Personer som ansökt om uppehållstillstånd och fått avslag kan sättas i Migrationsverkets låsta förvar om det bedöms att personen kommer att förhindra utvisningen eller avvisningen. Den som blir förvarstagen är inlåst på förvaret under hela dygnet.
– Det lättaste att jämföra det med är ett fängelse eller ett LVU-hem. Du är inlåst. Du vistas i lokalerna dygnet runt. En skillnad är att miljön inne på ett förvar är mer öppen. Vi låser inte in människor på kvällarna på sina rum. Varje dag har man möjlighet att vistas på en promenadgård, minst tre timmar är den öppen, säger Tommy Harnesk, chef på Migrationsverkets förvar i Märsta.
Får kritik av Amnesty
– Ingen person som söker asyl eller av andra skäl befinner sig utan tillstånd i ett land ska tas i förvar. Det är en huvudregel. Om man inte är misstänkt för ett brott så ska man inte frihetsberövas, säger Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty.
Förra året var det 3.750 personer som satt i förvar. I en studie från 2012 granskade svenska Röda Korset beslut och domar gällande förvar och placeringar från Migrationsverket, Polisen och migrationsdomstolarna. Resultatet visade på att myndigheterna ”ofta inte prövar om olägenheterna som tvångsåtgärderna medför för individen står i rimlig proportion till vad samhället kan vinna i form av smidigare avvisningar och utvisningar 0148”.
Amnesty menar att andra lösningar än förvarsplaceringar borde tillämpas.
– Innan man prövar om man behöver frihetsberöva en person så ska man se om det finns andra kontrollåtgärder som är tillräckliga. I svensk lagstiftning så finns möjligheten att sätta en person under uppsikt, att personen måste gå och anmäla sig hos till exempel polisen några dagar i veckan. De bedömningarna fungerar inte så bra i Sverige, säger Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty.
Kan strida mot folkrätten
Att sätta en person under uppsikt istället för i förvar används inte i den utsträckning som det är menat, enligt rapporten från Röda Korset.
– För att agera i enlighet med folkrätt och flyktingrätt så måste man vara extremt restriktiv med att frihetsberöva och förvarsplacera människor. Egentligen ska det i princip aldrig behövas, säger Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty.
Flera olika organisationer har volontärer som gör förvarsbesök. En del personer som är placerade i förvar mår dåligt.
– Det förekommer hela tiden att det är någon förvarstagen som inte mår bra. I första hand så är det så att vi har bra med personal som pratar med de förvarstagna och har aktiviteter med dem för att skapa en så positiv miljö som möjligt. Är det så att man mår dåligt eller har problem så har man tillgång till sjukvård och kan träffa läkare, sjuksköterska och psykolog, säger Tommy Harnesk, chef på Migrationsverkets förvar i Märsta.
– Ju längre tid som går desto mer negativt är det för den enskilda individen. Man är ju frihetsberövad och befinner sig i en situation man inte vill befinna sig i. Ganska många lider redan av trauman, har svåra upplevelser bakom sig och vissa har varit utsatta för tortyr. Vissa fruktar att återvända, rätt eller fel, det är en fruktan man känner. Att vara inlåst då gör att människors psykiska hälsa blir sämre, säger Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty.