Efter den utdragna regeringsbildningen trodde nog de flesta att fokus nu skulle riktas mot sakpolitiken.
Så blev det inte.
I stället har inrikespolitiken den senaste tiden dominerats av skandaler av varierande dignitet. Det skadar förtroendet för de utpekade politikerna, men riskerar också att undergräva tilltron till det politiska systemet i stort, vilket är betydligt allvarligare.
Störtdykning
Miljöpartiets före detta språkrör Maria Wetterstrand har anklagats för jäv efter en statlig utredning om flygbränsle samtidigt som hon suttit i styrelsen för ett företag med sådana affärsintressen.
Centerpartiets veteran, före detta jordbruksministern Eskil Erlandsson, har brådstörtat tvingats avgå från riksdagen sedan kvinnliga politiker anklagat honom för att ha uppträtt olämpligt.
Två ledande politiker inom Liberalerna anklagas för bristande moral och etik. Och för det krisande partiet Liberalerna är läget mycket bekymmersamt.
Liberalerna har störtdykt i opinionen efter uppgörelsen med regeringen och ligger nu under riksdagsspärren i de flesta opinionsmätningar.
Partiledaren Jan Björklund har meddelat att han avgår och en ny partiledare kan väljas tidigast i sommar. Det försvagar självklart partiet i den inrikespolitiska debatten, men också inför det kommande EU-valet som ser ut att bli en veritabel rysare för Liberalerna.
EU-valet blir en rysare
Opinionsläget just nu indikerar nämligen att partiet riskerar att åka ur Europaparlamentet i EU-valet i maj. Oddsen förbättras knappast av att Liberalernas tidigare dragplåster i EU-sammanhang Marit Paulsen tydligt har deklarerat att hon i detta val i stället tänker rösta på Centerpartiet.
Marit Paulsen tycker att de frågor hon brinner för drivs bättre av centerpartisten Fredrik Federley än partikamraten Cecilia Wikström. Ett uppseendeväckande besked som naturligtvis skapar stor oro inom Liberalerna.
Samtidigt har Cecilia Wikström den senaste tiden ifrågasatts allt mer för välbetalda extraknäck. Utöver uppdraget i Europaparlamentet sitter hon i styrelsen för två bolag, Beijer-Alma och Elekta. Detta ger henne en månadsinkomst på 70 000 kronor vid sidan om ersättningen från Europaparlamentet på 80 000 kronor i månaden. Men det handlar inte enbart om pengarna utan minst lika mycket om frågetecknen kring vilka intressen Cecilia Wikström egentligen företräder, partiets eller de företag hon samtidigt representerar.
Liberalernas partiledning, som känt till extraknäcken, har nu insett att frågan kan få stor sprängkraft i den kommande valrörelsen och har därför begärt att hon ska lämna sina extraknäck.
Uselt utgångsläge
Med det usla utgångsläget i övrigt har partiet knappast råd med en debatt om sin toppkandidats lämplighet eller en kritisk diskussion om hennes betydande extrainkomster.
Men hittills har Cecilia Wikström vägrat att gå partiledningens begäran till mötes. I stället är hennes besked att hon både tänker kandidera till Europaparlamentet och behålla sidouppdragen.
Flera orosmoment
Kritiken mot Cecilia Wikström är inte Liberalernas enda huvudvärk just nu. Riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl har hyrt en lägenhet i Stockholm av sin egen man. Hon fick, enligt Aftonbladet, ersättning av riksdagen för att täcka en hyra på 13 000 kronor i månaden trots att avgiften för bostadsrätten endast är cirka 2 500 kronor.
Liberalernas partiledning tycker att hon har agerat felaktigt och har därför begärt att hon ska lämna sitt riksdagsuppdrag. Men också hon har hittills vägrat, och hävdar att både partiet och riksdagsförvaltningen känt till upplägget. På fredagen meddelade hon dock att hon tar time out i avvaktan på åklagarens utredning.
Kan bli katastrof
Oavsett vad som sker med denna utredning innebär både lägenhetsaffären och diskussionen kring Cecilia Wikströms extraknäck svåra prövningar för ett redan hårt sargat parti. Ett parti som dessutom helt saknar marginaler inför ett val som samtidigt är oerhört viktigt för Liberalerna.
Inget annat riksdagsparti är så högprofilerat i EU-frågan som Liberalerna. Att åka ur Europaparlamentet vore inget annat än en katastrof för partiet