Hur fick ni idén till reportaget?

Många tips till Uppdrag granskning rör detta ämne. I princip varje dag ringer människor in på vår tipstelefon, eller skriver e-post och brev, om gode män och förvaltare.

Uppdrag granskning har tidigare sänt program om bristerna i systemet med ställföreträdare (gode män och förvaltare). Gång på gång har utredningar och granskningar (av till exempel Riksrevisionen) visat på stora brister. Men en snabb koll visade att mycket lite gjorts av de ansvariga, ytterst regeringen, för att komma åt problemen. Och när vi började ringa runt till folk blev det tydligt att det svenska systemet sågades – även av ledande företrädare för själva systemet.

Många tips har också kommit från gode män, som upplever att systemet i Sverige inte fungerar.

När vi förstod att det utöver mängderna av tips om enskilda fall fanns en omfattande systemkritik, ett övergripande problem, beslutade vi att göra ett reportage.

Hur arbetade ni?

Ett av fallen vi tittade på handlade om Åke Reiner. En man i Värmland med inlärningssvårigheter och som på grund av sin funktionsnedsättning behövde en god man. De anhöriga ansåg att Åkes goda man ”Ulla” (som vi valt att kalla henne) hade isolerat Åke och att hanteringen av pengarna inte hade gått rätt till. ”Ulla” och överförmyndaren ansåg å andra sidan att Åkes mamma (och andra anhöriga) var ute efter den förmögenhet som föräldrarna sparat ihop åt sin son.

Med hjälp av en fullmakt från Åke tog vi in hans omfattande akt från kommunen i Forshaga. Vi gick igenom domar, patientjournaler och pratade med en lång rad personer i Åkes omgivning. Bilden av vad som hände Åke är polariserad – men en sak är alla överens om: det var ett haveri.

Vi ville också att göra en egen kartläggning för att se om tidningsrubriker om hur gamla, svaga och utsatta lurats av sina ställföreträdare var enstaka undantag, eller en del av ett mönster.

Det finns ingen statistik över hur många ställföreträdare, det vill säga gode män och förvaltare, det finns i Sverige. Uppskattningar säger 30 – 40 000, men inget vet säkert. Vi beslutade att välja ut 25 av landets kommuner, och begära ut namn och personnummer på gode män och förvaltare. Det varierade hur villiga kommunerna var att lämna ut identiteterna, och de rättsfall som finns om utlämning av ställföreträdares identitet är tvetydiga. Olika domstolar har helt enkelt gjort olika bedömningar: en del bedömer att identiteten ska vara offentlig, andra att den ska hållas hemlig och inte lämnas ut.

Då några kommuner endast lämnade ut namn och de fyra första siffrorna, fick vi sätta oss och själva slå i databaser grundade på Skatteverkets folkbokföring för att få fram hela personnumret. I en del fall som hade mycket vanliga namn valde vi helt enkelt bort den personen, för att undvika fel i vår undersökning.

Vi hade till slut en lista på 2293 gode män och förvaltare i de utvalda 25 kommunerna. Ett statistiskt gott underlag för en enklare undersökning. I reportaget väljer vi att kalla det stickprovskontroll. Vi vände oss till Kronofogden som sa ja till att redovisa hur många av individerna som vid undersökningstillfället hade skulder, mot förbehåll att vi inte redovisade namnen på de gode männen och förvaltarna.

Vi lät också göra en körning av personnumren i ”Piscatus” databas, som har byggt upp en kopia av belastningsregistret från de senaste cirka tio åren.

På det viset kunde vi visa att även om andelen, cirka 1 % av ställföreträdarna, som hade skulder och var straffade var liten, så levde kommunerna i en rad fall inte ens upp till minimikraven: att en ställföreträdare ska vara ostraffad och inte ska ha skulder hos kronofogden.

Vi kunde genom undersökningen också redovisa att vissa ställföreträdare dömts för mycket allvarliga brott, som till exempel misshandel, olaga hot, våldtäkt, grov frihetskränkning, narkotikabrott och vapenbrott.

Den viktigaste kritiken i reportaget är att det svenska systemet har övergripande brister – och att regeringen inte tar tag i problemen. Trots att en rad utredningar och granskningar pekat på bristerna.

Två ledande företrädare för systemet, juristen Jan Wallmark som är chef på ett överförmyndarkontor och en av Sveriges mest rutinerade utbildare av gode män, och juristen Eva von Schéele på Sveriges Kommuner och Landsting framför denna kritik i reportaget. Men deras kritik var i linje med en rad andra bakgrundsintervjuer som vi gjorde, och med utredningar, granskningar och remissvar som vi tog del av.

Vi gjorde också research om hur våra grannländer, Finland och Norge, rivit upp sina system med ställföreträdare – system som liknade dagens svenska. Vi åkte till Vasa i Finland för att ge en bild av det nya systemet, som de allra flesta är överens om är mer enhetligt, rättssäkert och professionellt jämfört med det vi fortfarande har i Sverige.

Det samlade kritiken mot bristerna i det svenska systemet, och synen på att regeringen i sitt kommande lagförslag endast förändrar detaljer istället för att göra om systemet i grunden, gjorde det motiverat att intervjua justitieminister Beatrice Ask i programmet.

Vilka typer av källor använde ni?

Akter hos myndigheter, domar, journaler, databaser, utredningar, skrivelser, tidningsartiklar samt muntliga källor.

Stötte ni på några problem?

Integritetsproblem. Både gällande de utsatta och de utpekade. Vi har till exempel valt att inte namnge de utpekade exemplen i reportaget. Ord står mot ord i vissa fall, eller vissa detaljer. Brist på regelverk gör eventuella missförhållanden i god mans utövning till en fråga om tolkning.

Nekande medverka i intervju av Åke Reiners före detta gode man, trots upprepade försök från redaktionens sida.

Vilka deltog i arbetet?

Ola Christoffersson, foto och redigering

Joachim Dyfvermark, reporter

Sven Bergman, reporter

Elisabeth Åsbrink, redaktör

Hur lång tid tog arbetet?

Två perioder, fyra till fem veckor hösten 2013 samt 5 veckor vintern 2014.