ANALYS: Andersson ville överrumpla – men blev själv överrumplad

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

En ny statsminister har ett gyllene tillfälle att gripa det politiska initiativet genom att presentera nya och överraskande statsråd. Statsminister Magdalena Andersson ville överraska och överrumpla, men blev själv överrumplad när åklagaren inledde en förundersökning mot en av hennes ministrar.

Mats Knutson

Inrikespolitisk kommentator

Magdalena Andersson har haft en tuff start som statsminister. Först tvingades hon lämna in sin avskedsansökan innan hon ens tillträtt. Och på tisdagen inleddes alltså en förundersökning om sexuellt ofredande mot infrastrukturminister Tomas Eneroth (S).

Anklagelserna som riktas mot honom gäller en händelse i anslutning till Socialdemokraternas partikongress tidigare i höstas.

För Socialdemokraternas partistrateger är dagens besked om en förundersökning som en mindre katastrof, i alla fall PR-mässigt. Regeringsbildningen kom delvis att överskuggas av åklagarens besked.

Samtidigt ska man hålla i minnet att en förundersökning är ett mycket tidigt steg i rättsprocessen. Det är alltså långt kvar till ett eventuellt åtal. Men även om åklagaren senare väljer att lägga ner förundersökningen och fria Eneroth är skadan redan skedd.

”Mer lik Persson än Löfven”

Magdalena Andersson hade ju ett uttalat mål att överraska med sin ministerlista idag, inte minst för att kunna ta det politiska initiativet. Där är hon uppenbart mer lik Göran Persson än Stefan Löfven. Medan Löfven ofta var försiktig med vågade utnämningar älskade Persson att överrumpla medier och andra med oväntade utnämningar. Det skapade stor uppmärksamhet och signalerade förnyelse.

Problemet var dock att de flesta av dessa ministrar inte slog igenom utan förde en ganska anonym tillvaro på sina departement. Och så lär det bli för flera av dem som Magdalena Andersson utnämnde idag.

För dem som är helt nya i regeringen är utmaningarna ännu större. De ska inte bara lära sig sitt fackområde utan också hur regeringsarbetet fungerar, hur man hanterar riksdagen och dessutom försöka bygga allianser för att få igenom sin politik. Det lär de inte hinna innan det är dags för valrörelse. Särskilt stor roll kommer de alltså inte att spela innan valet nästa år.

I stället är det tydligt att Magdalena Andersson kommer att omge sig med ett mindre antal statsråd som får bära en stor del av bördan i den kommande valrörelsen. Här finns tidigare inrikesminister Mikael Damberg, som nu stiger i graderna och blir finansminister. Här finns också agitatorn och debattsluggern Karl-Petter Thorwaldsson, med förflutet som LO:s ordförande, som nu tar över näringsdepartementet. Gråsosse ut i fingerspetsarna och som den senaste tiden arbetat åt stålbolaget SSAB.

”Passar inte in i berättelsen”

Stridbar är också den nya klimat- och miljöministern Annika Strandhäll, som säkert fått en tillsägelse om att ta det lite lugnare på sociala medier framöver.

En annan av frontfigurerna för regeringen blir Morgan Johansson. Han får nu utökade befogenheter som justitieminister, på ett av de områden som statsministern pekar ut som det mest prioriterade. Han är debattskicklig, men lär samtidigt få svårt att utstråla någon form av nystart. Han har ju varit justitieminister sedan Löfven utnämndes 2014 och borde därmed redan ha hunnit vända på alla de stenar som Magdalena Andersson talar om.

Regeringsförklaringen ska ge bilden av en nystart och budskapet är att den nya regeringen ska hantera stora samhällsproblem som tidigare regeringar misslyckats med att lösa. Att Andersson själv varit finansminister de senaste sju åren, och således haft ett avgörande inflytande på regeringens politik, passar inte in i den berättelsen.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.