Foto: svt

UG-referens: ”Kampen kräver mer än ord”

Uppdaterad
Publicerad
Uppdrag granskning ·

Här är hela manuset till reportaget ”Kampen kräver mer än ord” med länkat källmaterial. När Uppdrag granskning gör ett reportage så samlas en stor mängd material in för att hjälpa reportern att bilda sig en uppfattning om vad som har hänt. Här kan du se programmet, läsa manuset och ta del av delar av det källmaterial som samlades in. I spalten ”relaterat” till vänster finns materialet samlat i en lista. Reporter är Janne Josefsson.

När övervakningsbilderna från Hökarängens tunnelbanestation tas har han varit på besök i Sverige i två veckor.

Det är den 7 december 2013 strax efter klockan 3 på lördagsnatten.

UG – Det politiska våldet

Det är en vecka kvar till nazisternas attack i Kärrtorp, några tunnelbanestationer därifrån.

Han är på väg hem till en vän för att sova.

Hans namn är Fidel Ogu och han kommer från Nigeria.

Om bara några minuter kommer han att stöta på fyra unga män.

Dom är nazister.

Minst en av dom är beväpnad.

Historien om nazisterna från Svenska motståndsrörelsen och Fidel börjar här.

På gymnasieskolan i Kärrtorp.

En morgon i november var skolan nedklottrad.

Julieta Cederlöf: – Det var ju här, dörrarna, fönstren, sen så var det den där tegelväggen jag såg, och dom väggarna då var fullt av hakkors.

17-åriga Julieta Cederlöf går på gymnasiet. Tidigare hade hon bara hört rykten om nazister i Kärrtorp. Men nu stod det klart att Svenska motståndsrörelsen fanns i området kring hennes egen skola.

Julieta Cederlöf: – Jag reagerade dels för att min familj är från Chile och flydde från fascisterna i Chile. Och jag tänkte att ingen människa ska behöva se sådana här saker för alla har upplevt olika saker. Och speciellt på en skola.

Julieta Cederlöf: – Jag var ju rädd, jag såg det här som ett hot, det är här stället jag spenderar nästan majoriteten av min tid, går varje dag till skolan, går hem härifrån på kvällen.

På nätterna fortsätter nazisterna att besöka skolan. Hakkorsen återkommer flera gånger under hösten. Och nu börjar fler saker hända på nätterna i Kärrtorp som kopplas samman med Svenska motståndsrörelsen, SMR.

En man med invandrarbakgrund jagas bort vid tunnelbanan av män som skriker sieg heil.

Teatern och flyktingförläggningen nära centrum täcks av hakkors.

Och en ung kille som är på väg hem på natten slås ner och får sparkar i ryggen efter att han uttryckt att han inte gillar nazister.

Människor i Kärrtorp blir mer och mer upprörda, rädda och arga.

Som en protest mot nazisternas närvaro bestäms att en demonstration ska hållas på torget söndagen den 15 december. 

Julieta beslutar sig för att gå dit tillsammans med sin farmor.

Samtidigt mobiliserar nazisterna.

2013-12-14 15:10:49:

”Hej, boka upp eran söndag. Rödingarna ska arrangera.”

Ledare i motståndsrörelsen skickar meddelanden till sina anhängare runt om i Stockholm.

2013-12-14:17:22:47:

”Inga stora identifierbara tryck på kläderna. Gärna mörka kläder. Vi ska vara motdemonstranter.”

På söndagen samlas dom några kilometer från torget.

Dom leds av Emil Hagberg, för SMR i Stockholm.

Nazisterna och på vägen till Kärrtorp köps glasflaskor som de stoppar på sig. Dom marscherar mot centrum. Sen går dom till attack.

När dom kommer in mot torget står Julieta och hennes farmor mitt i folksamlingen under ett svart paraply.

Dom drygt 30 nazisterna kastar glasflaskor mot folksamlingen. Sen ger dom sig på en grupp demonstranter som omedelbart gör motstånd. Några av dom tillhör den våldsamma vänstergrupperingen Revolutionära Fronten. Efter några minuter börjar folket på torget att pressa tillbaka nazisterna under tunnelbanan, bort mot skogen.

Den som blir svårast skadad är en aktivist från motståndsrörelsen, som knivhuggs av en medlem i Revolutionära fronten som menar att han försökte skydda demonstrationen.

Polisen griper en stor grupp nazister på palts misstänkta för bland annat våldsamt upplopp, misshandel och hets mot folkgrupp.

Julieta Cederlöf: – Det skulle kunnat påverka mig negativt. Att jag fick ett trauma. Och absolut så var det lite av ett trauma, men det gav mig mer styrka. Det där adrenalinet jag kände, det var att jag kommer inte sluta kämpa för det här. Och jag kommer inte låta rädslan ta över.

Reporter: – Jag har tänkt på det här “Inga nazister på våra gator”, har inte dom rätt att vara här?

Julieta Cederlöf: – Dom här nazisterna dom går ju emot demokratin som är en del liksom, alltså en regel i Sveriges samhälle, så nej jag tycker inte dom har rätt att vara här.

För nazisterna blir attacken i Kärrtorp en framgång. I ett till en av dom häktade ledarna skriver en aktivist att Svenska motståndsrörelsen nu är kända över hela världen.

Dom flesta av dom misstänkta efter Kärrtorp är

Det är en helt ny generation nazister.

Och det är när vi följer deras spår som vi hör talas om en historia som aldrig tidigare har berättats.

Sju dagar före Kärrtorp befinner sig flera av aktivisterna från Svenska motståndsrörelsen i Hökarängen. Det är då dom möter 36-årige Fidel Ogu från Nigeria. Vad var det egentligen som hände den där natten när han lämnade tunnelbanan?

Polis 1: – Hej.

Fidel Ogu: – Hey.

Polis 1: – Du har fått en kallelse?

Fidel Ogu: – Sorry?

Polis 1: – Du har fått en kallelse för att hämta beslag?

Fidel Ogu: – I speak English?

Polis 1: – You have a paper?

Fidel Ogu: – Yeah, that’s what I am here for.

Polis 2: – Det var Ogu, Fidelis.

Fidel Ogu: – Yes.

Polis 2: – Vi har dina saker här. Men det är så pass mycket att jag måste komma runt. Vi kommer inte under här för att titta vad det är. Jag går runt.

Fidel Ogu: – Ok.

Fidel är på polisstationen i Söderort i Stockholm. Nu hämtar han ut kläderna han hade på sig kvällen för två månader sen.

Polis 2: – Det är dom här sakerna. Skor, skor, mössa, jeans, byxor, tröja, skjorta, jacka.

Fidel Ogu: – It’s the jacket. What tha fuck… It is destroyed. It’s all blood in there…..

Han blev jagad, knivhuggen i magen och enligt läkarna var han bara några minuter från att dö. Polisen inleder en förundersökning om försök till mord.

Men vad hade han gjort?

Varför gav nazisterna sig på just honom?

Ur striptease 1991:

Janne Josefsson: – Gator i Sverige satta i brand. Nationalister och rasister ser inte sig själva som vettvillingar och våldsamma galningar. Dom står på den goda sidan i den vita kampen för överlevnad. Stolta idealister mot det etablerade samhället. Våld mot våld.

Ur striptease 1995:

Skanderande skinheads: – Skinheads, skinheads, skinheads, skinheads!

Svenska motståndsrörelsen är en direkt förlängning av 90-talets högerextrema rörelser.

Ur striptease 1995:

Skanderande nazister: – Sieg heil, sieg heil, sieg heil.

Skanderande nazister: –Vit makt – judeslakt! Vit makt – judeslakt!

Idag heter SMR:s ledare Klas Lund. Han är Sveriges kanske mest kände nazist.

I slutet av 80-talet dömdes han mot sitt nekande för dråp på 21-årige Ronny Landin som dödades en midsommarnatt i Stockholm då han försöker stoppa ett bråk med skinheads.

Ronny Landin blir det första riktigt uppmärksammade dödsfallet i nazismens spår i efterkrigstidens Sverige.  Efter det finns det många offer och platser som vi har lärt oss namnen på.

14 årige John Hron i Kode.

Den homosexuelle hockeyspelaren Peter Karlsson i Västerås.

Fackföreningsmannen Björn Söderberg i Stockholm.

Och poliserna Olle Borén och Robert Karlström i Malexander.

Men det fall jag själv minns allra tydligast påminner mig om attacken mot Fidel. Det hände i Klippan 1995.

Ur striptease 1995:

Janne Josefsson: – En svart man klev av bussen i det lilla skånska samhället Klippan för två månader sedan. Han höggs ihjäl på öppen gata. Två unga nynazister är nu misstänkta som gärningsmän och dom har också erkänt. Strax efter mordet så las ett svartmålat kålhuvud intill platsen som en trofé över dådet. En lapp fanns med och texten löd: ett minne till en man som inte tillfört landet mer än en stor kostnad.

Janne Josefsson: – Man hade öppet hotat att döda negrer. Man hade bränt kors i centrum. Varför satte ingen stopp? Ville ingen? Såg ingen något? Hörde ingen? Tecknen var ju så tydliga om man ville.

Jag mötte dom militanta nazisterna och deras sympatisörer många gånger under mina reportage på 90-talet. Sen blev det tyst. Trodde jag kanske att den renodlade nationalsocialismen med sitt våld och judehat försvunnit?

Dom senaste åren har högerextremister mobiliserat över hela Europa. Och Svenska motståndsrörelsen har länge känt medvind.

Ur video från Svenska motståndsrörelsen 2008:

Magnus Söderman: – Nej kamrater jag har ingenting emot barbari. Snarare måste vi väcka barbarerna inom oss för att få rätsida på detta. Barbarer var det som behövdes idag på vägen hit, barbarer är det som kommer behövas. Barbariet är inte det enda ursvenska men det finns där, det har du rätt i Reinfeldt. Och vi ska väcka upp det igen, du ska få se på ett ursvensk barbari. Värre än vad som någonsin skådats på denna planet.

Publik: – Ja!

Magnus Söderman: – Och barbarerna, vi, ni ska dra fram på våra gator och torg, genom våra städer och vår landsbygd och fienden kommer att darra och när stormen väl har lagt sig, så kommer vi inte att behöva sjunga om fornstora dagar, då kommer vi att leva i dom, i ett svenskt Sverige, för Sverige förblir svenskt. Hell seger, hell seger, hell seger!

Ideologerna talar om striden på gatan. Men hur långt är dom beredda att gå för ett vitt befriat Norden?

På 90-talet pratade dom öppet om att döda rasfrämlingar.

Nu söker jag dom igen för att få svar på mina frågor.

Vad står SMR för idag?

Och hur förklarar dom överfallet på Fidel?

Jag är i det lilla samhället Sunnansjö i Dalarna.

Här i närheten har delar av riksledningen för Svenska motståndsrörelsen bosatt sig. Dom kallar det .

I Sunnansjö bor bland andra Emil Hagberg. Han var den som kommenderade nazisterna under attacken i Kärrtorp. Från Dalarna styr han över SMR:s medlemmar i Stockholm.

Han är 29 år och tidigare bland annat dömd för vapenbrott, , .

På en aktion med SMR i Bollnäs 2012 berättar han öppet hur han anser att politiker – folkförrädarna – ska behandlas.

Ur video från Svenska motståndsrörelsen 2012:

Emil Hagberg: – Jag personligen tycker att vi fan ska släppa ut kommunpolitikerna som är ansvariga för det här och hänga dom i ett träd. Vi ska stoppa mångkulturen. Det ska bo vita människor i det här landet.

Direkt efter attacken i Kärrtorp grips Hagberg och döms senare till fängelse.

Genom hela polisutredningen i förhören och vägrar svara på frågor.

Men under rättegången berättar han för första gången sin version.

Han menar att aktionen inte var en officiell SMR-demonstration och att allt det som hände i Kärrtorp var självförsvar.

Emil Hagberg: – Vi avancerar in på torget.  Och där blir det bråk. Handgemäng. Sen kommer polisen in i bilden. Det första dom gör, taskmörtar som dom är. Är att spraya ner vårt främsta led med pepparspray.  Så att dom får, dom blir halvblinda då. Dom villar ju runt där. Så att vi får ju föra dom bakåt.

Åklagare: – Varför ville du beväpna dig med flaskor?

Emil Hagberg: – Därför att om det då skulle bli bråk så ville jag kunna försvara mig.

Åklagare: – Ok. Varför just flaskor?

Emil Hagberg: – Ja, det funkar, det är någonting som väger och som man kan kasta på människor.

Åklagare: – Mm.

Johan: – Hoj hoj!

Johan jobbar på den lilla lanthandeln i Sunnansjö.

Här möter han byborna varje dag när dom handlar mat och hämtar postpaket.

Men det är först hösten 2013 som han inser att det bor nazister i byn.

Johan: – Jag fick väl egentligen reda på det först efter asylboendemötet, ja, att dom hade flyttat hit.

Janne Josefsson: – Du hade ingen aning innan?

Johan: – Nej, jag hade ingen aning och jag liksom brydde väl mig inte heller, liksom så va.

Janne Josefsson: – Visste du vad SMR var?

Johan: – Nej. Ingen aning, ingen aning. Men jag vet nu.

Det är den 14 oktober 2013. Migrationsverket håller ett möte i det gamla hälsohemmet Tallmogården. Det ska öppnas en flyktingförläggning i Sunnansjö. Längst bak i lokalen står Johan och lyssnar.

Mötesdeltagare: – När människor kommer hit och vi vet att dom har rätt att gå i skola och rätt att…

Reporter: – När du kom till Tallmogården på det här mötet där dom berättade att det skulle komma asylsökande, vad hade du själv för inställning till att det skulle komma flyktingförläggning hit?

Johan: – Jag var försiktigt positiv, dels på grund av att jag kände att det kan liva upp byn litegrann, med lite nya ansikten och lite nytt blod osv. Men samtidigt var det mycket frågor för vi visste ju ingenting, vi visste ju bara, vi hade fått hört någon siffra någonstans att 180-183 nya personer i lilla Sunnansjö, det är mycket, en stor ökning i procent va. Så man var samtidigt lite orolig också trots att man försöker se det positivt.

Under mötet är det många från Sunnansjö som är oroliga och ställer kritiska frågor. Men plötsligt börjar en liten grupp skilja ut sig. Det visar sig vara några ur ledningen för Svenska motståndsrörelsen som nu för första gången visar sina åsikter inför hela byn.

Pär Öberg: – Många som bor i Sunnansjö har ju valt att bo där just för att det bor mycket svenskar och att dom trivs där. Det finns ju massa andra ställen där det finns billiga bostäder om man nu vill bo bland massa flyktingar och främlingar. Finns ju många sådana ställen i Sverige men det är ingen som vill bo där.

Den som pratar är presstalesmannen för SMR Pär Öberg som också bor i närheten. Under mötet kommer han med flera hätska angrepp mot flyktingar. En fotograf från lokalnyheterna sätter till slut på sin kamera men hinner inte spela in de värsta utfallen som folk kan vittna om.

Johan: – Ja dom undrade väl när det skulle bli första gruppvåldtäkten i Sunnansjö och sådana grejer. När det skulle bli typ första knivmord osv. Men dom blev väldigt bra bemötta direkt av byborna som ställde sig upp på plats direkt och sa ifrån att det här är inte ok, den här människosynen den accepterar vi inte.

Mötesdeltagare: – Ja, sådana där frågor svarar jag inte på. Det är din syn här i Sunnansjö som är fruktansvärd och jag hoppas att…

Pär Öberg: – Du vet ingenting om min människosyn.

Mötesdeltagare 2: – Skärp dig för fan!

Pär Öberg: – Jag tycker vi ska rädda hela världen men absolut inte med geografiska omförflyttningar av folk. Det löser ingenting. Den här massinvandringspolitiken blir vår avgrund.

Det är en slags ödets ironi.

På den plats som SMR har flyttat till i sökandet efter det genuint svenska utan rasfrämlingar och mångkultur har nu inte bara en, utan två flyktingförläggningar kommit på kort tid.

Och SMR:s närvaro på mötet i Sunnansjö fick direkt motsatt effekt. Invånarna i byn har vänt sig mot nazisterna. Asylboendet på Tallmogården har blivit en framgång.

Johan: – Vi har ju löst det. Det har ju varit fantastisk hjälp från bybor, från kyrkan ja från bygden överhuvudtaget. Det har samlats in kläder och ja det är fantastiskt, det bakas bullar, dom åker upp och bjuder på bullar, dom som bor på Tallmogården bjuder in bybor för att käka mat. Dom lagar mat och vi försöker att göra vårt bästa.

Johan: – Jag kan tycka att det kommer för mycket invandring, det måste integreras det som redan finns i Sverige, jag tycker att det skötts väldigt dåligt. Men samtidigt så måste vi ta hand om dom, vi måste ju hjälpa dom som kommer. Och det är ingen på Tallmogården som är där nu som kan rå för att Sverige har en relativt dålig flyktingpolitik. Dom skall inte få skulden för det dom måste vi hjälpa.

Reporter: – Då ringer jag då.

Svenska motståndsrörelsens presstalesman Pär Öberg, som var mest aktiv på mötet på Tallmogården, bor själv i en by nära Sunnansjö.

Jag har haft flera kontakter med honom och SMR har meddelat mig att dom är mycket tveksamma till att ställa upp på en intervju eftersom dom misstror media i allmänhet.

Pär Öberg: – Pär.

Reporter: – Hej Pär, det här var Janne Josefsson.

Pär Öberg: – Jamen tjena.

Reporter: – Hallå.

Men när jag ändå är på plats i Sunnansjö ringer jag honom i förhoppning om ett möte. Till min förvåning tackar han ja.

Reporter: – Ja, det kanske är bättre då men var i Ludvika i så fall?

Reporter: – Jag är där om en halvtimme då.

Pär Öberg: – Ok.

Reporter: – Det är bra Pär.

Pär Öberg: – Ja.

Reporter: – Hej, hej!

Jag står i Ludvika centrum och väntar på Pär Öberg. Han är försenad men är på väg. Till slut så kommer han. Men jag har lovat att inte filma.

Fidel Ogu: – I told my brother that I was stabbed. I said please don’t tell my mother. Because my mother she have high blood pressure. So I didn’t tell my mom. After two weeks three weeks then I told her that I was stabbed. I still get the same reaction but I am like everything is okay now I am still here. So she was crying.

Fidel Ogu är tillbaka i Hökarängen. Han ska visa oss platsen där han var nära att dö. När han går hem den där natten före jul har han varit på besök hos sin vän i Sverige i två veckor.

Fidel Ogu: – I was listening to the music I was walking home. Down there as I was walking. I was walking normal like I wasn’t thinking anything was going to happen that night. So as I get here in this square, I saw the group of guys that was somewhere there behind.

Reporter: – Behind the corner there?

Fidel Ogu: – Yes behind the corner there. And they said hello, like tjena then I stopped you know. Then I want to hear what they try to say.  You now maybe they needed help or something. So as I took my earphones out like I want listen to them what they want to say. Then I got stabbed here. So deep. In my stomach.

Reporter: – They stabbed you?

Fidel Ogu: – Yes they stabbed me and it was deep then. When I found they had stabbed me and.

Reporter: – Was it exactly here?

Fidel Ogu: – Yes it was here, I ran so fast, run and they where chasing me.

Reporter: – They where chasing you?

Fidel Ogu: – Yes they were chasing me

Reporter: – Just one of them or?

Fidel Ogu: – Yes, the guy with the knife you know.

Reporter: – How many where they?

Fidel Ogu: – They where four guys here. I was bleeding; I had to hold my stomach. Like this. So that, then I run so fast and they where chasing me across this line. Then he stopped over here I think.

Reporter: – And he had his knife with him?

Fidel Ogu: – Yeah, they wanted to stab me more. They stopped here and then went back.

Reporter: – Did he screamed anything or?

Fidel Ogu: – Yes he was screaming but it was in Swedish, I couldn’t understand what he was saying.

Det finns flera vittnen runt torget i Hökarängen den här natten. Trots att det råder förundersökningssekretess får vi via källor insyn i polisutredningen om överfallet på Fidel.  

Vi pratar med flera personer som sett dom fyra nazisterna på torget.  Dom berättar att en i gruppen har kniv och att dom skriker sieg heil. Ingen ser själva hugget men flera personer hjälper Fidel när han stapplar iväg från gruppen och tar sig för magen.

Fidel Ogu: – I was bleeding so much and I was getting cold I can’t breathe. Then the ambulance took me to the hospital.

Reporter: – How serious?

Fidel Ogu: – It was so serious and the doctor says I was so lucky to be alive today.

I really want to know why they stabbed a guy, I was just going home like a normal people but because I stopped to listen to them. That’s why I get stabbed. I think it’s normal when someone say hello you have to stop, you know. So I don't know the reason. And that reason you know I think about it every day. Why did they stab me? Did I do anything wrong? Did they know me? Is there anything that I do? So I want to know why they stabbed me I just want to know why. Because I don't know why. I wish they had tell me why.

Men Fidel är inte den enda som möter nazisterna den här natten. När vi backar filmen från övervakningskamerorna 11 minuter innan han anländer till perongen upptäcker vi ytterligare en händelse.  

Då kommer nämligen en annan svart man.

Vad som sker fångas från olika kameravinklar.

Dom fyra nazisterna har just klivit av från samma tåg.

I polisförhören kan vi läsa mannens berättelse.

Han uppger att han åkte med Gröna linjen från Farsta till Hökarängen.

När han kliver av tunnelbanan ser han två män som stirrar på honom

Han säger, ”Tja, vill ni någonting?”. Männen svarar: ”Vi gillar inte såna som du”.

Han upplever det som att han nu står ensam på perrongen med dessa fyra okända män.

En av dom säger ”Vi är nationalister och gillar inte såna som du, negerjävel”.

Mannen berättar att dom sen börjar gå på honom med knytnävsslag samtidigt som dom säger ”vi ska döda dig negerjävel”.

Han börjar försvara sig och backar. I handen har han en flaska.

Han får ett slag över sitt vänstra öga och slår tillbaka och ser att en av dom blöder. Sen hör han hur mannen till höger säger ”ta fram kniven”.

Han börjar springa och hör hur dom andra springer efter honom.

Männen jagar ut honom mot torget där ett annat vittne hör dom skrika sieg heil och negerjävel samtidigt som en av dom har en kniv.

Men den svarte mannen i den gröna jackan kommer undan och klarar sig. Det gör inte Fidel.

Till en början kan dom fyra på övervakningskamerorna inte med säkerhet identifieras. Men en vecka senare griper polisen nazisterna som går till attack i Kärrtorp. Då upptäcker man att tre av dom som är i Hökarängen tillhör Svenska motståndsrörelsen.

Efter bråket på tunnelbanan rör sig nazisterna kring torget. Dom fortsätter skrika och söka bråk. Mannen i den gröna jackan återvänder med en vän men blir återigen bortjagad.

Till en annan man går nazisterna fram och frågar: har du sett någon neger här?

Sen kommer Fidel.

Reporter: – Do you have any pain now?

Fidel Ogu: – Yeah. I have pain from here. It was a major operation.

Reporter: – All up there.

Fidel Ogu: – From here. I was stabbed there deep there. Dangerous place. Yeah. So that night was horrible man. I am happy that I am still alive.  If I can change one thing that night I will like I will change the way they are think. Even if they hate foreigners why do I have to be the one? That have to stabbed. There is a lot of people living here in Sweden right? That’s a lot of people living here. So why do we have to be the subject that have to receive the pain you know all the time?

Strax efter överfallet på Fidel kan vi följa nazisterna när dom lämnar brottsplatsen. Dom går lugnt därifrån.

En av dom blickar tillbaka mot torget.

Där finns ingen övervakningskamera.

Trots historien av våld och retoriken om barbari så är fallet Fidel känsligt för Svenska motståndsrörelsen. Och frågan är: kan man verkligen ställa ledarna till svars när enskilda medlemmar begår brott?

Jag vill ställa mina frågor direkt till SMR i en öppen intervju.

Det är därför jag träffar presstalesmannen Pär Öberg på gågatan i Ludvika.

Med på mötet är också ledaren för Norska motståndsrörelsen, som också bor i Dalarna. Han hejar lite försiktigt men säger inte många ord.

Dom tackar båda nej till en coca-cola eftersom det är ett multinationellt bolag och sådana gynnar man inte som nationalsocialist.

På SMR:s hemsida Nordfront presenteras Pär Öberg även som juridisk rådgivare och medlem av riksledningen.

Han har en lång historia i vit makt-rörelsen.

För mig berättar han att han vill kunna se sina egna barn i ögonen.

Det är därför han är en frihetskämpe och mot det mångkulturella samhället, som han säger. Vi är sedda som terrorister av SÄPO och media ljuger om oss, säger han.

Han ger ett trevligt och sjyst intryck och det slår mig: hur kan en sådan person ha befunnit sig i en rörelse så full av hat och våld i flera decennier?

Under rättegången efter Kärrtorp vittnar Pär Öberg om hur SMR är uppbyggt.

Pär Öberg: – Man skulle kunna säga att vi är strukturerade som vilket företag som helst. Företag har ju valt en strukturering av en anledning, det är att det är ett effektivt sätt att styra på. Man har en chef. Man har underchefer. Och man har underchefer under det. Och i vår organisation har vi en chef som heter Klas Lund. Under det sitter det här riksrådet som jag är med i då.

Att lojalt lyda sin ledare är helt centralt för att vara med i SMR. Och i dom officiella reglerna slås det tydligt fast att en aktivist i motståndsrörelsen inte oprovocerat får gå till attack. Ett överfall som det på Fidel borde alltså leda till uteslutning. För enligt dom själva är SMR ingen kriminell organisation.

Jag nämner inte historien om Fidel när jag träffar Pär Öberg. Först vill jag veta om SMR ställer upp på en intervju.

Kort efter mötet hör han av sig. Han säger att ledningen tackar ja. Men det finns ett villkor: att intervjun ska göras i mitt eget hem.

På min skyddade adress.

Plötsligt blir situationen känslig och personlig. Jag uppfattar det som ett hot. Om jag gör något som dom ogillar, ja då vet dom i så fall var jag bor.

Fidel överlevde natten i Hökarängen. Nu lämnar han snart Sverige. Men när vi granskar fler av nazisterna som gick till attack i Kärrtorp visar det sig att han inte är motståndsrörelsens enda offer.

Det är den 29 september 2012. Nattbuss 791 har precis lämnat Gullmarsplan i Stockholm.  

I mitten av bussen sitter Emanuel som är på väg hem. Vad han inte vet är att bredvid honom står en nazist från Svenska motståndsrörelsen.

Emanuel: – Nu är det lite folk i bussen men då står det då folk i hela gångarna som det ofta blir på nattbussen. Och jag överhör deras samtal och då hör jag att han måste städa undan flaggan från väggen som han säger för dom ska komma hem och kolla hos mig. Och han säger att det är ett hakkors han har på väggen och då frågar jag så du är alltså nazist ja säger han, vad är det med det?

Emanuel: – Jag tycker bara det är helt sjukt att man står och säger det på en full nattbuss. I dagens samhälle stå och säga att man är nazist och säger du det högt så är du ju stolt över det. Du vill att det ska höras. Och det var väl därför jag ifrågasatte för jag tycker verkligen att det är både läskigt och absurt att folk är nazister i dagens samhälle.

Emanuel: – Vi har en liten lättsam diskussion först till att börja med men sen kommer en av min tjejkompis fram som satt längre bak i bussen, hon börjar skrika någonting åt honom och han blir väldigt fort aggressiv och frågar om inte vi ska gå ut göra upp och jag säger nej jag vill verkligen inte slåss med dig, jag vill inte slåss med dig, jag vill bara prata. Sen stannar bussen efter 5-10 minuter och han ska av i Juliaborg som det heter. Och då ropar han på en kompis just när han ska kliva av. Och dom går av bussen och sen står dom och håller för bussdörren och då kör inte chauffören. Då står dom utanför bussen och börjar skrika leve nationalsocialismen och sieg heil och kallar min kompis fitta och hora och allt vad dom kommer på. Sen det hör inte jag men det säger mina tjejkompisar att dom hör att dom frågar varandra: ska vi ska vi göra det ska vi göra det? Och då springer bägge två upp med varsin kniv, morakniv upp på bussen.

Emanuel: – Han försöker hugga mig, Han försöker inte bara vifta med den. Så jag slänger mig bak i bussätet jag satt i sparkade mot honom och försökte hålla undan hans armar. Då får man ju tunnelseende och blir totalt livrädd. Det går jävligt fort. Dom är väl inte uppe på bussen mer än 10-15 sekunder säkert.  Och sen helt plötsligt springer dom därifrån

Emanuel: – Då är man väl lite i chock. Jag sätter mig och försöker trösta min kompis som hamnar i något slags paniktillstånd. En annan kompis som inte har varit med i diskussionen någonting börjar ringa polisen ganska tidigt då dom börjar skrika saker. För han tänkte väl det här kommer att urarta.

Nazisterna själva säger att dom drog kniv för att dom kände sig hotade. Dom grips direkt efter attacken på bussen. Då upptäcker polisen en koppling som ska lösa ett mord på 22-årige Joakim Karlsson i Vallentuna. 

Emanuel: – Dom tog dom med knivarna nära Juliaborg. Och i slidan på kniven hittade dom blodet från den mördade killen och det var där någonstans som vi förstod att dom skämtade inte utan att dom verkligen verkligen försökte skada oss.

Reporter: – Hur tänkte du då när du fick reda på att dom vart inblandade?

Emanuel: – Då vart man ju, det var jävligt otäckt var det ju.

En vecka före attacken på bussen står dom två nazisterna i Vallentuna centrum tillsammans med en tredje man som också tillhör SMR.

Det är då Joakim Karlsson kommer.

Varför dom ger sig på honom vet vi inte.

En av nazisterna hävdar att situation kändes osäker och att Joakim Karlsson var beväpnad, men det bevisades aldrig.

Han får åtta knivhugg i ryggen och flera sparkar mot huvudet och avlider kort därefter.  

Vittnen har berättat att aktivisterna från SMR tidigare under kvällen beväpnat sig med knivar och batong för att leta upp en grupp invandrarkillar som dom hade en konflikt med.

Dom unga männen är maskerade och flyr från platsen. En vecka senare kliver två av dom på nattbuss 791 vid Gullmarsplan.

Emanuel: – Det är blandat. Klart det känns bra att man la sig i men sen samtidigt så kan man väl ibland känna att fan vad nära det var att det gick åt helvete. Det är väl både och skulle jag säga.

Alla tre som gav sig på Joakim Karlsson är födda på 90-talet och tillhör Svenska motståndsrörelsen. Dom hade under en längre tid deltagit på organisationens möten och aktiviteter.  Men enligt SMR är bara en av dom fullvärdig medlem.

Han har varit på rymmen i snart två år och är häktad i sin frånvaro. Den andra döms mot sitt nekande till sluten ungdomsvård för mord.

Den tredje frias eftersom han avviker från platsen innan knivhuggen sker.

Han döms för attacken på bussen.

Men ledarna för motståndsrörelsen utesluter honom inte.

Han fortsätter närvara på möten och demonstrationer och blir senare en av dom viktigaste personerna bakom Svenska motståndsrörelsens mobilisering i Kärrtorp.  

Han grips på torget den 15 december.

Och han kommer att åtalas för att ha sprayat hakkors på Julietas skola.

När husrannsakan görs hos dom tre unga männen hittas flera knivar.

En av dom har Svenska motståndsrörelsen haft till försäljning på sin egen hemsida. På kniven står: “Kampen kräver mer än ord”.

Jag tänker mycket på motståndsrörelsens krav för att göra en intervju. Att släppa in dom i mitt eget hem. Jag har mött deras hat, blickar och utfall mot mig utanför rättssalarna. Till slut bestämmer jag mig för att säga nej.

Istället skickar jag ett brev med mina frågor:

Varför utesluts inte personer som begår grova våldsbrott?

Hur förklarar dom överfallet på Fidel?

Och vad har ledningen för ansvar när unga aktivister går från ord till handling?

Ur video från Svenska motståndsrörelsen 2008:

Magnus Söderman: – Du ska få se på ett ursvenskt barbari värre än vad som någonsin skådats på denna planet.

Det vi ser i Sverige idag är förmodligen den största nazistiska mobiliseringen i modern tid. Högerextremisterna är stärkta och inspirerade av utvecklingen som pågår i hela Europa.

Svenska motståndsrörelsen står för kampen på gatorna.

Men flera tongivande medlemmar har nu gått över till Svenskarnas parti.

Nazister som vill föra kampen parlamentariskt.

En av dom är ideologen och talaren Magnus Söderman som 2008 på Folkets marsch håller talet om barbari. 

Om fem månader kan hans nya partikamrater väljas in i 30 kommuner över hela Sverige.

Ur video från Svenskarnas parti 2013:

Magnus Söderman: – Sverige förblir svenskt.

Reporter: – Hur känns det att detta vackra område i Dalarna, Sunnansjö att det får en stämpel på sig att här bor SMR:s ledning?

Johan: – Ja jag vet inte, dom lär ju bo någonstans det är ju så vi kan ju inte kasta ut dom så är det ju.

Reporter: – Har du satt dig in i deras åsikter om vad SMR är?

Johan: – Ja det har jag gjort. Det här med förintelseförnekelse det är inte ok tycker jag och många med mig. Men det som skrämmer mig mest när det gäller Nordfronts hemsida det är kommentatorsfälten.

Reporter: – Vad ser du där?

Johan: – Ja jag ser väldigt hetsiga kommentarer, mycket hets mot folkgrupp ibland är det rena dödshot.

Reporter: – Hur då, hur yttrar det sig?

Johan: – Det kan stå varför inte slå ihjäl negern eller och så vidare.

Reporter: – Hur tänker du då?

Johan: – Då tänker jag att det här är väl inte ok va, jag tycker att liksom nä det känns inte bra. Och då blir man samtidigt å känna att man har dom så nära in på sig.

När Fidel hämtar ut sina kläder från polisen har det gått två månader sedan han klev ut på torget i Hökarängen den där natten före jul.

Om några dagar lämnar han nu Sverige.

Fidel Ogu: – Before I came here I didn’t know about racists or anything that they don’t want people to be around; you know the foreigners or anything. You know I was thinking it’s a normal place and people are normal, I didn’t think about have to be being scared of people. Now I watch out a lot.

Fidel Ogu: – Those guys after this maybe they don’t know who they stabbed that night. After all this maybe they will see that I am still alive. That I made it. Yeah...

En kort stund innan nazisterna möter Fidel i Hökarängen kan vi följa dom inifrån tunnelbanevagnen. Vad dom säger till varandra vet bara dom själva. Men dom verkar glada, dom kramas och dom lattjar med en kniv.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

UG – Det politiska våldet

Mer i ämnet