Foto: svt

UG-referens: Upploppen i Husby

Publicerad
UPPDRAG GRANSKNING ·

Här är hela manuset till reportaget ”Upploppen i Husby” med länkat källmaterial. När Uppdrag granskning gör ett reportage så samlas en stor mängd material in för att hjälpa reportern att bilda sig en uppfattning om vad som har hänt. Här kan du se programmet, läsa manuset och ta del av delar av det källmaterial som samlades in. I spalten ”relaterat” till vänster finns materialet samlat i en lista. Reporter är Petter Ljunggren.

Niclas Andersson: – Vi såg det inte komma den här gången.
Reporter: – Det står i er egen lokala utvärdering då att ni blev överraskade. Varför blev ni det?
Niclas Andersson: – På vilket sätt blev vi överraskade?
Reporter: – Över de här upploppen att det tog fart i Husby just.
Niclas Andersson: – Hade vi gissat så hade vi gissat att det här kunde ha startat någon annanstans.

Ur polisvideo:
Polis: – Och från Kilo Robert. Stenkastning på polispatrull. Mycket ungdomar på taket, kom.

Niclas Andersson: – Men någonstans har det blivit en normaliseringsprocess även för polisen att bilar blir utsatta för skadegörelse och poliser blir utsatta för brottslighet… det har blivit någon slags normalbild i området och det är väldigt olyckligt att det är så.

Fahd Luyombya: – Det var väl ungdomar, de var maskerade. Man såg inte vilka. Och dom som jag kände igen som stod här, unga människor, dom försökte jag skicka hem. Men dom jag inte kände igen vad, ”vem är du, vad gör du här, hur har du kommit hit?”.

Upploppen ska sprida sig och Stockholmspolisen ska få uppleva en av sina värsta nätter någonsin.

Johnny Lindh: – Den omfattning det fick, och spridning i och inte bara Stockholm, utan hela landet den var ju extrem, va. Men det visar ju också att det finns ju en grogrund, det finns de här spänningarna, va. Vi har alltså skapat ett vi-och-dom-samhälle.

Reporter: – Hej! Nu har vi kameran med oss.

Det var ett år sedan upploppen rasade här i Husby. Brinnande bilar och stenkastning. Husbygårdsskolan brann, Husby Centrum vandaliserades.

Mehmet Özkan: – Det var många stenar de har kastat i pizzerian. Tjugo, tjugofem stycken sådana, fyra fem kilogram ungefär.
Reporter: – Så här stora stenar? Tjugo, tjugofem?
Mehmet Özkan: – Tjugo, tjugofem stycken. Bland annat här inne.

Totalt brann det 350 bilar i städer runt om i Sverige.
Dessutom många skolor och ett par centrumanläggningar.
Bara i Stockholms län angrep polisen och brandkår i ett 40-tal fall.

Mehmet Özkan: – Härifrån det var ett stort hål. De andra var bara stenhål. Så små. Men här det var helt… De gick igenom.
Reporter: – Varför gjorde de det då?
Mehmet Özkan: – De var ungdomar, 12-13-åringar… De vet inte.

Fahd Luyombya: – Tjena grabbar!
Grabb 1: – Är det bra?
Fahd Luyombya: – Det är bra. Själv?

Fahd Luyombya är kontaktperson mellan fastighetsbolag i området och ungdomar.

Reporter: – Och vilka var det som drog igång det tror du?
Fahd Luyombya: – Det var ju folk från Husby som drog igång det. Sen vet jag inte om det var ungdomar, ungdomar var ju med, men jag vet inte som var med på själva planerarna… Jag tror det var folk från Husby som ville säga sitt, som vill göra som röst hörd.

Reporter: – Vad berodde allting på?
Mehmet Özkan: – Jag vet inte… De sa varför polisen sköt den här mannen, han var oskyldig och… Bara att komma och skjuta den där mannen liksom, för ingenting. Så efteråt det blev upplopp alltså.

Paris 2005. Två pojkar med invandrarbakgrund dör efter att ha gömt sig undan polisen.
Reporter: – Bråken började i fredags sedan två tonårspojkar dött av elektriska stötar då de gömt sig för polisen i en transformatorstation.

London 2011. En svart man skjuts ihjäl i den fattiga stadsdelen Tottenham.
Reporter: – Orsaken bakom upploppen är att en 29-årig fyrabarnspappa blev ihjälskjuten av polisen i Tottenham. I samband med att han skulle gripas, i torsdags.

Anklagelser om polisvåld är en utlösande faktor i flera stora upplopp i städer runt om i världen.

I maj förra året så sköts 68-årige Lenine Relvas Martins till döds i Husby i samband med ett polisingripande. Det blev en tändande gnista.

Och upploppen som startade i Husby spred sig och betraktas som de mest omfattande i Sverige i modern tid.

Det finns många svar på varför upplopp som det i Husby startar. En grogrund är segregation och ekonomiska klyftor, enligt forskare. En annan är lågt förtroende för polisen.

Ung man: – ... 69 år va?

Johnny Lindh har varit närpolischef i Rinkeby och Tensta och leder ett EU-projekt för att förebygga och ingripa mot upplopp, som det i Husby.

Johnny Lindh: – Det är hela tiden en balansgång va, och ju mer polisen trycker på och är repressiva, ju mer motstånd blir det ju i de här områdena. Och det kan vi ju se internationellt också.

Jag ska försöka ge en bild av vad som hände under den vecka när stenkastningen och bränderna spred sig och upploppen rasade som värst.

Och i de dokument vi fått fram talar polisen själva om sin roll, där ändrade arbetsmetoder lett till ökade spänningar.

Stockholmsförorten Husby ligger på norra delen av Järvafältet. Byggt på 70-talet och en del av miljonprogramområdet.

Här bor drygt 12 000 människor. 85 procent har utländsk bakgrund – antingen födda utomlands eller med utlandsfödda föräldrar.
Här går över hälften av alla elever ut grundskolan utan att ha uppnått kunskapsmålen.

Fahd Luyombya: – Skolorna har det jättetungt här ute och det behövs mer insats. Skolan är en av de grundläggande faktorerna.

Arbetslösheten är hög. Och kriminaliteten också. Särskilt ungdomskriminaliteten – personrån, bilstölder, bostadsinbrott och misshandel.

Fahd Luyombya: – Tjena grabbar!

Fahd Luyombya har själv ett kriminellt förflutet. Rån, inbrott och misshandel. Ett liv han lämnat bakom sig, förklarar han. Idag arbetar han för att hjälpa ungdomar i riskzonen.

Fahd Luyombya: – Det är många sociala problem som bidrar till kriminalitet här, och det är inget försvar men. Finns, finns det ju. Skämtsamt brukar man säga att kriminaliteten är den arbetsförmedlingen här ute som alltid är öppen, och säger man så då är det illa.

Reporter: – Du, var... Du skulle ju leda oss till poliskontoret här...
Martin Marmgren: – Ja… det brukade sitta en skylt här uppe. Nu är inte jag så där...

Martin Marmgren är polis som arbetar med grova våldsbrott bland ungdomar i området.

Martin Marmgren: – Du kanske inte tar med det i det här programmet då, för det verkar som att skylten är nertagen. Men det…
Reporter: – Är den det…
Martin Marmgren: – Det fanns, alltså poliskontoret låg här på Bergengatan.
Reporter: – Jaha?
Martin Marmgren: – Och det fanns en skylt som man kunde se från parkeringen. Så du får väl fråga Niclas också, hur det ligger till med de här poliskontoren, vad status är för tillfället…

Niclas Andersson: – Om det har hänt något? Jag tror att den är i Medborgarkontoret numera.

Polisen har flyttat in i Medborgarkontoret på torget, visar det sig.

Martin Marmgren: – Om det bara var en skylt och en lokal som väldigt sällan var öppen, då kanske det mer var förvirrande, än… förtroendeskapande.

De lokala poliskontoren är något politiker och polisledning lyfter fram när de talar om satsning på närpolisen för att skapa förtroende på platser som Husby. Verkligheten ska visa sig vara en annan.

Martin Marmgren: – Problemet där har ju bara varit att man har haft resursbrist så man har använt närpolisen som en resurspool till kommenderingar på Friends arena, demonstrationer, man har fyllt upp hål i utryckningsverksamheten, så att… det som egentligen skulle varit en fungerande närpolisverksamhet har man då… det… närpolisen har fått väldigt lite tid till att arbeta med ren närpolisverksamhet.

Martin Marmgren: –  Och när dom väl har jobbat med närpolisverksamhet så har dom haft dom här kvantitativa målen att uppfylla. Då har ju de haft, utlagt på sig att de ska klara av ett visst antal blås … ja, även ett visst antal ringa narkotikabrott och så vidare, som har gjort att… det, kontaktskapande närpolisarbetet, som man kanske kan tycka ändå är rätt grundläggande, och som inte mäts, det hamnar ju någonstans då ganska långt ner i prioriteringsskalan.

Den lokala polisen prioriteras alltså bort. Samtidigt som många unga män här i Husby talar om ett polishat. De pratar med oss, men vill inte bli inspelade.

Tonårskille: – Ta bort kameran! Hallå!

De anser att polisen trakasserar dem. En kille i tonåren – som vi träffar när vi är här med Martin Marmgren – beskriver hur han blivit hårt behandlad vid en poliskontroll, och fått en pistolkolv i huvudet.

Reporter: – Det var ett gäng ungdomar som inte ville vara med men som beskrev ett polishat… Vad handlar det om tror du?

Martin Marmgren: – Alltså, det… är en jättesvår fråga. Jag tror i killens fall, den här äldre killens fall så handlar det om åtminstone ett dåligt möte med polis där han upplever att han har blivit misshandlad av polis. Och det, så som han berättar det så är det ett ingripande som jag inte tycker är ok heller.

Några yngre killar, kanske 12-13 år, berättar att de aldrig skulle gå till polisen om de råkade ut för något, då skulle de klara av det själva genom att slå tillbaka.

Johnny Lindh: – Det går ganska långt ner i åldrarna, det är så här man går inte till polisen, man vittnar inte va. Då är man körd i området. Kulturen säger att man ska hata polisen. När man står med kompisarna och polisen kommer, då ska man hata polisen, och skrika glåpord.

Våren 2013 har spänningarna ökat, framför allt mellan småkriminella ungdomar och polisen.  Enligt de dokument som vi har tagit del av drar Rikskriminalpolisen slutsatsen att det i hög grad beror på deras eget arbetssätt, med riktade insatser och ökade personkontroller.

Husby ligger i norra Järva.

Men polisens blickar är riktade mot den oroligare södra delen, där Tensta och Rinkeby ligger.

Ur ABC 10 april 2013:
Reporter (ABC): – Mögel och dåligt underhållna lägenheter, men trots det har fastighetsägaren höjt hyrorna, som väckt stora frustrationer hos hyresgästerna.
Hanna Jamal: – Alltså, det har gått åt helvete alltså. Man blir inte hörd. Man blir inte hörd.

Polisens underrättelsesektion varnar för att läget påminner om den sociala oron året innan – då våldsamma upplopp bröt ut.

Det är en månad före krutdurken i Husby ska explodera.

Och det som ska bli den tändande gnistan är ett polisingripande, när 68-årige Lenine Relvas Martins skjuts till döds.

Niclas Andersson: – Jag tror snarare att man använder den typ av händelse som en ursäkt för att faktiskt dra igång. Jag tror det är större än så. Jag har ju ändå hört en del beskriva att egentligen struntar man i vad som hände i lägenheten utan det var en orsak till att vi faktiskt skapar någon slags legitimitet till att vi kunde starta de här upploppen.

En aktör som ska komma att spela stor roll, enligt polisen, är organisationen Megafonen, som säger sig samla unga förortsbor i kampen för social rättvisa.

Två dagar efter dödsskjutningen anklagar man polisen för mord i en artikel på SVT Debatt. Man kräver en ursäkt av polisen.

Megafonen arrangerar också en demonstration mot polisvåld. På fredagen får polisen tips om ”att upplopp skulle startas i Husby dagen efter”. Det ska ske på lördag, klockan nio på kvällen.

Polisen har extra beredskap. Det är mycket diskussion om dödsskjutningen bland ungdomarna. Men inget händer.

Johnny Lindh: – Det var ju poliser då... Och de poliser som var där de… de har ju sagt då att ungdomarna var jättetrevliga, och det var inga problem alls där. Men sen hände det ju dagen efter… på söndagskvällen istället.

Ljud från polisens larmcentral:
LKC: – Polisen 112…
Inringare: - Det är ett helt gäng ungdomar som har täckt deras ansikte. Och de tänker på att bränna någonting, men de ju är skitmånga.

Strax före tio på söndagskvällen den 19 maj får polisens larmcentral det första samtalet.

Ljud från polisens larmcentral:
Inringare: – Alltså de håller på med värsta grejernas här. (…) Det såg väldigt obehagligt ut.

Ljud från polisens larmcentral:
Inringare: – Hoppas verkligen att ni hinner innan de gör någon dumhet.

20-30 maskerade ungdomar har samlats på Bergengatan, enligt den som slår larm. De har burit ut två bänkar i gatan så att bilarna inte kan passera och samlat ihop stolar och bord från parken och tänt på.

Ljud från polisens larmcentral:
Inringare: – Snälla vi har barn, vi är rädda att det händer något i våra lägenheter.
LKC: – Ja, men, vad håller de på med … Hur många är de?
Inringare: – Många, 50 kanske ungdomar… Hör du dem?

Samtal från oroliga Husbybor strömmar in. Polisen skickar patruller.

Polis: – Minst två inringare nu. Ungdomsgäng som maskerat sig, dunkar med bensin i händerna. De pratar om 20-30 till antalet. Patruller för detta, kom.

Än så länge är det ett rutinuppdrag.

Polis: – Än så länge inget läge så, utan vi observerar och ser vad det bär av då.

Polismannen, en av de första på plats, lyckas jaga iväg ett mindre gäng.

Polisen: – Det är skitungar – jag kan ju kan mota en hel hord – så de är inte så kaxiga, för kännedom.

Men han underskattar allvaret i situationen.

Polis: – Vad gör du för bedömning? Ska vi kliva på med de resurser vi har, och sätta ner foten? Eller ska vi dra oss undan, kom?

Polis: – Det här är snorvalpar. Det är bara att köra på. Alltså, de drar ju så fort man springer ut och drar batong och springer emot dem. Då drar de ju som råttor. Så det är nog bättre att dundra på. 

Polismannen går fram för att kolla en brinnande bil…

Polis: – Jag ska göra en bedömning. Jag ska gå fram lite lätt och se om jag kan göra en bedömning, så att det inte börjar brinna i något hus.

...men där väntar ett betydligt större gäng, och han blir jagad och får fly tillbaka.

Polis: – Jag står vid bron med brinnande bilen. De är jävligt aggressiva. Till och med så att de försökte ge sig på mig där, och gjorde det. Så att... De har dragit ner mot södra i nuläget, så jag har bron här.

Johnny Lindh: – Det var ingen spontan... att det kom upp en polispatrull till Husby och gjorde ett ingripande som man retade upp sig på, utan det var ju att man började elda en bil. Och därigenom kallade dit polisen och den första patrullen som kom dit bemöttes ju då med stenar. Och sen räddningstjänst och sen var det full fart.

Ljud från polisens larmcentral:
LKC: – Polisen 112
Inringare: –
Jag har ringt nu i en halvtimme. Varför kommer ni inte till Husby för. De slår ju sönder och bränner upp hela jävla Husby centrum.
LKC: –
Vi vet, vi är på plats.
Inringare: – Ni har sagt det i en halvtimma. Ni är inte på plats, vi bor här vid parkeringen,  det är inte en enda polisbil här. Så snacka inte skit. Vid Tempo. Nu är det bråk här på bron också. Nu sparkar de sönder... (?) Polisen får stryk förresten. Hej.
LKC: – Hallå?

LKC: – Det är molotovcocktails som flyger i luften där. Så att, jag vet inte, har ni rullat in i det där eländet?
Brandkåren: – Ja, vi behövde rulla in på Norgegatan där, för det är en lastbil som står nära en husvägg. Så vi håller på att släcka av den.

Polisen vill ha bort stenkastare från gångbroarna för att brandkåren ska kunna jobba.

Polis: – Trycker vi folket som står på bron. Det är bara framåt, framåt, framåt, framåt. Tryck bort folket från bron.

De driver folk in mot Husby centrum med hundpatruller.

Polis: – Nu flyger det flaskor och sten vid Tempo.

Polisen möts av flaskor och stenar.

Polis: – Nu kör vi en till rusch på tre och försöker få bort dem. ETT TVÅ TRE!

Fahd Luyombya: – Dom var väldigt väldigt otrevliga, väldigt, väldigt, väldigt hårda och skrek och hundarna. Det var ingen hållbar situation, det kändes som att polisen inte riktigt visste vad dom skulle göra eller kunde hantera det överhuvudtaget.

Kvinna: – Vad fan håller ni på med?
Man: – Hallå, hallå. Ta bort hunden.
Polis: – Vill du bli hundbiten?
Man: – Nej.
Polis: – Backa då!
Kvinna: – Alltså, det här är otroligt.

Fahd Luyombya: – Det var bara väldigt väldigt arga toner just då mot poliserna. ”Dom kan inte komma hit och bete sig så här. ”Jag vill hämta mina barn”, hörde jag någon kvinna som pratade med en polis. ”Jag vill hämta mitt barn”. Någon annan sa ”jag bor åt det hållet, vad ska jag göra?” ”Jag har familj hemma.” ”Nej du ska stå kvar här”. Det var ingen förklaring, ingenting, utan bara ”stå kvar här”, mer eller mindre ”Stå kvar här och var tyst”.

Inringare: – Tre polismän har släppt hundarna och har börjat slå ungdomarna med batonger.
LKC: – Ja, men ungdomarna är där och eldar.

Polisen anklagas för övervåld.

Inringare: – Men lösningen är inte att bara släppa hundar på vem som helst.
LKC: – Nej, absolut inte, inte på vem som helst. Absolut inte.
Inringare: – Jag lovar dig. Jag svär vid mitt liv. Jag har absolut ingen anledning att ljuga för dig. För jag såg det med mina egna ögon.
LKC: – Ja, okej, ja… Ja, vi ska gå ut med det absolut.
Inringare: – Tack.
LKC: – Ja, tack. Hej.
Inringare: – Tack. Hej då. Lycka till.

Ett stort gäng krossar rutor och förstör i Husby centrum.

Inringare: – Oh shit. Alla springer runt med stenar och kastar på varandra. Åh, herregud.

Poliserna anser att de är för få för att göra något. Men till slut gör de en rusning.

Man: – Vad gör ni? Hey, hey. Jävla galningar. Vad fan gör ni?

Men det är polisen som får fly tillbaka när de blir attackerade med stenar.

Inringare: – De kastar mot poliserna. Oh shit!

Först när poliserna gör en andra rusning skingrar sig ungdomarna, och försvinner.

Inringare: – Åh, herregud.

Ur P4 Stockholmsnytt 20 maj 2013:
Nyhetsuppläsare: – Under natten har delar av Husby i nordvästra Stockholm spärrats av på grund av våldsamma bråk mellan ungdomar och polis. Tre poliser skadats av stenar vid nattens bråk.

Det brinner i ett parkeringsgarage. Och boende i huset intill måste evakueras.

Det är ett 60-tal ungdomar som ligger bakom upploppen, enligt polisens lägesrapportering. Men ingen är gripen.

Ur P4 Stockholmsnytt 20 maj 2013:
Lars Byström: – Tyvärr har det varit en omfattande skadegörelse, en hel del bränder i området. Men som sagt, nu har det stabiliserats. Och vi hoppas att det håller i sig.

Men det ska visa sig vara början på en lång rad nätter där det bara ska bli värre.

Morgonen efter håller organisationen Megafonen presskonferens.

Ur Rapport 20 maj 2013:
Rami Al-Khamisi: – Detta är absolut inte en slump, ett isolerat upplopp.

Megafonen säger att man förstår folks reaktioner efter dödsskjutningen en vecka tidigare.

Ur Rapport 20 maj 2013:
Rami Al-Khamisi: – Det som hände i måndags var det ett mord på en av våra grannar. En konflikt mellan polisen och Husbys medborgare.

Quena Saruco: – Vem ringer man när polisen attackerar en? Jag har ingen aning. De kallade oss för hemska saker… Råttor, luffare. De använde sig av skällsord, som negrer.

Niclas Andersson: – Det kan mycket väl ha hänt, vid något tillfälle. Absolut. Det är otroligt olyckligt om det är så, men jag kan inte peka på något konkret exempel, tyvärr. Och har det hänt är jag bara glad och tacksam om det kommer fram så man kan reda ut det i så fall.

Jag frågar polisens internutredare, och där har bara två anmälningar om påstådda övergrepp kommit in. Ingen har lett till något. Den ena har polisen upprättat själv efter uppgifter om övergrepp i medierna.  Internutredarna försöker få vittnesuppgifter, bland annat från Megafonen.

Men ingen har några uppgifter att ge. Utredningen har lagts ner i brist på bevis.

Efter första nattens upplopp försöker polisen få igång en dialog med Megafonen för att trappa ner konflikten.

Men av polisens mötesprotokoll – som vi fått ut – så framgår det att man inte lyckas få kontakt med Megafonen.

Och det är uppenbart att polisen lägger en stor skuld för upploppen på Megafonen.

Niclas Andersson: – När man drog igång och skapar de här demonstrationerna så sammanföll det sen med upploppen. Min uppfattning är väl att de vill ju ställa polisen mot resten av samhället där. Man vill ju ställa polisen mot de boende i området, man vill ställa polisen mot ungdomarna. Vilket jag själv inte tycker att det finns anledning att göra.

Men det finns också mer kontroversiella uppgifter i en hemligstämplad analys från Rikskriminalpolisens underrättelsesektion.

Där står det att det finns ”viss underrättelseinformation att individer från Megafonen deltagit och uppmanat andra att delta i oroligheterna”.

Företrädare för Megafonen har tidigare nekat till att ha stått bakom upploppen.

Ur SVT arkiv 21 maj 2013:
Rami Al-Khamisi: – Vi är djupt oroade över den utveckling som vi ser i området och det är självklart att vi inte vill se liksom de bilbränder som sker i området just nu. Och man måste poängtera, det är ganska viktigt, att Megafonen har inte varit med och skapat upploppen. Vi har däremot försökt förmedla folks reaktioner härifrån och förklara vad vi tror är en lösning för att undvika sådana här saker.

Jag har visat det här reportaget för företrädare för Megafonen för att de ska kunna ge sin syn på uppgifterna att de skulle haft en pådrivande roll. De har tagit ett kollektivt beslut att inte säga något.

Inför upploppens andra natt så rapporterar polisledningen till justitiedepartementet att: ”polisen har kontroll över läget”.

Det ska visa sig vara en missbedömning.

De som varit med första natten varnar för att man sätter in för få poliser. De är frustrerade över att ledningen inte lyssnar på dem, och de som ska ut och jobba på kvällen har en dålig känsla i magen, framgår det av en rapport från Västerortspolisens underrättelsesektion.

Johnny Lindh: – Och strategin då från polisens sida, i alla fall Västerort har varit då att vi ska jobba tillsammans med de goda krafterna, det kanske vi inte vi kan styra första kvällen. Men det ska inte bli en kväll nummer två. För då ska vi ha poliser ute, vi ska ha goda krafterna ute, och så att säga de-eskalera det. Och så har vi levt i fyra år kan man säga. Och det har fungerat. Men, fram till Husby. Då funkade det inte.

Normalt ska polisen ta tillbaka kontrollen andra natten. Men så ska det inte bli den här gången.

Poliser i en polisbuss sitter och ser när maskerade ungdomar kastar stora stenar mot dem. De vågar inte gå ut.

Fahd Luyombya: – Andra dagen så var det en blandning av allt möjligt egentligen, för att det hände på så många olika ställen. Det hände här, där och det var så många som man inte kände igen.

Polis: – Grönt läge, Per… Betyder det att det är framåt framåt på brandkåren? Det är den viktiga frågan, kom.

Polis: – Ja, grönt läge, framåt, framåt brandkåren.

Reporter: – Du gick in i den här gröten så att säga då?
Fahd Luyombya: – Jag gick in i den här gröten. Jag försökte komma runt hela tiden för det var ju avspärrat, så jag försökte smita runt på olika sätt. Och folk som stod här som man kände igen, speciellt ungdomar, de var det ”vad gör du här, gå hem”. Och här var det liksom en stor konfrontation mellan polisen och upploppsrevolutionärer eller ungdomar eller vad det nu var. Där var det liksom en kamp. Det var det.

Brandkåren blir attackerad när de ska släcka bränderna.

LKC: – … Från Kilo Robert. De har slängt bomber mot brandkåren så de kör ut därifrån nu. De snor även deras brandslang. Men brandkåren har backat ut och kör därifrån, kom.

Fahd Luyombya: – Och det var då någonstans jag kände tillsammans med några andra att nu får vi försöka att organisera oss. Så vi började skicka runt SMS. Vi började skicka runt saker på Facebook. Vi började skicka runt och sa: ”Nu räcker det, nu måste vi göra en insats. Nu måste vi gå ut och visa att nu får det vara stopp”.

Under upploppen satt Johnny Lindh i Västerortspolisens lokala stab med ansvar för samordning med de goda krafterna.

Men polisens centrala stab har valt att fokusera på lagföring– inte på dialog och samarbete med de så kallade goda krafterna.

Johnny Lindh: – Det var väl inte så lyckat fokus, man skulle kunnat jobba lite bredare...

Fahd Luyombya: – Och jag tror de hade kunnat använda sig av dom goda krafterna på ett annorlunda sätt, men de gjorde inte det. Jag skriver på polisens Facebooksida, jag tror det var närpolisen, ”nu ska vi ut, nu ska vi liksom så, vill ni komma i kontakt så att vi inte krockar med varandra, eller vi lägger oss i ert polisarbete, hör av er så vet ni vilka vi är och så vidare, så det slipper bli”. De var inte här en enda gång och gick runt, de stod utanför och nästan väntade på att det skulle hända något så att de skulle rycka in.

Poliserna har varken rätt utbildning eller rätt utrustning. Och någon gång vid tio-elva på kvällen inser man att resursen inte alls räcker till och då kallar man in citat ”allt som fanns tillgängligt i länet” enligt den utvärdering vi fått ut från Västerortspolisen.

Andra natten sprider sig upploppen till Stockholms södra förorter, till Fittja och Norsborg.

Och polisen anser att mediernas rapportering bidrar till att upploppen sprids.

Niclas Andersson: – Ja, det tror jag. Och jag vet andra händelser där ungdomar har pratat med mig när det varit upplopp i Tensta vid tidigare tillfällen, när man har hänvisat att det brunnit i andra delar av Sverige kanske nere i södra Sverige. Och då vill man inte vara sämre än dom, där det kanske inte finns något politiskt syfte utan man vill skapa uppmärksamhet, negativt för sin egen stadsdel.

Ur Expressens Prime Time 20 maj 2013:
Niklas Svensson: – ... ehh, direkt...

Andra natten är också alla stora medier på plats i Husby. Expressen sänder live, med reportern Niklas Svensson.

Ur Expressens Prime Time 20 maj 2013:
Niklas Svensson: – Det var alltså ett större ungdomsgäng som började springa mot oss. Vi förflyttade oss snabbt från den platsen, som vi stod på.

Niklas Svensson: – CNN, BBC, New York Post, tysk teve, norsk teve, finsk teve, väldigt många journalister, internationella journalister var på plats. Det brittiska utrikesdepartementet, USA:s ambassad i Sverige, Nya Zeelands ambassad i Sverige alla varnade sina medborgare i Sverige för att åka ut och befinna sig i Stockholms södra... eller västra förorter. Det var naturligtvis självklart för oss att rapportera om detta.

Ur SVT arkivbilder 20130526:
Arg kille: – Ni skickar ut fel information i media, vad, om Husby, Tensta och det här. Och så kommer ni hit också! Har mage att visa upp er här vad. Skämmer ut blattar och allihopa vad. Drar alla över en kam, eller hur?

Men det är inte bara polisen som anser att mediernas rapportering fungerar som bränsle. Även bland lokalbefolkningen finns kritiska röster som anser att mediernas närvaro triggar gärningsmännen.

Niklas Svensson: – Jag har inte själv stött på den bilden tidigare innan du nämner den här, att människor skulle ha blivit triggade, men om någon blev det så kan jag bara beklaga, men jag tycker ändå det var rätt att rapportera därifrån.

Ur SVT arkivbilder 20130526:
Arg kille: – Vilken ton använder ni i media? Vilken ton använder ni? Vadå? Ska man prata med er som människor? Vad? Har ni glömt vad ni gjort i Tensta, Rinkeby och Husby? Vad? Startar tävlingar mellan förorterna – och så kommer ni hit också. Jag stör inte. Jag stör inte. Jag stör inte. Jag bor här, okej, jag bor här, Fattar ni?

Ur Al Jazeera 21 maj 2013:
Nyhetsuppläsare: – Around 200 people took part in demonstrations after a 69 year old man was shot by police. Rory Challange has the story.

Välfärdslandet Sverige hamnar nu också i det internationella strålkastarljuset.

Ur Al Jazeera 21 maj 2013:
Reporter: – A daycare center, a baby clinic, and a parental advice, and there are also plenty of youthclubs in the area too. But in spite of all this, there is clearly something still going wrong. Rory Challange. Al Jazeera. Husby. Sweden.

Den tredje natten sprider sig upploppen ytterligare. Och det är fortfarande oroligt i Husby.

Husby gård brinner.

Polis: – Jag står kvar här och filmar, tills annat sägs. Kom.

Men det ska bli värre.

Upploppens fjärde natt når antalet anmälda brott som stenkastning och bilbränder de högsta nivåerna.

Reporter: – Det var ju också så att ni inte riktigt hade kontroll över detta?
Niclas Andersson: – Nej, det kan man inte säga att vi hade.
Reporter: – Hur kändes det då?
Niclas Andersson: – Det kändes inte bra, självklart inte. Det som händer är att, det är en sak att polisen inte har kontroll men det är människor någonstans som kommer i kläm.

I hela Stockholm är nu fler än 300 poliser involverade i insatsen. Insatsen har mer än tredubblats sedan första natten. Ändå räcker polisen inte till.

Efter fjärde natten ber Stockholmspolisen till slut om hjälp från andra delar av landet.

Upploppen ska fortsätta rasa och sprida sig i Sverige.

Den sjätte natten ska nya våldsamma krafter komma in i upploppen.

Högerextrema grupper reser runt i bilar och kallar sig medborgargarde.

Johnny Lindh: – I Rinkeby bland annat åkte de in i bilar. Men blev stenade av ungdomarna där och åkte bara rakt igenom, de stannade aldrig. De medborgarna i förorterna de kände sig ju hotade av dom här krafterna och mobiliserade då ett försvar. Och… då hamnar ju vi mitt emellan de här två krafterna.

De högerextrema – bland dem vissa grupper av fotbollssupportrar – letar upp sådana man tror har tänt eld och kastat sten.

Här i Storvreten i Tumba.

Nazister misstänks för att ha planer på att bränna moskén i Fittja.

Men de hindras av polisen, framgår av ett hemligstämplat stycke i en lägesrapport.

Bränderna och stenkastningen sprider sig till och med till småorter.

Som Hönö och här i Lysekil.

Ur Västnytt 27 maj 2013:
Reporter: – Och det finns en pyrande social oro som kan ha väckts av upploppen i Stockholms förorter.

Men här i Husby, där allt startade, har det lugnat ner sig. Och det är Husbyborna själva som gått ut.

Fahd Luyombya: – Det var väldigt mycket folk här, det var liksom festivalstämning. (…) Hörde man att det brann någonstans då sprang vi alla upp dit, visade oss och bara var där, och då tror jag att det någonstans dog ut. För då var det inte lika roligt eller lika spännande för det var ju föräldrar, det var syskon och sådana som var ute. Och då är det inte lika kul.

Fahd Luyombya: – Det var civilsamhället som hade trätt fram. Och det är viktigt att man tar med sig det om det skulle hända igen.

Den 3 juni klockan 08:30 – femton nätter efter att upploppet startade – så sätter stockholmspolisen punkt för insatsen.

Totalt bara för polisen landar notan för upploppen i Stockholm på mer än 23 miljoner kronor, enligt uppgifter som Uppdrag granskning fått ut.

Polisens egen analys är att upploppen var planerade. Och att ”kända lokala kriminella ledargestalter” hade en roll som pådrivare.

Vilka var det som kastade sten och eldade?

Vår kartläggning visar att ett 40-tal personer greps under upploppen på olika platser i Stockholm. Det handlar om unga män och pojkar, de yngsta 13-14 år. De flesta av de gripna var ostraffade men 14 hade begått brott tidigare.

17 personer har åtalats. De rättsliga konsekvenserna blev milda för de flesta av dem som fått sin dom hittills. Trots allt fokus på lagföring. Bara en har dömts till fängelse; sex månader för en lång rad brott där bara ett – grov skadegörelse – har med kravallerna att göra.

Ingen av de som har deltagit i upploppen, som vi har varit i kontakt med, vill vara med i reportaget. 

Men vi har pratat med några av dem som greps. En av dem som dömts, säger att han aldrig kastade sten direkt mot poliser.

Han förklarar att många av de han träffade på gatan den första natten sa att de var där på grund av dödskjutningen av den 68-årige mannen.

Själv såg han det som en protest mot de sociala förhållandena, säger han.

”Jag hittar inte jobb, jag sitter hemma, farsan är på mig. Det var ett tillfälle att bara gå ut då.”

En majoritet av Husbyborna tycks ha stort förtroende för polisen idag.

Men läget är fortfarande spänt mellan många ungdomar och polisen.

Och polisen har själv bidragit till spänningarna genom sina arbetsmetoder,

enligt analysen vi fått ut från Rikskriminalpolisen, med ökad kontroll och för lite vardaglig kontakt med medborgarna.

Johnny Lindh: – Vi har blivit mer underrättelsestyrda, och man har tagit fram så kallade target-listor på individer. Och det kan ju då av vissa kolleger uppfattas då som att det här, nu är det fritt fram att kontrollera dom när som helst och var som helst och så vidare, va. Och det kan jag förstå då att om man blir stoppad ett flertal gånger och intagen för urinprover titt som tätt att man känner sig trakasserad. Jag kan förstå det.

”Social närvaro tycks ha fått stå tillbaka till förmån för ett ökat fokus på ingripanden i syfte att lagföra.” enligt analysen.

Alltså något som många unga män här i Husby också påstår och får dem att känna sig trakasserade.

Fahd Luyombya: – Ja, om jag kan utgå från mig själv, jag har varit ute med några vänner vi har varit i Kista galleria mitt i julruschen. Kommer upp 20-30 poliser, visiterar oss öppet, mitt i julruschningen. Ställer oss mot väggen, filmar oss och håller på. Alltså det där är trakasserier enligt mig. Jag har hört historier där ungdomar har blivit nedtryckta på marken för att dom ska leta efter droger, mitt på vintern. Jag har varit med om att när man ska göra husrannsakan att de stormar in, trycker undan föräldrar och så vidare. Beter sig väldigt. väldigt väldigt illa.

Reporter: – Men samtidigt så måste polisen beivra brott, de måste jaga knark och de måste kanske göra husrannsakningar?
Fahd Luyombya: – Absolut det måste de, det är deras jobb. Det är därför poliser finns. Men å andra sidan kan dom inte ta alla för att vara kriminella. De kan heller inte bete sig mot alla så.

Martin Marmgren: – Vi har stora problem med narkotika, och det är ett väldigt stort problem även för dom ungdomar som hamnar i missbruk. Men om det upplevs att man är... alltså att man profilerar ganska löst och kontrollerar ungdomar på väldigt lösa grunder, så är det klart att då... det… kan försämra förtroendet för polisen att man upplever att de är repressiva, att när poliser tar kontakt med ungdomar så är det för att man letar efter en anledning att göra en kontroll, eller att ta ett pissprov.

Och kontrollerna av personer och fordon har ökat i Stockholms västra förorter, enligt Statistik som Uppdrag granskning fått fram från Västerortspolisen.

Med 40 nästan procent sedan 2007, då man började föra statistik.

Johnny Lindh: – Om intentionerna från statsmakterna är att man ska öka utredande och lagföring, så har man ju lyckats, men då är det ju på bekostnad av den andra delen.

Reporter: – Och vad tycker du om det?

Johnny Lindh: – Ja, vi ser ju resultatet och det är ju inte lyckat. Så tycker jag.

De lokala poliserna möter alltmer sällan medborgarna i vardagssituationer. Istället larmas polisen ut när det hänt något, enligt polisens egen analys.

2010 fanns 18-20 poliser i yttre tjänst i området norra Järva där Husby ligger.

6 av dem skulle fredas och bara arbeta lokalt, förbättra relationerna och öka förtroendet för polisen.

Tre år senare – 2013 – finns det bara 11-12 poliser kvar. Och ingen av dem är fredade för närpolisarbete.

”Närpolisverksamheten upplevs idag inte fungera som det är tänkt”, konstateras i rapporten.

Fahd Luyombya: – Jag upplever som att många poliser här dom är poliser, det finns ingen kontakt mellan polis och ungdomar... invånarna överhuvudtaget. Utan de kommer hit och gör det de ska göra och sen åker de hem. Och jag tror att som polis är det viktigt att bygga ett förtroende.
Reporter: – Du som känner så många här ute, har du något exempel på någon som säger ”varför ser vi inte poliserna när vi blir utsatta för brott, varför gör inte polisen något mot den här kriminaliteten”?
Fahd Luyombya: – Jo, jättemycket. Det är många som har sagt att de själva inte ens kan göra en polisanmälan för att de inte blir tagna på allvar. Det är väldigt många som jag kommit i kontakt med som blivit utsatta för någonting ”men gå till polisen gör en anmälan”, ”nej, jag kommer inte bli tagen på allvar” eller ”jag har gjort en anmälan men inte blivit tagen på allvar”, eller ”jag har gjort en anmälan med det lades ner”.

Risken är stor för nya upplopp, tror Johnny Lindh.

Johnny Lindh: – Det underlättar ju inte vårt arbete om vi nu ska jobba relationsskapande och förebyggande, mot den här problematiken i de här stadsdelarna. Absolut inte.
Reporter: – Då är risken större att det skulle kunna upprepas?
Johnny Lindh: – Risken är väldigt stor.

Stenkastning har blivit vardagsmat. Och som en följd av de ökade konfrontationerna så har polisen ändrat sitt beteende och undviker ibland att ingripa mot brott, förklarar Johnny Lindh.

Johnny Lindh: – Många av de här upploppen har börjat att man åker in… efter den här och på till exempel en skolgård, och då står det 50 kompisar där va. Alltså det… på något vis i stort sett planerat då. Får man polisen efter sig så åker man dit och där eldar man då upp bilen och sen så stenarna kommer och så är scenariot igång va. Och då är det ju frågan... Ett bötesbrott, ringa brott om man då skall liksom fullfölja det här med risk för att det ska eskalera då och bli väldiga stora kostnader och skador och utsätta sig själv för livsfara, absolut.

Dom som kommer i kläm är de vanliga medborgarna på ställen som Husby.

Johnny Lindh: – Man kan se det på olika perspektiv, utifrån medborgarnas perspektiv, dom som bor där, så får inte dom samma service, utan en kriminalitet kan ju bedrivas där utan att samhället ingriper. Och då är det ytterst en demokratifråga. Har medborgarna i de här områdena samma rättigheter som medborgarna i Bromma har?
Reporter: – Vad är ditt svar på den frågan?
Johnny Lindh: – Nej det har de inte. De är utlämnade till, många gånger till dom här kriminella.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

UG - Upploppen i Husby

Mer i ämnet