Men hur skyddar man sig mot sjukdomen som så sent som på 1940-talet tog 5.000 liv om året i Sverige? Aktuellt frågade Annika Linde, statsepidemiolog och chef för avdelningen för epidemiologi

vid Smittskyddsinstitutet.

Vilka är i riskzonen att smittas av tbc i Sverige i dag?

Det är väldigt små grupper i områden där det bor många som kommer från länder där det finns mycket tbc, främst i Afrika. I övrigt handlar det om ströfall och det är väldigt svårt att se var det kommer att dyka upp. Ett exempel är fallet med en sjukhusanställd i Halmstad i vår. Det var en svensk, vaccinerad person som blev smittad och inget vet varifrån det kom.

Men det är viktigt att säga att det krävs nära kontakter för att smittas. Det är ingen fara att till exempel åka buss i ett invandrartätt område.

Vilka är det som bär på smittan?

I Sverige är det nästan bara personer som smittats utomlands. Det är viktigt att det upptäcks i tid, både för att undvika smittspridning och för den smittades egen skull. Man undersöker invandrare från riskområdena men på en del håll finns det inga bra system för det. Det behöver styras upp bättre.

Hur kan man skydda sig?

Man ska främst lägga märke till om människor i ens närhet hostar mycket och långvarigt, och försöka få den personen att undersöka sig och vid behov komma under behandling. Men bara om personen tillhör riskgrupperna – det finns ingen anledning att misstänka att alla som hostar har tbc.

Man ska också vara medveten om att barn kan smittas, men de för inte själva smittan vidare. Först i puberteten finns det risk för smittspridning.

Vilka symtom ska man ge akt på?

Långvarig feber och hosta, avmagring och körtelsvullnad. Men det förekommer också att man får tuberkulos i tarmen, då får man diarré och det kan vara lurigt att upptäcka sjukdomen. Man kan även få tbc i t.ex. äggstockarna. Det är varianter som är besvärliga för den enskilda drabbade, men det som är viktigt ur smittosynpunkt är lungtuberkulosen där bakterier sprids i upphostningar.

Om man söker vård, tänker läkaren på att titta efter tbc?

Det är det här som är problemet. De läkare som arbetar i de mest utsatta områdena gör säkert det. Men läkare i områden där det bor mindre invandrare, de tror att det är astma och allergi, de känner inte igen symtomen. Det är viktigt att uppmärksamma tbc så att det går in i allmänhetens medvetande, och att man tar tag i personer som hostar mycket och långvarigt.

Hur kan man förhindra smitta om man vet att någon i ens närhet, t.ex. en familjemedlem, har tbc?

Man måste se till att den personen blir behandlad, och att alla i dess närhet blir undersökta för att vid behov få behandling de med. Smittan upphör när man kommer under behandling, nästan med en gång.

Om man av någon anledning inte kan inleda behandling av den smittade personen bör den isoleras.

Vilka faktorer ökar risken för smittspridning?

Det är om man har ett nedsatt allmäntillstånd, och det är ett problem i Afrika, t.ex. med hiv, undernäring och flyktingläger där människor lever under svåra förhållanden. Man ska tänka på dem som åker ut och hjälper till i sådana områden, där finns det en viss smittrisk och anledning att vaccinera.

Vi har haft ett stort utbrott på ett daghem och ett mindre på ett fritidshem. Ska man vara orolig om man har barn i barnomsorgen i dag?

Absolut inte. Och skulle något ändå hända så har vi ju medicin mot detta. Men det är inte som en pencillinkur. Det handlar om en långvarig behandling med biverkningar, så självfallet ska vi försöka undvika smittspridning.

Finns det skäl att återuppta allmän vaccinering mot tbc i Sverige?

Även de allra mest försiktiga tycker att den vaccinationspolitik vi har i dag är bra. Vi följer WHO:s rekommendationer om att man ska ta till allmän vaccination när mer än fem av hundratusen invånare har smittsam tuberkulos. I Sverige är det i dag 1,5 av hundratusen som har smittsam tbc, och det är en av de lägsta siffrorna i världen.

Vi vaccinerar ändå 15.000 personer om året. Det är t.ex. personer som bor i riskområden, reser utomlands eller barn vars föräldrar arbetar med sjuka. Anledningen till att man inte vaccinerar alla är att vaccineringen har biverkningar. Man kan få sår och svullnad. En del har fått behandlas med tuberkulosmedicin mot biverkningarna.

Sedan är det omtvistat hur bra skyddet är. Vaccination ger ett bra skydd mot svår tuberkulos för små barn. Sedan diskuteras det mycket hur bra skyddet är för äldre.

Sara Stylbäck