandling “mötet mellan patienten och läkaren”. Nu ska han hjälpa oss att förstå de lex Maria-anmälningar vi har framför oss.
Det första fallet handlar om en man som har problem med diaréer. Den granskade läkaren skickar remiss till en specialist som tar prov från tarmen. Provresultat visar att tarmen är inflammerad.
Kristian: Vad som händer här är ju att patienten får besked om, via brev från läkaren, att undersökningen i microskop var normal, vilket ju är, naturligtvis felaktigt för den var inte normal. Arma patient, tänker jag. Patienten har svävat i okunnighet om vad resultatet visade och han har fortsatta diarèer under hela våren. Han kunde fått behandling tidigare.
Och det andra jag tänker är vad sa handledaren? Därför att det här är ju ett sånt fall som man skall diskutera med en handledare, men den här patienten har fått vänta ett halvår. Hur kan en sån här patient slinka emellan ett system som ska finnas på vårdcentralen?
Jorun: Men den här läkaren kanske inte har lust att berätta om de här fallen för sin handledare? Och då kanske det är svårt att upptäcka?
Kristian: Alltså om man känner sig osäker så måste man fråga. Och det gäller ju även erfarna läkare. ”Ju mer man kan, desto mindre kan man”, sa Sokrates. Det är ju så, är du osäker så måste du fråga. När jag har handlett ST-läkare, jag minns några, jag kände hur det kröp i kroppen på mig som handledare när läkaren aldrig frågade mig.
Jorun: Men hur gör man med dem som inte frågar då?
Kristian: Då måste man prata med dem, då måste man ha ett personligt samtal och fråga varför frågar du mig aldrig någonting. Tycker du att det går bra? För att det är patientsäkerheten det handlar om. Patienten är ju i underläge på vårdcentralen. De är utlämnade i sådana här fall.
En person på vårdcentralen berättar för mig om hur en kvinna som ramlat av cykeln aldrig undersöktes utan blus, så läkaren förstod inte att axeln var bruten när han remitterade henne till sjukgymnast.
Vi får höra många liknande historier där kvinnliga patienter inte undersöks utan kläder och enligt vårdcentralen gjorde inte mannen gynundersökningar. En patient han tar emot är en äldre kvinna som har blödningar från underlivet.
Kristian: Den här läkaren gör inga gynundersökningar, ändå så fick han en patient som har passerat övergångsåldern och som blöder från underlivet. Och då ringer alltid klockan och frågar är det här en sjukdom i livmodern? Cancer exempelvis, och det ska man alltid utreda.
Jorun: ”Någon kallelse eller undersökning av patienten blir aldrig utförd.” ”Någon bevakning noteras inte i journalen.” Vad tänker du?
Kristian: Ja, nej jag tycker att det är jättekonstigt faktiskt. Det… hon hon måste ju få alltså någon kallelse…”undersökning av patienten blir aldrig utförd..”… med de här symptomen och det är ju en, en grav brist. Så det är en, det är väldigt allvarligt ju. Här är patienten också utlämnad. Maktlös.
Jorun: Men om man skulle granska vilken läkare som helst på en vårdcentral så här noggrant, man går igenom nästan alla journaler. Skulle man inte hitta väldigt mycket fel då?
Kristian: Jo då, man skulle hitta, absolut. Om man kollar på mina journaler så kan man tänka: Vad i helsike har den där Svenberg sysslat med här i dag? Det är klart att man gör fel ibland, men kanske inte av den här allvarliga naturen som är återkommande.
Nästan ett år sen förra gången gör jag ett nytt försök att få träffa den ansvariga för Kirsebergs vårdcentral, Karin Träff Nordström. Hon är chef för en av Sveriges största primärvårdsorganisationer och har i flera år varit ordförande i Svensk förening för allmänmedicin.
Den här gången vill hon träffa oss och förklara hur hon tänkte kring den granskade läkaren.
Karin: Alltså den bild jag fick då utifrån den information jag fick från verksamhetschefen var ju att han var tillräckligt bra utifrån den position han hade på vårdcentralen.
Jorun: Och jag frågade dig om du inte var det minsta orolig för att han skulle ha begått misstag hos er och du svarade, “Nej. Det är jag inte”.
Karin: Nej jag var inte det då.
Jorun: Men hur kunde du vara så säker? Du var ju otroligt säker i dina svar.
Karin: Den information jag fick vid upprepade kontakter med verksamhetschefen var, som då i sin tur pratade med medicinsk rådgivare och handledare var att det var tillräckligt bra och då litade jag på det. Sen visade det sig ju att den informationen var felaktig. Och att jag hade fel.
Jorun: Och vad tänkte du när det resultatet kom i juni, från den första granskningen?
Karin: Nej men jag blev ju verkligen bedrövad när den kom, just att en individ kan arbeta i två år hos oss utan att vi upptäcker de här bristerna.
Jorun: Och hur kunde det ske då?
Karin: Det finns en grundläggande faktor som heter läkarbrist i primärvården som är ett nationellt problem som gör att vissa vårdcentraler, läkarna räcker inte till alla helt enkelt. Och det som hände här var att man utvecklade en kultur av att läkare kunde inte göra fel. Man var rädd för att kritisera eller återkoppla till läkare för att då kanske de sa upp sig.
Läkarbrist och en kultur där läkare inte kritiseras. Men det verkar funnits fler varningssignaler. Vi tar kontakt med person efter person som jobbat eller jobbar på Kirseberg och börjar leta efter dokument och handlingar som kan berätta något om vårdcentralen.
Och vi hittar ett intressant mejl. Det är en förfrågan till Socialstyrelsen där några ur personalen frågar om mannen som senare ska granskas av oss verkligen har en läkarlegitimation.
Detta är två år innan vår första granskning. Och alltså långt innan Region Skåne hävdade att det inte fanns något att invända mot mannen. Inget att invända mot en man vars kolleger på Kirseberg alltså inte ens tror att han är legitimerad.
Eva: Jag är inte förvånad att det blev lex Marior och jag tror absolut att de kommer hitta ännu mer när de fortsätter att granska. Jag hoppas att IVO – de borde ju också få någon sorts – varför lade de ner ärendet från början? De i Sundsvall verkar ha gjort en stark insats för att förbättra honom och sen inte gjort det då och anmält honom till IVO så borde ju dom ha... Redan där borde det ha stoppats, hindrats på något sätt, så det känns som att det har fallerat på väldigt många ställen. Så att många patienter har kunnat komma till skada under tiden. Hade inte ni börjat gräva i det så hade han säkert fortfarande jobbat kvar ute på Kirseberg.
Här kunde historien ha tagit slut. IVO hade insett att deras första slutsats var felaktig och skulle nu utreda läkaren på nytt. Region Skåne hade vaknat och felbedömda patienter skulle letas upp.
Men vad är det som gör att vårdcentralen i Sundsvall upptäcker att läkaren har stora kunskapsbrister efter bara några veckor, medan det inte går upp för ledningen på vårdcentralen i Malmö förrän de har kniven mot strupen? Tänk om den inkompetente läkaren på vårdcentralen Kirseberg i Malmö inte enbart är sjukdomen? Tänk om han också är ett symtom på det verkliga problemet. En vårdcentral i vanvård.
Karin Träff Nordström: Jag har inte förrän nu när ni hjälpte oss att hitta det här, fått någon indikation på att patientsäkerheten skulle vara särskilt dålig på just den här vårdcentralen.
Kirsebergs Vårdcentral öppnade 1988 och drivs helt i Landstinget, Region Skånes, regi. Vi pratar med personer som jobbat på vårdcentralen så långt tillbaka i tiden som 1994. Och till en början beskrivs arbetsplatsen som väl fungerande, med bra ledarskap och kompetent personal. Men sen händer något. Vi ser hur personalomsättningen stadigt ökar. Idag finns 9 000 patienter skrivna hos Kirseberg. Det är en normalstor vårdcentral.
Vi får kontakt med nära 20 personer med stor inblick i arbetet på Kirseberg. Läkare, sjukgymnaster, läkarsekreterare, sjuksköterskor och fackliga representanter. Och bilden de målar upp är inte vacker.
Källa:“När den här läkaren kom till oss så var det ytterligare en som inte höll måttet. Jag vet att vi sa till vår chef att han funkar inte, men hon sa “Så länge det finns en legitimation och två armar och två ben så räcker det.”
Källa:“Det var ju bra med en läkare som pratade bra svenska. Men sen såg man journalanteckningarna att han hade ju inte förstått varför patienten var där. Det var liksom goddag yxskaft. Vi fick ringa tillbaka patienten till andra läkare.”
Källa:“Det var en allmän känsla av att det är ingen som styr skutan.”
Källa:”De nya läkarna fick ingen hjälp. Det var ju kaos. Distriktsläkaren sprang ju i korridorerna så rocken stod rätt ut”
Källa:“Vi fick ingen uppföljning eller stöd, men om vi sa något om det fick vi höra från ledning att vi inte pallade trycket.”
Källa:“Det var allmänt känt att Kirseberg inte fungerade. Det fanns ett stort missnöje som rörde personalpolitiken bland annat. Många slutade.”
De vi pratar med har mycket att berätta men när vi frågar om intervju, mot löftet om anonymitet, backar dom. Eva är den enda som går med på att vi filmar vårt möte.
Hon drar halsduken tätt runt halsen och drar ner mössan lite till. Inget från hennes hår får synas. Och hon vill inte att jag berättar vilket yrke hon har.
Eva: För att jag känner mig inte trygg i att detta skulle ses med så, att detta skulle ses så bra ut från regionens sida. Att man går ut och pratar om detta.
Jorun: Men de har ju själva gjort en utredning nu som visar på vilken fara den här läkaren verkligen var, så det du säger går ju ändå hand i hand med det dom har kommit fram till, på många sätt. Varför är du ändå orolig?
Eva: Regionen är en stor arbetsgivare i Skåne och jag planerar att stanna kvar och jobba här och jag känner inte att jag litar på att detta inte skulle ligga mig i fatet. T ex verksamhetschefen som jag kritiserar nu jobbar ju kvar i regionen, och hennes chef…
Jag tänker att kanske är rädslan överdriven. Men att vårdpersonal är rädd för repressalier om de berättar om problem kommer att bli allt tydligare ju fler vi pratar med.
I Region Skånes, alltså landstingets, egna utredning av den inkompetente läkaren går det att hitta brister som rör själva vårdcentralen. Vårdcentralen rapporterar alldeles för sällan när fel begås. Misstag vid patientbedömningar resulterar inte i så kallade avvikelser.
Handledningen av läkare som utbildar sig till specialister är dålig och ostrukturerad och vårdcentralen måste förbättra hur man tar referenser på dom som anställs. Eftersom granskningen visar på så allvarliga brister hos vårdcentralen beslutas det att det även ska göras stickprovskontroller på alla andra läkare som tjänstgjort där de senaste två åren. Och det ska tas fram en handlingsplan för hur patientsäkerheten på Kirseberg ska förbättras.
För att försöka ta reda på vad det är som fallerat på Kirseberg börjar vi gå igenom protokoll från personalmöten. I ett protokoll från februari 2014 står något som ger en vink om varför ingen från personalen vill prata med oss öppet.
Eva: Ja. Det var ju ett mejl som vår dåvarande chef, Malin skickade ut till personalen att man inte skulle lista på några nya patienter som hade besvärliga åkommor som krävde längre utredningar och mer resurser. Och så får man ju inte lov att göra, man kan inte välja ut de man tycker är lättast.
Sen det så kallade Hälsovalet infördes för snart åtta år sen får du själv välja vilken vårdcentral du vill tillhöra. Och vårdcentralen har inte rätt att säga nej. Uppmaningen från verksamhetschefen att sålla bland patienterna nådde Sydsvenska dagbladet.
Några dagar efter att artikeln publicerats så hålls ett personalmöte. I mötesprotokollet skriver verksamhetschefen Malin Alvén: “Vi pratar om artikeln förra veckan. Med frågan ”vad betyder detta för vårt framtida arbete här?”
Eva: Ja. Jag var på det mötet och det var väl mer eller mindre att verksamhetschefen ville höra från var och en av personalen vad man tyckte om detta. Om man var för det eller mot det.
Jorun: För eller mot vad?
Eva: För eller mot att detta hade kommit fram. För hon ville väl veta vilka som var på hennes sida och vilka som inte var det som hon såg det.
Från andra källor på vårdcentralen får vi höra det samma. Att var och en i personalen fick säga om de var för eller mot att det kommit ut i tidningen.
En kvinna som arbetat på Kirseberg i många år berättar anonymt för oss hur hon upplevde mötet.
Källa:“Man fick säga om man var för eller mot att det skrivits om det i tidningen och sen delade Malin Alvén upp oss i lojala- eller illojala medarbetare. För mig var det nästan skrattretande.”
Den dåvarande chefen, Malin Alvén, som anställde läkaren som vi granskat, vill inte träffa mig. Vi har försökt att få en intervju med henne sedan förra våren när vi gjorde vårt första reportage men hon avböjer. Hon har slutat på Kirseberg men jobbar kvar inom Region Skåne. Nu som enhetschef. Över mail skriver hon inte vill bemöta svepande påståenden och rykten.
Vi får höra om fler områden där Kirseberg inte följde de regler som är satta för att värna patienternas säkerhet. Enligt villkoren för att få driva vårdcentralen måste det finnas en läkare med specialistutbildning i allmänmedicin på plats under öppettiderna. Men enligt flera av våra källor var det inte alltid fallet på Kirseberg.
Källa:“Alltså det här var en vårdcentral som helt uppenbart inte fungerade. Det fanns till exempel dagar då det bara jobbade ST-läkare utan att någon specialist fanns plats. Vi påtalade ju det men det var som att verksamhetschefen inte tog det vi såg som problem på allvar.”
I ett mötesprotokoll från början av 2012 ser vi också anteckningar om att “brist på specialister är påtaglig och oroväckande”.
Källa:“Det finns ju alltid en del problem på en vårdcentral. Men det som jag upplevde på Kirseberg, det har jag faktiskt aldrig varit med om varken tidigare eller senare.”
Källa:“Om man ska sammanfatta vår situation så handlade det om att patientsäkerheten inte togs på allvar.”
Vad visste egentligen de ansvariga på Region Skåne om problemen på Kirseberg? Svaret borde finnas i mejl som skickats mellan ansvariga på vårdcentralen och landstinget.
Vi begär ut stora mängder mejl och tror inte att det kommer att bli några problem att få dem, för Region Skåne har en fin policy kring sekretess.
Då Region Skåne ska verka för öppenhet och transparens, samt välkomna insyn och granskning, ska dokument i möjligaste mån göras tillgängliga för medborgare och media. Alla chefer uppmärksammas på att offentlighetsprincipen gäller och huvudregeln där är att allmänna handlingar är offentliga.”
Men så kommer avslaget. Det rör sig om runt 7 000 mejl och inte ett enda av mejlen vi begärt ut anser Region Skåne är en allmän handling.
Intervju Gilbert Tribo
Gilbert: Och det är här jag menar att det finns tveksamheter kring Region Skånes syn på hemligstämplande och sekretessbeläggande. För att allting är i grunden offentligt. Sen är det undantagsfallen som ska vara hemligstämplade så att jag kan inte tolkade på annat sätt än att vi har en jättehemläxa att göra i Region Skåne.
Gilbert Tribo är politiker för liberalerna och 2:e vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Skåne. Under stora delar av Kirsebergs turbulenta tid var han ansvarig för primärvården men sitter idag i opposition. Han är inte förvånad över svårigheterna att få personal att våga berätta vad de upplevt på Kirseberg.
Gilbert: Det handlar om den här tystnadskulturen, rädslan att du eftersöks som källa och ifrågasätts som medarbetare om du har synpunkter på saker och ting. Och det är inte… i en verksamhet med 32 000 medarbetare så måste vi ha högt i tak, vi måste tillåta våra medarbetare ha åsikter och vi måste ha ett tillåtande klimat på våra arbetsplatser.
Jorun: Nu är du i opposition så det är ju kanske lätt för dig att stå här och vara så pass kritisk som du är?
Gilbert: Nej, jag hade precis samma synpunkter när jag satt i majoritet.
Jorun: Och då var du ju ansvarig för primärvården. Varför kunde du inte försöka komma tillrätta med de här väldigt allvarliga…
Gilbert: Det var ju det vi försökte genom att göra de här… Det jag kunde göra var att säga till våra revisorer att åka ut och göra den här granskningen. Att markera att detta inte är tydligt.
Jorun: På Kirseberg?
Gilbert: På Kirseberg. Och även andra vårdcentraler där det inte funka. Vi skickade ut till andra vårdcentraler som inte fungerade också. Och det måste man markera tydligt. Sen kommer vi tillbaka att vi måste ha ett ledarskap som går från högsta regiondirektören hela vägen ner och upp igen, där man har ett tillåtande klimat, där du tillåter att du faktiskt ifrågasätter, där du tål en granskning, där du i alla led är tillåtande, där primärvårdscheferna i alla lägen kan vända sig till sin divisionschef och så vidare, och där man inte är rädd för att få skit. För det är ju det det handlar om. Att man är rädd för att få skit eller att bli uppsagd eller bli utfryst och den typen av klimat kan vi inte ha i Region Skåne.
Eva: Vi ville även ha dit vår verksamhetschefs chef Karin Träff Nordström till vårdcentralen och höra personalens åsikter om allt det som inte fungerade på vårdcentralen men hon ville inte komma ut.
Jorun: Hur vet du det att hon inte ville det?
Eva: Det var till några av de fackliga representanterna som hade fått det beskedet när de försökte få ut henne via sitt fackförbund.
Karin Träff Nordström säger att informationen om tveksamheterna kring läkaren aldrig nått henne. Och inte heller personalens larm om att patientsäkerheten var hotad.
Karin: Nej.
Jorun: Men personal som vi har pratat med de säger att de för länge sen har försökt att få till ett möte med dig för att få berätta om problematiken på Kirseberg men att du inte har velat träffa dem, varför har du inte velat det?
Karin: Alltså jag känner inte igen det heller. Jag säger inte att det inte kan vara så men jag kommer inte ihåg det heller.
Jorun: För att kunna reda ut det här ordentligt så begärde vi ut väldigt mycket mejl där vi hade kunnat visa dig förhoppningsvis om det fanns eller inte fanns, men vi har ju nekats att få ut dom så att vi kommer ju inte heller längre än så här.
Karin: Nej.
Jorun: Så när du säger att du inte minns, så är det bara att köpa det?
Karin: Ja det får du ju göra.
Karin Träff Nordström säger att hon inte, innan historien med den inkompetente läkaren blev känd, visste om att patientsäkerheten på just den här vårdcentralen var särskilt dålig. Men vi har hittat två undersökningar från Kirseberg som vi vet att hon tagit del av och som är minst sagt alarmerande.
2014 gjordes en undersökning bland Kirsebergs personal och resultatet visade på extremt låga siffror vad det gäller just patientsäkerheten. Och året efter, 2015 gjordes en undersökning bland patienter över hela landet där det visade sig att Kirseberg fick absoluta bottenbetyg och var sämsta vårdcentralen i hela Skåne.
Jorun: Här står det – “Den nationella patientenkäten var också allvarlig.” Och det står lite senare också “VC Kirseberg sämst i hela landet?” Står det som en anteckning,
Karin: Vad är?
Jorun: Det är en patientsäkerhetsrond.
Jorun: För det jag tänker är iom att det var ett uppvaknande då, i fjol när ni förstod att den här läkaren hade kunnat gå under radarn, jag förstår inte din förvåning, med tanke på hur Kirseberg har mått, hur vårdcentralen har fungerat de senaste åren?
Karin: Alltså min förvåning är ju framförallt att en person med så pass stora brister kan jobba i två år utan att bli upptäckt, även på en vårdcentral som uppvisar en del brister. Ja.
Jorun: En del brister? Det är ju väldigt allvarliga brister? Du har ju vetat om de här sakerna? Du har vetat om att personalomsättningen har varit hög, du har vetat om de här undersökningarna som visar att att Kirseberg är sämsta vårdcentralen i Skåne, facket säger att de har flaggat till dig, och så säger du att du visste inte om det här – jag undrar hur är det möjligt?
Karin: Alltså att, jag visste om att den här vårdcentralen är en av de vårdcentraler som har bekymmer, det har jag vetat om. Och vi har satt in stöd både vad det gäller patientsäkerhetsarbete, vi har satt in extra chefsstöd till dåvarande verksamhetschefen vi har satt in extra HR-stöd för, i personalen och gjort uppföljningar…
Jorun: Ja du visste att verksamhetschefen inte fungerade så bra heller så hon fick en coach helt enkelt?
Karin: Ja hon fick en coach när det gällde vissa delar av hennes ledarskap ja. Ja. Och sen gjorde vi uppföljningar och sen bedömde jag att hon kunde fortsätta att jobba. Min uppgift är att försöka skapa strukturer för att det ska skapa förutsättningar och att vi ska följa upp på ett bättre sätt så att det inte faller emellan. Och sen har jag ju…
Jorun: Men det verkar inte ha lett till någonting?
Karin: Nej. … Det har ju iaf inte lett till en tillräckligt bra kultur så det här kunde hända.
Karin Träff Nordström vill i efterhand bemöta den undersökning som placerar Kirseberg sämst i Skåne med att svarsfrekvensen på 31 procent gjorde det svårt att dra några slutsatser. Men den ansvarige för undersökningen vid Sveriges kommuner och landsting, menar att ett dåligt resultat på patientundersökningen kan vara en indikation på att en vårdcentral inte fungerar bra, oavsett om svarsfrekvensen är låg. Och att en låg svarsfrekvens i sig kan tyda på att vårdcentralen har problem.
Det har nu gått drygt tre år sedan vårdcentralen i Sundsvall anmälde läkarens inkompetens. Men myndigheten som ska göra vården säker avslutade utredningen utan åtgärd. Och läkaren kunde arbeta vidare utan några problem.
Efter vårt förra reportage öppnade Inspektionen för vård och omsorg ett nytt ärende och har nu utrett läkaren i nära nio månader. Den här gången blev resultatet ett annat.
IVO konstaterar att läkaren: ”... har visat uppenbara kompetens- och omdömesbrister och att han har varit oskicklig vid utövningen av sitt yrke. Oskickligheten kan utan tvivel befaras få betydelse för patientsäkerheten.”
IVO yrkar att läkaren får tre års prövotid, alltså tre år att komma tillrätta med sina inkompetens. Nu är det upp till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, att fatta beslut i ärendet. Läkaren själv sa upp sig på Kirsebergs vårdcentral och började arbeta på grannvårdcentralen i Rosengård. Verksamhetschefen där vill inte ställa upp på intervju men säger att läkaren nu har sagt upp sig även där.
I vilket väntrum hans nästa patient sitter vet vi inte. Men vi vet att han ansökt om norsk läkarlegitimation och att svenska Socialstyrelsen har hjälpt honom med ett intyg.
Läkaren själv vill inte prata med oss men säger till IVO att han haft en mycket stressig arbetssituation både på grund av personalbristen och att han tidigt känt sig ifrågasatt. Han skriver också att hans handledning varit dålig, och att hans chefer byttes flera gånger.
Prövotid innebär inte att läkaren på något sätt blir av med sin legitimation så i väntan på om Norge vill bevilja honom legitimation kan han arbeta vidare i Sverige.
Intervju Kristian Svenberg
Kristian: ”En 60-årig…” Det står inte man eller kvinna, ”söker vårdcentral med noterat synligt blod i urinen.
Trots att det i IVOs utredning radas upp än fler exempel på hans inkompetens.
Kristian: Alltså om det kommer upprepade sådana här ärenden då är det ju som i alla skeden i livet eller i samhället eller vad som helst att man når en smärtpunkt där man kommer till en gräns. Att nu så är det nog. Alltså, skulle vi vilja gå till en läkare som har varit anmäld så många gånger? Skulle man känna sig trygg där? Eller gå till en sådan vårdcentral där en sån läkare får jobba kvar? Jag skulle inte gå till en sån vårdcentral.
Intervju Karin Träff Nordström
Jorun: Har patienterna som har gått till Kirseberg, har de varit trygga?
Karin: Alltså det var har sett, är ju fördröjning av vissa åtgärder, vissa behandlingar i dom journaler som är granskade. Och det är ju en brist som jag verkligen beklagar.
Jorun: Men det är faktiskt inte bara fördröjningar utan ni har ju funnit patienter i om den granskning ni gjorde nu i fjol som ni inte skulle ha hittat om ni inte hade gjort den granskningen och som har gått och fått felaktiga resultat?
Karin: Alltså, det gjordes en uppföljning i samband med granskningen men jag vill minnas att man ändå hade fångat upp…
Jorun: Inte utan granskningen, var de inte uppfångade. Det är flera fall i lex Mariorna där de blir uppfångade tack vare granskningen som ni gör av journalerna, hade ni inte gjort den så hade de inte hittats.
Karin: ... Det är inte den minnesbild jag har av de här lex Mariorna.
Jorun: Du är ju läkare, ska vi plocka upp dem? Ska vi titta?
Karin: Ja vi kan titta på dem… Jag det kan vi göra för att jag är…
Jorun: För det är ju såklart en högst relevant skillnad?
Karin: Ja men det är klart att det är.
Region Skånes egen granskning startade efter vårt förra reportaget om den inkompetente läkaren. När den granskningen nu slutförts har det blivit sammanlagt 10 lex Maria. Och ytterligare en anmälan där läkaren anmäls som en fara för patientsäkerheten. Men Karin Träff Nordström tror alltså att läkarens patienter som felbehandlats hittats och fått rätt vård redan innan journalgranskningen.
Jorun: Här, en 60-årig man som misstänker har något prostatabesvär. Risk för allvarlig vårdskada har förelegat då orsaken till patientens besvär inte blev utredda. Efter händelsen har vårdcentralen kallat patienten till utredning som pågår vid utfärdande av denna anmälan.
Karin: Mmm… Ja. Där mindes jag fel i så fall.
Jorun: Och det är kan ju vara jätteallvarligt såklart om man har problem med prostatan? Det skulle ju kunna vara en pågående cancer va?
Karin: Det kan va. Ja.
Jorun: Så vad tänker du om det nu då, att din bild var att de här sakerna hade fångats upp ändå, apropå min fråga ifall patienter som gått till Kirseberg – om de har varit trygga?
Karin: Ja nej har man gått till den här doktorn så har man uppenbarligen inte varit trygg. Tillräckligt trygg.
Jorun: Vad tänker du?
Karin: Vad tänker jag? Jag tänker, just nu tänker jag mest att jag är tacksam för er för att ni har hjälpt oss att hitta de här bristerna som vi inte har haft system för att upptäcka själva.
Jorun: Men jag slås ju nu av den ödmjukheten och sådär, det du visade senast när vi när jag försökte göra intervju med dig där i fjol, det var ju inte alls den här ödmjuka sidan av dig?
Karin: Nej. Men jag tänker att jag har lärt mig väldigt mycket på den här processen…
Jorun: Men till ett väldigt högt pris? Vi pratar tio lex Marior?
Karin: Ja. Till ett högt pris. Ja.
Idag är läget akut på Kirseberg. Under förra året slutade stora delar av personalen. 7 av 10 fastanställda. Inga fasta läkare finns kvar och öppettiderna har minskats på grund av låg bemanning och dålig ekonomi. Även Eva har slutat.
Intervju Eva
Eva: Det var jättemånga som slutade också pga detta att man inte kände att man kunde göra ett jobb som man kan stå för rent patientsäkerhetsmässigt. Och jag tror att man kommer till en punkt när man inte orkar mer.
Jorun: Men patienterna då? Dom…
Eva: Ja jag tror att det säkert är många som mår dåligt över det idag.
Jorun: Vad är det du tycker är…
Eva: Nej men att man kämpade väldigt länge med att få det bättre och inget hände. Och sen nu när allt detta har kommit fram med läkaren. Många patienter har farit illa. Såklart att man tar åt sig. Undrar om man kunde ha gjort något mer. Region Skåne är en stor organisation. Det måste finnas någon som kan hjälpa en om man känner att vi klarar inte vårt uppdrag. Våra patienter riskerar att fara illa, det riskerar att bli vårdskador. Och det har ju blivit väldigt allvarligt och jag tycker att någon borde stå till svars för det.