Foto: TT

Ambulanspersonal pressad: ”Vet inte vad vi gör”

Publicerad

Antalet ambulansutryckningar har ökat med nästan 30 procent de senaste fem åren visar nya siffror. Och de som arbetar i ambulanserna slår nu larm om en mycket pressad ambulansvård, som ingen central myndighet tar ansvar för.

SVT Nyheters granskning av ambulanssjukvården under våren har visat att det tar längre tid nu än för fem år sedan att få en ambulans vid livshotande tillstånd, och att det tar väldigt olika lång tid för akutambulanserna att komma fram, beroende på var man bor.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska alla ha rätt till likvärdig vård, men så är det alltså inte i situationer där man behöver en ambulans riktigt snabbt.

Ambulansuppdragen ökar

SVT Nyheter har nu tagit del av statistik från SOS Alarm som visar att antalet ambulansuppdrag har ökat med närmare 30 procent sedan 2010. Förklaringarna bakom ökningen varierar beroende på vem man frågar. En teori är att allmänheten i högre utsträckning kräver att få en ambulans. En annan orsak som nämns inom branschen är ”Emil-effekten”, det vill säga att SOS Alarm skickar fler ambulanser än vad man egentligen skulle behöva göra. Detta för att undvika liknande situationer som den uppmärksammade händelsen för fem år sedan då 23-årige Emil Linnell nekades ambulans av SOS Alarm, och sedan hittades död i sin lägenhet i Stockholm. Sjuksköterskan på SOS Alarm som tog beslutet fick sluta.

Ambulansflottan oförändrad

Men det har inte gjorts någon verklig analys av orsakerna bakom den kraftiga ökningen av ambulansuppdrag, berättar SOS Alarms verksamhetschef Ulrika Bergvall:

– Jag kan inte svara på varför vi ser en ökning på 30 procent. Men ambulansflottan i Sverige är tämligen oförändrad, så det är klart att det får konsekvenser, att det tar längre tid att få en ambulans. Den är inte dimensionerad efter det antal samtal som kommer in till oss idag.

Får vänta längre

Att allt fler får vänta längre är helt klart, men hur man ska tackla den ökande pressen på ambulanssjukvården är mer osäkert. Nu larmar de som jobbar i ambulanserna.

– De sista åren har det märkts att vi har haft mer att göra. Vi sitter i bilarna mer och det blir oregelbundet. Man vet inte när man kan få något i sig – vid lunchtid eller äter jag lunch vid halv fem, berättar Tomas Löf, ambulanssjuksköterska i Gävle.

Att få en samlad bild av hur svensk ambulanssjukvård fungerar, eller hur den utvecklas, är inte lätt. Det finns väldigt lite insamlad statistik, och ingen övergripande myndighet ser sig ha ansvar för att analysera ambulansernas sammanlagda resultat, dra slutsatser av analyserna och ta initiativ till förbättringar och effektiviseringar.

Landstingen arbetar olika

Det är landstingen som är huvudmän över den lokala ambulanssjukvården och bestämmer hur den ska organiseras och vilka resurser den ska ha. Men de 21 landstingen i Sverige arbetar på olika sätt, mäter resultaten på olika sätt, och har sinsemellan olika politiskt fastslagna målsättningar.

I många andra delar av vården finns det medicinska kvalitetsregister som man kan använda för att utvärdera och utveckla verksamheten. Men ett sådant har inte tagits fram för ambulanssjukvården.

”Vet inte vad vi gör”

Håkan Klementsson, läkare och ordförande i Flisa (Föreningen för ledningsansvariga inom ambulanssjukvården) tror att det behövs mycket mer analyser av varför antalet ambulansuppdragen ökar så kraftigt, och hur man ska arbeta mer effektivt.

– Man måste skaffa ett verktyg, så att man kan värdera det man gör. Är vi på rätt plats i rätt tid? Gör vi rätt bedömning? Och gynnar det patienten i slutändan? Ska man hårdra det så vet vi idag inte vad vi gör.

Jobbar i ett mörker

Även Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor ser ett skriande behov av nationell samordning, och kvalitetsuppföljning:

– Idag jobbar vi i ett stort mörker. Jag kan vårda patienter hela dagen, men jag får inte reda på någonting om de här patienternas omhändertagande i efterhand. Jag får inte reda på om mina åtgärder har varit bra, om mina smärtlindringar har varit bra, eller om min bedömning har varit korrekt. Det är jättesvårt. Jag har egentligen ingen aning om vad jag gör, säger Janne Kautto, ordförande.

Och trots att både Riksrevisionen 2012 och den statliga Alarmeringsutredning 2013 har slagit larm om bristen på nationell styrning, så har varken regeringen, Socialstyrelsen eller SKL, Sveriges kommuner och landsting plockat upp bollen.

– Det är viktigt att se att ambulanssjukvården är ett ansvar för landstingen i första hand, säger sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) till SVT Nyheter.

SKL ska titta på frågan

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har inte heller något direkt svar att ge.

– Vi ska ta i den frågan och titta på den, men det är för tidigt att säga vad det kommer att landa i, säger Åsa Himmelsköld, som är chef för hälso- och sjukvårdsfrågor på SKL.

På Socialstyrelsen vet man inte heller vad som ligger bakom den kraftiga ökningen av antal ambulansutryckningar. Man bekräftar utredningarnas bild av att ingen myndighet idag tar ett ansvar för ambulanssjukvården. Men det finns inga konkreta planer på att skärpa föreskrifterna för landstingen.

– Vi är en statlig myndighet och vi är begränsade. Vi kan inte detaljreglera alltför mycket, utan vi har det kommunala självstyret som sätter gränser för hur långt vi kan och ska gå, säger Gastón Fernández Palma, jurist på Socialstyrelsen.

”Inte vård på lika villkor”

Tillsammans leder den ökade pressen på ambulanserna och bristen på nationell samordning att patienterna drabbas, menar Janne Kautto.

– Det blir ju inte vård på lika villkor. Det ligger säkert någon och väntar på en ambulans just nu – någon som får vänta i flera timmar.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

#ETTSVERIGE – AMBULANSER

Mer i ämnet