Argumenten för att fortsätta höja ordentligt

”Inflationsskrämman”

Inflationen är, även om den verkar ha passerat toppen och börjat vika ned, fortsatt mycket hög. Långt över målet. Om man släpper tyglarna nu, finns risken att den börjar galoppera iväg igen. 

Det handlar om psykologi. Om Riksbanken fortsätter visa en tuff attityd till inflationsbekämpningen genom fortsätta räntehöjningar och med sin ränteprognos skrämmas med att de kommer fortsatt hålla den hög, så får man ned konsumtionen, minskar efterfrågan och får därmed ned inflationen. Man vill se en tydlig och stadig trend nedåt för att våga ändra kurs, annars riskerar inflationen fastna på en hög nivå.

”Vi måste följa med i räntehöjnignsracet”

När den europeiska och amerikanska centralbanken höjer, så känner sig Riksbanken tvungen följa efter för att kronan inte ska försvagas (placerare flyttar sina pengar till valutor där räntan är högre). Om kronan är svag får vi mer inflation, eftersom en stor del av vår import betalas i allt dyrare euro och dollar. Därför måste vi göra som de stora grabbarna, vi är för små för att köra vårt eget race. 

Argumenten för att lugna ned sig

”Inflationsskrämman lurar ingen”

Kritikerna menar att den spelat ut sitt syfte. Om den ens gjort nytta från början. Inflationen började inte för att vi konsumerade för mycket, inflationen kom utifrån och det går inte att skrämma Vladimir Putin med Erik Thedéen. 

Och även om det som startade inflationsbrasan – Rysslands krig mot Ukraina och kvarvarande problem från pandemin vad gäller produktion och distribution av varor – nu blivit en självspridande eld genom ekonomin, så har den redan börjat tappa fart i brist på syre. Energin blir ju nu billigare, priset på råvaror för livsmedel faller tillbaka. Det här kommer så småningom slå igenom ute i butikerna så priserna slutar stiga av sig självt. Om bara Riksbanken har lite tålamod, så löser sig problemet när samma omvärldsfaktorer som startade branden nu verkar i motsatt riktning.

”Vi behöver inte följa med i räntehöjningsracet”

Vi är mer räntekänsliga än de flesta andra europeiska länder, räntehöjningar biter hårdare på oss i Sverige. Svenska hushålla är bland de mest skuldsatta i Europa. Och svenskarna har dessutom mer korta lån, rörligt, än i de flesta andra länder. Så räntehöjningar märks av snabbare här. 

Därför borde vi inte följa John och göra precis som den europeiska centralbanken när den höjer. Det är ett onödigt självskadebeteende som vi måste sluta med. Det riskerar ge en värre lågkonjunktur än vad vi skulle kunna komma undan med. 

Med tanke på att det nu finns en spricka i Riksbanksledningen vad gäller vilken fot man ska stå på, så finns det en chans att vi är nära räntetoppen. Om kommande inflationssiffror inte överraskar negativt. Riksbanken flaggar visserligen för ytterligare en höjning om 0,25 i juni eller september. Men om lågkonjunkturen hinner märkas av mer i minskad konsumtion och varsel på arbetsmarknaden innan dess, så behöver den planerade höjningen inte bli av.