Enligt Henrik Lövgren är det den så kallade dagboken, byggmötesprotokollet och verifikationsrapporten som är de juridiskt bindande dokumenten när det gäller utförda kontroller, och inte de mer detaljerade inspektionsrapporterna. Men han kan inte svara på varför det saknas inspektionsrapporter under den olyckdrabbade perioden.
– Det vet jag faktiskt inte men de juridiskt bindande dokumenten som visar att vi var där är ändå dagboken, byggmötesprotokollet och verifikationslistan.
Men där står ju inte att jobbet är utfört?
– Jag förstår att en icke sakkunnig tolkar det så. Men det står klart och tydligt vilka som har åkt en sträcka, säger Henrik Lövgren.
Varför upptäcker ni inte några fel när ni kontrollerar vägen?
– Det är ju en fruktansvärt ovanlig händelse att det händer så här med en beläggning i efterhand. Sen är det så att det är inte lätt att upptäcka.
Det var ju ni, NCC, som asfalterade den här vägsträckan som blev en halkbana och som ledde till de här förödande olyckorna. Vilket ansvar har ni?
– Ansvaret är noga reglerat mellan oss parter, och det är viktigt att det är det. Trafikverket är väghållare och trafiksäkerhetsansvarig och vi gör kontraktsenliga jobb åt dem. Det här är fruktansvärt tragiskt, och ingen skulle vara gladare än vi om vi kunde berätta vad som hade hänt med asfaltsmassan. Men det var extremt varmt under en period och vi la ut en produktionsmässigt godkänd asfaltsmassa, säger Henrik Lövgren.
Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket, litar på att NCC verkligen har utfört kontroller av vägen två gånger i veckan under den olycksdrabbade perioden.
– Vi har pratat med den eller de personer som körde. Sedan ska det inte vara dålig dokumentation. Men jag har ingen anledning att betvivla att man har kört där. Däremot var det uppenbarligen ingen garanti för att upptäcka att det fanns problem, säger Claes Tingvall.
Att ni låter NCC som gör jobbet kontrollera sig själva låter märkligt för många av oss.
– Ja, men de har inget grundläggande incitament att dölja om det finns fel och brister. Om de har gjort ett arbete som inte är bra så har de allt att tjäna på att upptäcka det så fort det bara går. Annars kanske de måste göra om jobbet och det kan bli frågan om skadestånd, menar Claes Tingvall.
Ni fick en varning från en privatperson som mejlade er i ett tidigt skede och varnade för ett blodbad?
– Ja, det är korrekt och det lyckades vi och andra slarva bort. Men det är inte säkert att det hade gjort så väldigt stor skillnad för det talade inte om precis var.
– Men att vi hade bristande rutiner, den saken är fullständigt klar, säger Claes Tingvall.
Vem tar ansvar för att ingenting gjordes förrän efter dödsolyckan?
– Det är ju uppenbart att det är snett. Men man upptäcker det inte vare sig genom att köra eller titta eller höra, får ingen information. Det enda vi får slarvar vi bort, men vi får ingen annan information för då hade vi ju gjort något. Vi måste veta för att kunna göra. Uppenbarligen har vi en dålig teknik för att upptäcka att det är fel. Det har vi försökt jobba med nu.
Den 19 oktober 2012 la kammaråklagare Klas Engdahl ner förundersökningen om möjligt brott i samband med vägbygget och olyckorna.
– Sammantaget kan jag inte visa att någon varit så oaktsam att man kan ställas till straffrättsligt ansvar. Personen på NCC som hade som uppgift att kontrollera vägen har i förhör berättat att han gjort kontrollerna måndagar och torsdagar. Vi tyckte att det var tillräckligt med de uppgifter som han lämnade.
Men ska ni inte gå till botten med det, ska ni inte fråga om han kan bevisa att han har gjort kontrollerna?
– Ja, men i det här fallet så hörde vi personen, han berättade att han hade gjort kontrollerna och inte upptäckt något fel. Och där nöjde vi oss, säger Klas Engdahl.
Reporter: Janne Josefsson
Text: Magnus Sandelin